Det välbekanta porträttfotografiet av Karin Boye är nästan hundra år gammalt och fortfarande målbilden för kvinnliga poeter med ambitioner. De stora, sorgsna ögonen, den uppstudsiga vänsterluggen. Ni ser det framför er. Jag är säker på att Karin Boye själv älskade fotot.
Bilden är tagen av Anna Riwkin Brick (1908–1970). Mellan henne och fotografen Christer Strömholm, vars vandel nyligen granskats i en ny uppmärksammad bok av Andreas Gedin, skiljer tio år och de kan mycket väl ha träffats eller i alla fall känt till varandras arbeten. Det är intressant att jämföra de två. Båda var exceptionellt framgångsrika reportagefotografer, som belyste utsatta grupper för en bred publik. Bådas konstnärskap gynnades av hungern efter socialrealism hos de bildtidningar som ploppade upp efter kriget. I USA hette de Life, Time och National Geographic och i Sverige Se, Vi och Expressen. De två hade också nöjet att få uppleva berömmelse medan de levde. Skillnaden är mer pikant: han var nazist och hon judinna, född i Ryssland och troligen politisk flykting.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!