Anna Termine vet inte vilken port hon ska välja. Det står ”Kriminalvården” på flera stycken. Några leder in till en tom byggarbetsplats. Efter en stund hittar hon en ringklocka och plingar på.

Hon har dömts till skyddstillsyn, alltså att regelbundet stämpla in hos Kriminalvården. Brottet är, i hennes ögon, klimataktivism. I domen står det sabotage. Anna Termine är en av dem som satte sig ned på E4 norr om Stockholm i slutet av augusti, tittade bilisterna rakt i ögonen och rullade ut en banderoll med budskapet: ”Återställ våtmarker”. Eftersom en ambulans blev försenad reagerade politiker från Moderaterna till Miljöpartiet med avsky.

I dag är första stämplingen. På dörren in till Kriminalvårdens kontor på Östermalm i Stockholm sitter en varning: ”Sparkcykel får inte medföras”. Någon undrar om vi – en 65-årig uppklädd kvinna och två medföljande journalister – står i rätt kö. En annan person sticker ut huvudet från en sidodörr och frågar:

– Är ni den norska delegationen?

Termine skakar på huvudet och kliver in.

Anna Termine är född och uppvuxen i Italien. Hon återkommer till det flera gånger när vi, några timmar före incheckningen hos Kriminalvården, sitter i hennes vardagsrum och diskuterar hur hon hamnade här. Hon har aldrig varit rädd för att bråka, säger hon.

– I Sverige tycker folk att det är viktigt att följa regler.

I Italien är det inte så, där är det kaos. Alla pratar i mun. Alla vill ha en åsikt och bråkar med varandra, även bland vänner.

Hon berättar om den italienska 68-rörelsen. Om skolstrejker, slagsmål med fascister och att hon själv blockerade skolans ingång någon gång under gymnasiet. Hon minns inte detaljerna, mer än att de krävde ökat inflytande över sin undervisning. Det var första gången Anna Termine satte sig i vägen. Det skulle dröja till 2018 innan hon gjorde det igen.

Då hade proteströrelsen Extinction Rebellion (XR) just kommit till Sverige. Termine drogs dit med magnetisk kraft. Tydligast inflytande hade Roger Hallam, rörelsens mest radikala ideolog. Hans budskap – att klimatkrisen är långt värre än politiker, journalister och även aktivister talar om till vardags – slog an djupt i henne.

– Ibland känner jag att jag lever i en parallell värld. Jag är människa, och mänskligheten kommer sluta existera någon gång i nära framtid. Om två-tre generationer finns inget liv kvar på planeten, säger Anna Termine.

Den synen hänger ihop med Hallams uttalanden om att forskningen förutser ”slakt, död och massvält för 6 miljarder människor inom det här århundradet” – ett påstående som blivit kraftigt ifrågasatt, även av klimatforskare. Men klart är att framtidsprognoserna redan 2018 var mer akuta än många påstod. Anna Termine började utföra ”högriskaktioner” med det uttalade målet att störa samhällslivet och bli gripen.

– Vi vet att folk kommer hata oss. Jag har klarat relationen med min syster, som inte tror på klimatkrisen. Men om jag skulle göra ännu fler aktioner kanske hon skulle säga upp kontakten. Och min farbror kallar oss fanatiker.

Totalt har hon dömts fem gånger. Fyra gånger till böter. Nu, efter Återställ våtmarkers uppmärksammade augusti-aktion, avtjänar hon för första gången ett mer omfattande straff. Kritiken från familj, vänner och någon enstaka granne kan ställas mot det stora stöd hon har fått från olika håll. Hon pekar på en hög med kuvert på vardagsrumsbordet.

– Det kom 60 brev när jag satt i häktet.

Den 24 oktober dömde Solna tingsrätt alla tolv deltagare för sabotage och ohörsamhet mot ordningsmakten. När domen fallit gick två av dem raka vägen till Centralbron i Stockholm, utförde en ny aktion och häktades igen. Egentligen skulle de ha sovit i Anna Termines lägenhet den kvällen. Deras ryggsäckar står kvar.

Själv hävdar hon att hon ska ta det lugnt nu. Åtminstone ett tag.

– Om jag ska jobba så måste jag hålla lite lägre profil. Men jag är faktiskt i pensionsåldern. Jag fyllde 65 i arresten, ensam i en cell. Egentligen skulle jag behöva jobba åtminstone ett år till, på grund av min ekonomi. Men vi får se.

Sverige har fått kritik av bland andra Amnesty, Civil rights defenders och Greenpeace för att klimataktivisters civila olydnad lagförs som sabotage och därmed ger högre straff. Anna Termine och andra aktivister pekar på FN:s generalsekreterare Antonio Guterres ord om att civil olydnad är nödvändig för att faktiskt få till en klimatomställning – ett uttalande som kan ses som en varning mot att jämställa det med ”vanliga” brott.

Men svenska makthavare är inte ensamma om att ha hårdnat i frågan. I början av november genomfördes en motorvägsaktion i Berlin, som liknade Återställ våtmarkers E4-aktion. Den ledde till att en ambulans blev kraftigt försenad. Ambulansförarna var på väg till en cyklist som varit med om en våldsam trafikolycka. Cyklisten dog ett par dagar senare.

En av ambulanssjukvårdarna har sagt offentligt att förseningen inte var det som gjorde att cyklisten dog. Det har inte lugnat debattvågorna. Cyklistens syster, som själv är klimatengagerad, har riktat skarp kritik mot aktivisternas metoder. Robert Habeck, närings- och klimatminister och Tysklands vice förbundskansler, fördömde dem i hårda ordalag. Polisen har inlett utredningar av två aktivister, med liknande brottsrubricering som i Sverige.

Anna Termine tar själv upp den tyska händelsen, men säger att hon inte vet exakt vad som hänt. Hon vänder sig starkt mot att hon och andra aktivister beskrivs som brottslingar.

– Det känns absurt. Jag är en vanlig människa.

Men utsätter ni inte andra människor för stora risker?

– Jag är jätteledsen om det blir så, men jag är också cynisk. Vi går mot en massutrotning. Det är inte jag som säger det, det låter nästan absurt när man läser om en sjätte massutrotning, men det är forskare och seriösa människor som kallar det så. Så, alla människor kommer att dö. Och alla riskerar livet, när man går ut kan det komma en lastbil och det är slut.

Får du ofta frågor om det här?

– Ja. Men som sagt, vi är beredda på att folk kommer hata oss.

Återställ våtmarker tillhör det globala aktivistnätverket A22, tillsammans med grupper som italienska Ultima generazione och brittiska Just stop oil. Den gemensamma nämnaren är att de tar till mer drastiska metoder än XR och andra klimataktivister, och lägger mindre fokus på att bli en bred, folklig rörelse. Just stop oil har bland annat kastat potatismos och tomatsås på kända konstverk och mötts av stora rubriker och indignation. Enligt Anna Termine är det själva poängen.

– Att skapa debatt är det viktigaste. Återställ våtmarker är mer radikala än XR, som pratar om att engagera 3,5 procent av befolkningen. Vi bryr oss inte om den siffran. Vi är en liten grupp som gör vad vi måste göra, för att skapa ett så stort medieintresse som möjligt.

Trots att det blivit stora rubriker, och trots att det pågått en allmän mobilisering av klimataktivister sedan 2018, så fortsätter utsläppen att öka. Finns det anledning för er att tänka om och göra något annorlunda?

– Många tror att inget har hänt, men jag tror att utan exempelvis XR skulle det inte finnas så stort intresse för klimatfrågan. Jag vill inte att människor ska må dåligt, men några har kanske åtminstone fått lite dåligt samvete, börjat tänka efter och förändra sina liv, säger Anna Termine och fortsätter:

– Men huvudproblemet är politiker och andra makthavare. Under coronapandemin såg man att politiker började begränsa aktiviteter som också genererar utsläpp. Och nu har den nya regeringen, på en månads tid, lagt fram förändringar som beräknas öka utsläppen med tio procent. Så politiker har stor makt att förändra, med skatt och andra medel.

Och ändå används den makten till att öka utsläpp, som du säger. Börjar ni som rörelse fundera på andra strategier?

– Jag skulle vilja flytta till Skåne, där är de mer radikala inom XR. Här i Stockholm gör de andra saker, som också är jättebra, som XR-kören. Men de fokuserar på att bli fler, snarare än att eskalera. Jag struntar i att ha mer folk i rörelsen. Jag vill eskalera.

Men är inte risken med den strategin att det fortsätter som nu: ett fåtal personer får hårda straff och sedan blir rörelsen inte så mycket större?

– Ja, men jag säger som Roger Hallam, människor måste offra sig för att inspirera. När man blir ett offer så kan andra så småningom säga ”vad synd, varför är de så hårda mot dem”, och på något sätt vinner man mer sympati då.

Ett slags martyrstrategi?

– Ja. Vi pratar mycket om historien, exempelvis suffragetterna. Det var kanske många, men ändå en liten del av alla kvinnor. De var jättehårda, offrade sig själva, hungerstrejkade i fängelse och blev tvångsmatade.

Det börjar bli dags att åka. Anna Termine vill ha goda tidsmarginaler. På väg till bussen som ska föra oss till Kriminalvården säger hon att hon är nervös. Skyddstillsynen kan bli upp till tre år lång.

– Om de tror att jag inte kommer kunna ”hålla mig borta från brott” så kanske de skickar mig i fängelse.

Är du rädd för det?

– Nej. Jag är singel, har inga barn och har mitt sista jobb nu. Jag har hört att de tar bort 80 kronor per dag från pensionen, men annars sparar man ju pengar i fängelse. Jag är fattigpensionär. Om jag satt där skulle jag inte gå på krogen med mina vänner.

Bussen kommer fram, Anna Termine hittar rätt dörr och är sedan hos Kriminalvården i nästan två timmar. När hon kommer ut är hon omtumlad.

– Jag fick svara på 72 frågor, muntligt. Mest ja- och nej-frågor.

Hon säger att både hon och handläggaren tyckte det var lite märkligt, nästan komiskt, att diskutera om hon har någonstans att bo, en fungerande relation till sin familj och en hållbar privatekonomi. Mindre lättsamt var det när de pratade om hennes kontakter med andra klimataktivister.

Vad kommer hända med Återställ våtmarker nu när domarna börjar bli hårdare, tror du?

– När vi satt i häktet sade folk som var på fri fot att det kommit väldigt många frågor från människor som blivit inspirerade. Det finns många som är ganska optimistiska. När de började med första vågen var det 8–10 personer. Då tänkte de att i maj är vi 40 personer, i augusti-september 200. Det skulle vara exponentiellt. Det hände inte.

Anna Termine talar aningen kryptiskt om sin egen framtid. Men hon vacklar inte.

– Jag tror att rättssystemet tycker det är lite besvärligt att ha med oss att göra, för vi är inte rädda. Kriminella kan vara rädda, men vi är bestämda.

Samma kväll går hon på ett nytt aktivistmöte.