Inrikes 28 april, 2004

Hon skrev rapporten EU inte vill se

Via skräppost eller spam, mobiltelefoner och kabelkanaler sprider sig pornografin lättare än någonsin. I sin initiativrapport uppmanade EU-parlamentrikern Marianne Eriksson (v) kommisssionen till hårdare lagstiftning på flera områden. Företag som tjänar pengar på utnyttjandet av människor kan idag börsnoteras. Eriksson menar att det bör förbjudas. Men på parlamentsnivå ville man inte veta av rapporten.

Hade Marianne Erikssons förslag gått igenom, skulle det användas som underlag i kommissionens diskussioner. Men så blev det inte.
– Sexindustin inflytande är enormt. När länder legaliserar sexhandeln, blir staten en del av hallicksystemet och tjänar således pengar på att kvinnor och barn exploateras, säger EU-parlamenatriker Marianne Eriksson (v).
Det finns ingen siffra på hur de stora ekonomiska aktörerna inom sexindustin egentligen är, eftersom mycket av verksamheten är illegal. FN konstaterade dock 1998 att handeln med kvinnor för sexuell exploatering, hade gått om världens narkotikahandel.

I sin rapport uppmanar Marianne Eriksson ”med kraft” kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning gällande reklam på internet. Medlemsstaterna i EU uppmanas att införa etiska koder för sexistisk reklam.
Det finns luckor i nationella lagen som gör det möjligt för operatörer kan sända illegala program. Eriksson uppmanar kommissionen att skyndsamt se över detta. Företag som verkar inom sexindustrin, bör förbjudas att vara börsnoterade i något EU-land. Hon beklagar att inte alla medlemsstater i EU, ratificerat och implementerat de internationella konventioner som finns för att förhindra allt sexuellt utnyttjande av människor. EU:s alla institutioner bör gå samman i en aktiv kampanj mot hotell- och restaurangbranschen, på de ställen där pornografi och prostitution främjas. Hon föreslår till exempel att det ska finnas listor på alla hotell som erbjuder pornigrafiska filmer.
En annan viktig punkt handlar om att tydligare granska vilka EU-medel som anslås till frivilligorganisationer, vars policy och inkomstkällor är oklara.
Ett exempel är kommissionens så kallade expertgrupper, där en stor del består av personer från frivilligorganisationer. Dessa expertgrupper har stort inflytande över vad som lagmässigt händer i EU, menar Marianne Eriksson.
– Rent hypotetiskt kan det vara den organiserade brottsligheten som tar fram rapporter, vilka används som underlag för kommande lagstiftning. Detta är en stor demokratifråga. Kommissionen är de enda initiativtagarna i hela lagstiftningsapparaten. De kan komma med vilka förslag som helt – men det kan alltså inte vi, folkvalda EU-parlamentariker.

”FÖRÖDANDE SYSTEM I EU”

Hennes rapport ströks från dagordningen och Marianne Eriksson (v), förlorade till slut kampen för att EU ska motverka sexindustrin i Europa.

– Vill de inte att en rapport ska behandlas, behandlas den inte, säger Marianne Eriksson, svensk EU-parlamentariker för vänsterpartiet.
Den 7 april trodde hon att hennes rapport äntligen fått gehör. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor hade, med knapp marginal – elva mot sju – röstat för att rapporten skulle upp på dagordningen för EU-parlamentets aprilsession i Strasbourg. En debatt skulle hållas och en omröstning skulle ske den 21 april.

Men två veckor senare blev rapporten återigen ratad och det blev inte ens slutvotering. Istället beslutade parlamentet med 127 mot 59 röster att avföra rapporten från dagordningen.
Formellt skickas den nu tillbaka till utskottet.
Men eftersom den redan är färdigbehandlad där, händer inget nytt.
Utskottet har dessutom haft sitt sista sammanträde för perioden. Och eftersom det är en initiativrapport, måste processen börja om från början.
– Det är ett sätt att dödförklara frågan, säger Eriksson.
Hon har suttit i EU-parlamentet för vänsterpartiet sedan 1995 och avgår i juli i år. Efter att Marianne Eriksson och hennes assistent samlat material i flera år, gav utskottet i november 2003 klartecken för att sammanställa en rapport.
I januari hade kvinnoutskottet presskonferens och hearing. Där befann sig ordföranden i kommissionens tillsatta expertgrupp, som bland annat förespråkar en legalisering av prostitution. Eriksson fick stöd från det irländska ordförandeskapet, som påpekade vikten av att belysa jämställdhetsfrågor.
– Och självfallet nappade media på min rapport. När det handlar om sex, eller som i det här fallet, kommersialiserad sex, blir det genast intressant.
Under hearingen utlystes, i sedvanlig ordning, tid för ändringsförlag. Hela 138 ändringsförslag kom in. Vid följande utskottsmöte skulle rapporten bahandlas. Men det motsatte sig den socialdemokratiska gruppen (PES), och behandlingen blev framskjuten.
– Det är motsägelsefullt att först komma in med ändringsförlag, och sedan påstå att man inte hunnit kolla innehållet, säger Eriksson.
Nästa möte hade socialdemokraterna fortfarande inte bestämt sig. Allt sköts fram. Nästa gång gick utskottet igenom alla ändringsförlag, och resultatet blev aningen urvattnat, menar Eriksson.
– Då krävde man att slutvoteringen skulle tas på nästa kommande möte…
I slutet på förra veckan, fick Marianne Eriksson veta att socialdemokraterna och kristdemokraterna begärt att rapporten skulle ”återvisas till utskottet”.
– Och med det så var den borta.

Marianne Eriksson vädjade till utskottet flera gånger att inte hänga upp sig på prostitution.
– När jag försökte ta upp frågan ”Vad är sexuell exploatering?” var det som att dra ner rullgardinen. I rapporten har jag inte sagt något om att förbjuda, väl medveten om att på EU-nivå finns ingen acceptans för det. Men det gick inte ändå.
Hon menar att när ”de två stora elefanterna”, socialdemokraterna och kristdemokraterna, är överens behöver de inte ens motivera sig.
– Det är förödande. Det är lika med ett tvåpartisystem, eller nästan ett enpartisystem. I många frågor är de nästan helt överens.

BAKGRUND: Vad är ett initiativbetänkande?

Varje ledamot i något av EU-parlamentets utskott får lämna ett resolutionsförslag i ett ämne som faller inom EU:s verksamhetsområde. Om frågan faller inom utskottets behörighetsområde kan utskottet besluta att ett initiativbetänkande ska utarbetas. Först måste dock utskottet vända sig till EU-parlamentets talmanskonferens för att få tillstånd till detta. Om tillstånd beviljas utser utskottet en föredragande, som kan vara förslagsställaren. Betänkandet ska innehålla resolutionsförslagets text, som får omfatta högst 200 ord. EU-kommissionen är inte skyldig att fästa något avseende vid ett initiativbetänkande.

LAGAR: Prostitution i EU-länderna

Lagar Prostitution i EU-länderna

Belgien Koppleri förbjudet. Sedan 1995 tillåtet hyra ut lokaler för prostitution, om de prostituerade inte gör ”abnorma vinster”. Prostitution legalt så länge det inte stör ordningen genom att erbjuda sexuella tjänster öppet. Det har lagts flera förslag som förändrar den nuvarande lagstiftningen, varav flera som liknar den svenska och den holländska modellen. Det är för närvarande svårt att förutse vilket förslag som kommer att antas, men att lagen kommer att ändras snart är klart.

Danmark Sedan juli 1999 vare sig straffbart att köpa eller sälja sex, förutom för barn under 18 år. Tidigare var det lagligt bara att ha prostitution som sidoinkomst, men 1998 kom en lag som tillät att ha hela sin inkomst av att sälja sex. Prostituerade kan registrera sig som ”frilansande yrken” och är då skattepliktiga. Koppleri är förbjudet. Annonseringen av sexuella tjänster förekommer mycket öppet.

Finland Prostitution inte straffbart, men kommuner kan förbjuda gatuprostitution. Prostitution förbjudet sedan december 1999 på allmän plats. Men att köpa sex är inte brottsligt, förutsatt att den man köper sex av fyllt 18 år. Ett förslag liknande den svenska sexköpslagen håller på att förberedas just nu.

Frankrike ”Aktiv prostitution” straffbart. Lagen skärptes 2003, men inriktar sig enbart på säljarna. Prostitution tolereras så länge den inte stör den ordningen och ska därför begränsas till vissa områden. En lag efter svensk modell har diskuterats men fallit med hänsyn till den allmänna opinionen. Det har dock blivit kriminellt att köpa sex av personer under 18 år och dem som bedöms som särskilt ”svaga”.

Grekland Prostitution lagligt och starkt reglerad. Bordeller kan bedrivas enbart med statligt tillstånd. Ett lagförslag finns som skulle att underlätta för bordellägare att operera närmare offentliga institutioner som skolor, kyrkor och daghem, har diskuteras i samband med de olympiska spelen i Aten 2004, men den grekiska regeringen beslöt i december 2003 att inte fullfölja förändringen. Idag krävs ett avstånd på 200 meter från ovan nämnda institutioner och det kommer att så förbli.

Holland Den 1 oktober 2000 löstes ett bann från 1911 över holländska bordeller. I januari 2001 blev prostitution likställd med annan yrkesutövning. Prostituerade har rätt att kräva hygieniska arbetsförhållanden, viloutrymmen och säkerhetsanordningar. De ska ha arbetstillstånd och betala skatt. Exploatering av frivilliga prostituerade inget brott. Bara ”påtvingad” prostitution och koppleri olagligt. Efter ett fall där arbetsförmedling erbjöd en arbetssökande kvinna jobb i prostitution har socialministeriet uttalat att annonsering av prostitutionsarbete får förekomma på arbetsförmedlingarna, men att arbetsförmedlarna inte aktivt får förmedla dessa.

Irland All slags prostitution är olaglig: koppleri, bordeller, försäljning av sexuella tjänster samt att köpa sex av minderåriga.

Italien I den nuvarande lagen från 1958 är bordeller och koppleri olagligt, men inte prostitution. Prostitution anses störa den allmänna ordningen och det har följaktligen nyligen föreslagits att man ska tillåta bordeller men inte gatuprostitution.

Luxemburg Koppleri förbjudet, liksom att inneha bordeller. Det är olagligt att köpa sex av minderåriga under 18 år, men prostitution i sig är inte straffbart.

Portugal Att utöva prostitution är inte straffbart, endast att exploatera för eller underlätta prostitution. Trots att det anses vara ett brott mot tukt och sedlighet, tolereras prostitution. Men lagen omfattar bara kvinnlig prostitution. Manlig prostitution räknas inte, och exploatering av män är inte straffbart.

Spanien Vare sig koppleri eller prostitution är olagligt, men det är olagligt att tvinga någon att arbeta som prostituerad, att förhindra någon att sluta arbeta som prostituerad eller att utnyttja någons ”svaga” ställning för att få dem att prostituera sig. Olagligt inneha bordeller i några regioner, som Baskien och Katalonien.

Storbritannien Prostitution i sig är inte olagligt, om den prostituerade arbetar självständigt utan att störa den allmänna ordningen. Det är ett brott att värva någon för prostitution, att annonsera och att driva bordell. Män som befinns i prostitutionsområden upprepade gånger där de försöker köpa sex kan bötfällas.
Parlamentsledamöter har föreslagit ”toleranszoner” i Skottland.

Sverige Sedan januari 1999 olagligt att köpa eller försöka köpa sexuella tjänster. Prostitution en del av det könsrelaterade våldet och ett uttryck för de ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män. Det är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Sexköpslagen ingår i kvinnofridslagstiftningen tillsammans med lag mot våld mot kvinnor, sexuella trakasserier, könsstympning och så vidare.

Tyskland Prostitution legalt men alla förbundsländer utom Berlin har vissa områden där prostitution inte får utövas, i närheten av skolor och daghem till exempel. Lagen från 2002 gör det möjligt att ansluta sig till socialförsäkringssystemet, få sjukersättning och arbetslöshetsersättning och pension som anställd på bordell eller som egen företagare. Få blir egenföretagare, ingen har anställts ännu (september 2003). Förtjänsten blir för liten för den som inte vill arbeta svart. Utlänningar omfattas inte av lagen. Öppna annonser på arbetsförmedlingar förekommer.

Österrike Prostitution lagligt, personer som yrkesmässigt låter sin kropp utsättas för sexuella handlingar eller utsätter andra för sådana ska låta sig registreras och läkarundersökas en gång per vecka. Koppleri förbjudet.

Källa: Marie Fredriksson, assistent EU-parlamentet.

Nyheter 01 mars, 2026

Vänsterallians utmanar i Stockholm: ”De rödgröna har misslyckats”

Lorena Delgado Varas står överst på förslaget till kommunvalsedel. Foto: Jacob Lundberg/Flamman.

Tre mindre vänsterpartier går ihop inför höstens kommunval i Stockholm. Toppkandidaten Lorena Delgado Varas är kritisk mot vad huvudstadens rödgröna styre åstadkommit – men kan tänka sig ett samarbete om de kommer in i stadshuset.

– Det kan finnas de som tycker att vi är för radikala. Men titta på verkligheten, på barnfattigdom och hemlöshet och vad det gör med människor, säger Lorena Delgado Varas från scenen i Folkets hus i Rinkeby.

– Att låta det fortsätta, det skulle jag kalla extremt.

I salen på källarplan, pyntad med flertalet röda banderoller och en Palestinaflagga, har ett femtiotal personer samlats för valkonferens för Stockholms vänsterallians, som ställer upp i höstens kommunval i huvudstaden.

Namnet, som också spikades under konferensen, vann med två tredjedelar av rösterna mot förslaget ”Vänster i rörelse”. Ett tredje alternativ, ”Förenade vänstern”, fick noll röster.

I samarbetet ingår partierna Socialistiskt alternativ, Feministerna och Framtidens vänster. Trotskistgruppen Arbetarmakt har varit med och arbetat fram valplattformen, men deltar inte med kandidater.

– Samtalen har varit produktiva, vi har lärt oss mycket om och av varandra, säger Lorena Delgado Varas till Flamman.

– Det enda svåra har varit att få in alla de frågor som vi ville få med i plattformen. Men i principdiskussionerna har vi varit överens.

Hon är toppkandidat, enligt det förslag på kommunlista som läggs fram på kongressen. På plats två står Daniel Riazat. Båda lämnade i höstas Vänsterpartiet, efter en infekterad konflikt med partiledningen.

Hur skiljer ni er sakpolitiskt från Vänsterpartiet?

– Vårt förhållande i politiken är inte gentemot Vänsterpartiet, utan mot systemet. Vi är en koalition där alla tre partier har olika perspektiv och arbetssätt.

Du riktade samtidigt ganska hård kritik mot det rödgröna styret i ditt öppningstal. Var har de misslyckats?

– De har misslyckats med att vara ett motstånd i det rådande klimatet. Jag tror och vet att en kommun kan göra mycket mer än vad de gjort.

– Jag har själv varit ordförande i stadsdelsnämnden och vet hur det politiska redskapet kan användas, och tycker inte att man gjort det. Man har inte heller varit tillräckligt hård mot de begränsningar, budgetar och lagar som kommit från staten och som påverkat arbetarklassen.

Borde Stockholm kräva mer i kommunbidrag?

– Ja, och kommunen borde också motsätta sig de lagar som påverkar var och en av oss. I förorten har repressionen blivit vardag med drönare och poliser, samtidigt som man inte stärker de områden människor verkligen behöver. Där måste man använda de politiska verktyg som finns för att skapa motstånd.

Vad skulle ni göra som styret inte gjort?

– Kommunen borde bryta monopolen på marknaden, till exempel med kommunala byggbolag och livsmedelsföretag. Genom att korta ned arbetstiderna i kommunala verksamheter kan man också göra mycket för folks vardag.

– Man kan också styra hur bostäderna fördelas och vilka som har rätt till dem. I dag lever många kvinnor på vandrarhem med sina barn, där måste det gå att prioritera bättre.

Ett femtiotal personer samlades på Folkets Hus i Rinkeby. Foto: Jacob Lundberg/Flamman.

På Instagram skriver Lorena Delgado Varas att ”rörelserna ska få plats och makt” i Stockholm. I sitt öppningstal riktar hon också ett budskap till krafter utanför partiet, från lokala hyresgästföreningar till ”ungdomar vid tunnelbanan”:

– Använd oss, tryck på oss, håll oss ansvariga.

Säg att ni ingår i styret efter valet. Hur skulle ni arbeta för att göra detta?

– Man kan ha en budget som hjälper förortsorganisationer, etniska föreningar och antirasistiska grupper att ta plats. Men tanke på rådande klimat är det något som behövs i Stockholm i dag.

– I Skärholmen har rörelserna haft en egen beredning och varit en del av bland annat bostadsprocessen. Under arbetet med plattformen har vi också bjudit in antirasistiska rörelser och grupper inom asylrättsfrågan som kunnat få in konkreta förslag.

Vilka partier kan ni samarbeta med för att få igenom er politik?

– Absolut inte Tidölaget, utan då är det partierna till vänster. Vi har våra tankar om hur en kommun ska styras och vill att det ska kunna göras mer autonomt.

Vissa på konferensen uttryckte en förhoppning om fortsatt samarbete även i framtiden och på fler platser. Är det något även ni är öppna för?

– Absolut. Det är flera partier som pratar i andra kommuner. Vi ser det inte som ett samarbete bara under valet, utan som ett sätt att arbeta politiskt. Vi pratar gärna med andra för att få makt och bestämma.

Nu får stockholmarna ännu ett vänsteralternativ. Försvagas inte vänstern av att stadens rödgröna väljare delas upp mellan flera olika partier?

– Jag håller inte med. Hälften av dem som söker sig till oss saknar tidigare partipolitisk bakgrund. Så jag ser det snarare som att vi breddar vänstern.

Fakta: Partierna i koalitionen

Socialistiskt alternativ: Hette tidigare Rättvisepartiet socialisterna, och bildades ursprungligen under 1970-talet som en tendens inom Socialdemokraterna. Har haft kommunala mandat på flera orter, bland annat Umeå och Haninge. Driver tidningen Offensiv och ingår i det internationella samarbetet International Socialist Alternative.

Feministerna: Hette tidigare Feministiskt initiativ, och tog under det namnet ett mandat i Europaparlamentet 2014. Styrde Stockholm 2014-18 som del av en rödgrönrosa koalition. Har på senare år lyft fram ”dekolonialitet” som ideologisk pelare tillsammans med feminismen.

Framtidens vänster: Lanserades som organisation i höstas av riksdagsledamöterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas, båda tidigare medlemmar i Vänsterpartiet. Gick i december ut med att man bildar ett parti.

Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 28 februari, 2026

Äntligen är ”Svindlande höjder” lika ful som boken

Raseri, begär och klass. Allt berättas i kläderna i nya filmatieringen av ”Svindlande höjder”. Foto: Warner Bros.

Den senaste tolkningen ”Svindlande höjder” placerar konflikten i kläderna. Cathy var rasande, kåt och rebellisk, inte en modedocka för brittiskt 1800-tals-lajv.

Nej, Emily Brontës Svindlande höjder (1847) är inte mysig landsbygdsromantik. Det är en gotisk skräckis om klasshat, hämnd och en kärlek så giftig att den hemsöker nästa generation. Vi har föräldralöse Heathcliff som tas upp i familjen Earnshaw, älskar dottern Cathy, men nekas henne på grund av sin status (och hudfärg, i moderna tolkningar). Cathy väljer den rike Edgar Linton, och resten av boken ägnas åt Heathcliffs förödelse av alla inblandades liv.

När nu Emerald Fennell (regissören bakom Promising young woman och Saltburn) tar sig an verket, skippar hon linneförkläden och dämpade jordfärger. Tillsammans med kostymören Jacqueline Durran har hon skapat en Cathy i glansiga syntetmaterial och tyska mjölkflickekorsetter. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 28 februari, 2026

Palme var kurdvän, ändå var det vi som pekades ut

Kurdo Baksi glömmer aldrig Olof Palmes ord: ”Erkänn kurdernas nationella rättigheter”. Foto: TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Nej, tiden läker inte alltid alla sår.

I dag, när det är 40 år sedan Olof Palme mördades i hjärtat av Stockholm, tänker jag fortfarande på honom och hur landet hade utvecklats med honom – som statsminister eller debattör vid sidan om.

Mordet gjorde mitt 20-åriga jag och många svensk-kurder bestörta och förtvivlade. Palme betraktades som en kurdvän därför att han var den statsman som gav kurder mest politiskt stöd vid den tidpunkten. Kurdernas kärlek till Palme hade sina rötter i en intervju som Olof Palme gjorde med  min farbror journalisten Mahmut Baksi och som publicerades i Aftonbladet den 12 augusti 1980.

”Man måste också erkänna att kurderna, genom att de lever i fyra olika länder och där utgör en minoritet, befinner sig i en svår situation. Därför måste man känna sympati för det kurdiska folket och för dess lidanden”, sa Olof Palme och fortsatte:

Varför skulle kurder mörda en internationellt respekterad svensk politiker som stödde dem när ingen annan gjorde det?

”Men jag tycker att man måste erkänna kurdernas nationella rättigheter. Att bryta loss fyra bitar ur fyra olika länder för att skapa ett land är orealistiskt och går inte utan ett krig med en mycket osäker utgång. Ur min synpunkt sett är det därför mest realistiskt att erkänna kurdernas nationella rättigheter genom att inom dessa fyra länder tillerkänna dem ett kraftigt vidgat självstyre. Det måste vara lösningen.”

Intervjun kan låta oskyldig i svenska öron. Men det väckte ont blod hos makthavarna i Turkiet, som fortfarande vägrar att erkänna kurdernas etnicitet, kultur och språk. Är det något som kan reta gallfeber i huvudstaden Ankara så är det utan tvekan dessa tre ord: kurdernas nationella rättigheter.

Just därför blev jag förkrossad när polisens Palmespanare utpekade kurder gång på gång strax efter mordet. Vi svensk-kurder drabbades av en enorm demonisering. Fördomar, glåpord på gatan och ogrundade anklagelser försvårade livet för många av oss. Kurdiska barn blev kallade ”Palme-mördare” på lekplatser och på skolgårdar. Och kurder diskriminerades när de sökte arbete.

Jakten var absurd. Varför skulle kurder mörda en internationellt respekterad svensk politiker som stödde dem när ingen annan gjorde det?

Flera decennier senare är jag övertygad om att den turkiska säkerhetstjänsten (MIT) planterade PKK-spåret för att demonisera kurder – inte bara i Sverige utan även internationellt. 

I min fars stora arkiv i Spånga hittar jag i de största turkiska tidningarna Hürriyet, Milliyet, Tercüman och Günaydin, mellan den 3 och 11 mars 1986, dagarna efter mordet på Olof Palme, otaliga artiklar som visar att den turkiska säkerhetstjänsten arbetade hårt och systematiskt för att ge PKK skulden för Palme-mordet. 

Läs mer

Redan den 3 mars 1986 hade tidningen Tercüman, megafon för MIT, denna rubrik: ”Apo-anhängare (Öcalans smeknamn) står bakom mordet på Olof Palme. 8 PKK-militanter har tagit initiativ till mordet på Palme efter att den svenska regeringen nekat Abdullah Öcalan visum.”

Det tog decennier, närmare bestämt sommaren 2020, innan svensk-kurder kunde avskrivas från misstankarna om kopplingar till mordet på Palme. Då lade Palme-åklagaren Krister Petersson fram teorier om att det var ”Skandiamannen”,  Stig Engström, som mördade Olof Palme den där förfärliga natten på Sveavägen 1986. Jag blev väldigt glad och lättad efter presskonferensen. Den gav upprättelse till världens minst 40 miljoner kurder.

Själv hade jag fått en sorts upprättelse redan år 2000 när jag tilldelades Olof Palmes fredspris. Och så länge jag lever kommer jag att betrakta Olof Palme som en kurdvän, oavsett vad alla fula spel som säkerhetstjänster ägnar sig åt med jämna mellanrum.

Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 27 februari, 2026

Hur länge ska Sverige suga ut Norrland?

SSAB:s stålverk i Luleå tillverkar ett av världens främsta stål. Foto: Leonidas Aretakis.

Har du varit i Norrbotten? (Du kanske till och med bor där – grattis i så fall.)

Som du kanske vet har Flamman sin bakgrund i Malmfälten, det gruvtäta området i Gällivare med omnejd. Och nu har jag äntligen fått resa dit.

Jag åkte dit på inbjudan av Region Norrbotten, tillsammans med tre andra journalister, och på tre intensiva dagar besökte vi stålbolaget SSAB i Luleå, Försvarsmakten i Boden, samiska museet Ájtte i Jokkmokk, småföretaget Gefa systems i Gällivare, samt stadshuset och LKAB:s järnmalmsgruva i Kiruna. Jag hann till och med besöka Flammans minnesmärke i Luleå.

Problemet är bristen på infrastruktur, inte minst bostäder.

Tyngst av allt var dock malmgruvan, där vi fick åka till den djupa delen 1 365 meter ned. Här såg man krafterna i omlopp: gravsänkan som drar ned allt mer av Kiruna i gruset, en berggrund i ständig rörelse och de ofantliga mängder malm som forslas ut för 1,50 kronor kilot – men ändå ger intäkter på 100 miljoner om dagen.

Vi kördes runt på de 50 asfalterade vägmilen under mark, inspekterade de fem meter långa diamantborrarna som förbereder för sprängningar, såg ”processporr” i form av en automatiserad nedsläppning av malm till de djupare schakten, och träffade allt från maskinförare till gänget som fjärrstyr vissa lastvagnar med xbox-kontroller.

Flammanmonumentet i Luleå har ramats in av två modulhus. Foto: Anders Lindberg.

Här bryts minst 80 procent av all järnmalm inom EU, och gruvan motsvarar 0,5–0,8 procent av Sveriges bnp – vilket innebär att den skapar jobb till minst 50 000 människor inklusive underleverantörer och andra regionala effekter. Och bäst av allt: allt detta ägs av staten. (När det gäller utlandsägda gruvbolag är jag inte lika begeistrad.)

Därför är det lokala gruvmotståndet begränsat. Det enda parti som nationellt bedrivit gruvkritik är Miljöpartiet, som fick 0,44 procent eller totalt 61 röster i hela kommunen. (Bra därför att Amanda Lind pressades för sin inkonsekventa position i Dagens Nyheter i morse.) Det som finns är kritik mot den nya Per Geijer-fyndigheten som innehåller en av Europas största koncentrationer av sällsynta jordartsmetaller.

På 1 365 meters djup undrar man vilka väsen man riskerar att väcka. Foto: Leonidas Aretakis.

Gabna sameby, vars flyttleder överlappar med området, har sagt ”blankt nej” till planerna och kräver större inflytande över processen. LKAB menar i sin tur att påverkan blir begränsad och att renarna endast passerar området två gånger per år. Samtidigt är bara 10–15 procent av Sveriges samer med i en sameby med renskötselrätt, och många samer jobbar i andra näringar, inte minst i gruvorna – inklusive renskötare som vill bekosta lastbilar och skotrar.I övrigt framstår gruvmotståndet som en storstadsposition snarare än en lokal vänsterlinje. Det lokala Vänsterpartiet kräver att gruvornas infrastruktur byggs ut, inte minst den eftersatta och enkelspåriga Malmbanan som fraktar malmen upp till norska hamnstaden Narvik. Fackförbunden är också positiva, då både staden och regionen har höga löner och i princip bara frivillig arbetslöshet.

Problemet är i stället bristen på infrastruktur, inte minst bostäder. Våra ciceroner menade att man rentav flyger in personal till Espresso House i Kiruna, och när människor inte bor där de jobbar bidrar de varken till skatteintäkter eller folkliv.

Utblick över det omdiskuterade stålverket Stegra utanför Boden. Foto: Leonidas Aretakis.

Så att det finns en växtvärk råder det inga tvivel om. Och här kommer vi till regionens syfte med att kalla upp oss. Nämligen att det skrivs mycket om den industriella omställningen i norr, men att kunskaperna ofta saknas. De personer vi träffade, som IF Metall-ombudet och tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Emilia Töyrä, återkom ständigt till att småkommuner tvingas ansvara för gigantiska processer: dåliga järnvägslinjer, trånga hamnar, bostadsbrist och i Kirunas fall till och med flytten av en hel stadskärna.

Detta samtidigt som de värden som produceras i regionen är av nationellt intresse – centrala naturresurser och som ger Sverige stabila intäkter och lägre arbetslöshet, en militär försvarslinje mot Ryssland, samt fossilfri elproduktion och sällsynta metaller som är viktiga för både omställningen och oberoendet mot Kina.

Ger vi Norrland tillräckligt tack?

Svaret är förstås nej. Som Jonas Algers (grattis till nya jobbet på Katalys!) ständigt påpekar i Flamman måste staten kliva in för att bygga ut infrastrukturen, inte minst Malmbanan och hamnen i Luleå. Där ligger dessutom SSAB:s stålverk som tar fram världens kanske främsta högkvalitetsstål, och som nu tillsammans med LKAB planerar att ställa om stålproduktionen – med innovationer som kan påverka omställningen i hela världen.

Läs mer

Om man ska tro LKAB har de (det vill säga staten) samtidigt erbjudit Kiruna kommun att bekosta och bygga alla bostäder som behövs. Men politikerna har velat styra processen själva, något bolaget menar att de inte klarar av. Det katastrofala badhusprojektet, vars nota skenat till 1,37 miljarder, verkar antyda att de har en poäng.

Men i så fall: vilken småkommun hade klarat allt det här?

Det här var några av mina tankar efter den intressanta resan i norr. Jag hann inte komma in på minoritetsfrågan och rätten till marker för rennäring, jakt och fiske denna gång. Men jag ska följa upp den antingen i en nyhetstext eller i ett kommande brev.

Vad är dina tankar om allt detta? Älskar du också (gemensamt ägda) gruvor – och hur kan utmaningarna lösas?

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 februari, 2026

Lovisa Broström: Politik är inte en tävling i lidande

Jacob Sanchez blir tårögd efter sitt framträdande i herrarnas friprogram vid de amerikanska mästerskapen i konståkning, lördagen den 10 januari 2026, i St. Louis. Foto: Stephanie Scarbrough/AP/TT.

I sin nya bok hamnar Johan Alfonsson i en välbekant vänsterfälla: att reducera politik till vem det är mest synd om. I stället för att söka allianser som kan förändra samhället kör han in ytterligare en kil mellan medelklass och arbetarklass – precis som Fredrik Reinfeldt under Alliansens tid vid makten.

De senaste 50 åren har stora delar av vänsterns samhällsanalys kretsat kring en enda fråga: vem är det mest synd om? Den som är mest utsatt har också antagits vara mest moralisk och historiskt progressiv, bara genom att ha det sämre. Vad som kommit i skymundan är hur man bygger allianser för att få makt och inflytande. Helt enkelt: Hur man skapar förändring.

För två år sedan skrev jag boken Medelklassen: 200 år i samhällets mitt. En huvudpoäng var att medelklassen, som i decennier framhävts som både privilegierad och moraliskt korrumperad, egentligen består av lönearbetare, med något bättre löner och arbetsvillkor. Den är beroende av sina jobb och av en fungerande välfärd, precis som arbetarklassen. Jag ville poängtera att den gemensamma kampen mellan medelklass och arbetarklass har varit avgörande för det svenska välfärdsbygget och den svenska modellen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 26 februari, 2026

Så tog Saudiarabien över e-sporten

Den saudiska diktaturen pumpar in miljarder i datorspel för att stärka sin image. Bild: Flamman.

Den saudiska diktaturen pumpar in miljarder i datorspel, inte minst i den årliga turneringen E-sports World Cup. Många bolag gläds åt pengarna – men kritiken mot oljelandets inflytande blir allt starkare, och förra året drog sig svenska Geoguessr ur tävlingen. Flamman undersöker vad som ligger bakom den saudiska storsatsningen på datorspel.

E-sporten växer snabbt. Stora arenor fylls av förväntansfulla datorspelsnördar, som rest från hela världen för att se sina favoritlag duellera på färgsprakande storskärmar. Lurviga pälsdjur möter mäktiga trollkarlar i League of Legends, och i Counter-Strike jagas terrorister i aztekiska djungeltempel eller på italienska smågator. Ännu fler följer turneringen hemifrån.

Förra året beräknades e-sporten ha totalt omkring 640 miljoner följare, och stora lag som Team Liquid och T1 uppvaktas av miljontals lojala fans bakom PC-skärmarna där hemma. Industrin växer för varje år och väntas 2026 omsätta 45 miljarder svenska kronor.

Spelhajpen är påtaglig. Inte minst i Sverige, där Dreamhack årligen lockar tiotusentals besökare till en tredagars spelfestival fylld av klassiska och nya speltitlar, e-sportturneringar och cosplay, där besökare klär ut sig till spelkaraktärer. Till och med statsminister Ulf Kristersson dök upp på festivalen förra året för att spela en omgång Rocket League.

Om en månad äger turneringen ESL Pro League rum i Stockholm. Världens bästa lag i det populära skjutspelet Counter-Strike samlas i Annexet vid Globen för att göra upp en prispott på omkring nio miljoner kronor.

Stort. Counter-Strike visas på jätteskärm under Dreamhack Masters i Las Vegas 2017. Foto: John Locher/AP.

Jag minns själv när jag var på Dreamhack Masters i Stockholm för omkring fyra år sedan. Stämningen i arenan var elektrisk. Det spelade ingen roll vem du är, alla samlas för en gemensam sak: datorspel på storbild, dånande livekommentering och bländande pyroteknik från scenen. Oavsett bakgrund, kön eller läggning blev man genast en del av gemenskapen.


Bakom tävlingen i vår står ESL Faceit Group. Bolaget är en sammanslagning av ledande e-sportföretag, där svenska Dreamhack ingår, och arrangerar några av världens största turneringar och spelfestivaler.

I januari 2022 köptes företaget upp av Savvy Gaming Group – ett spelinvesteringsbolag som är helägt av Saudiarabien via den statliga investeringsfonden PIF. Majoriteten av alla turneringar, evenemang och ligor inom scenen har numera saudiskt ägarskap.

Saudiarabien är samtidigt känt för sin repressiva politik. I landet, som styrs av al-Saud-dynastin enligt konservativa religiösa lagar, är det förbjudet att öppet identifiera sig som homosexuell eller transperson. Fram till 2019 fick kvinnor inte fatta egna beslut utan godkännande av en manlig förmyndare.

Landet är även ökänt för att vara ett av de värsta i världen i fråga om att utmäta dödsstraff. Åtminstone 356 personer avrättades bara under 2025, vissa offentligt, enligt Human Rights Watch. Över hälften av de avrättade var utländska medborgare, och en dryg fjärdedel dödades av staten för att ha brutit mot förbudet mot cannabis. Andra har avrättats för att ha deltagit i demonstrationer.

2021: Spelinvesteringsbolaget Savvy Gaming Group (SGS) grundas av Saudiarabiens statliga investeringsfond PIF, som skjuter in 300 miljarder kronor i företaget.

2022: SGS köper upp svenska Dreamhack och investerar 1 miljard kronor i svenska spelförvaltningsbolaget Embracer. Det helägda saudiska bolaget köper även upp världens största e-sportföretag, ESL FACEIT GROUP.

2023: Den saudiske prinsen Faisal bin Bandar bin Sultan blir ordförande för internationella e-sportförbundet IESF, fram till 2025.

2024: Esports World Cup, världens största e-sportevent, äger rum för första gången i huvudstaden Riyadh. Samtliga stora e-sportspel är på plats och totalt arrangeras tävlingar i över 20 titlar. Det saudiska laget Team Falcons vinner cupen.

Samma år annonserar Internationella olympiska kommittén ett tolvårigt kontrakt med Saudiarabien, som ska stå som värdland för OS i e-sport under perioden. Samarbetet avbryts däremot 2025 – innan något mästerskap ägt rum.

2025: PIF köper upp spelföretaget Electronic Arts. Affären förväntas gå igenom i år.
Det saudiska fastighetsutvecklings-bolaget Red Sea Global, som är helägt av PIF, ingår i ett treårigt kontrakt som sponsor för världens största e-sportlag T1.

Esports World Cup äger rum för andra gången i Riyadh. Saudiska laget Team Falcons vinner i år igen.

Internationella människorättsorganisationer har dessutom länge kritiserat arbetsförhållandena för landets migrantarbetare, som utgör 42 procent av landets befolkning. Det så kallade kafalasystemet har anklagats för att möjliggöra exploatering, skuldsättning och i vissa fall slavliknande arbetsvillkor inom bland annat bygg- och servicesektorn.

Sedan kronprins Mohammed bin Salman tog över som premiärminister från sin far 2022 har datorspel blivit ett nationellt intresse. Savvy Gaming Group planerar att investera över 300 miljarder kronor i branschen inom tio år, med målet att göra kungadömet till ett globalt nav för gejming och e-sport.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)
Utrikes 25 februari, 2026

”Regeringen är för pigga på att ge pengar till islamister”

Den tidigare V-ledaren framför en väggmålning med det kurdiska slagordet ”jin, jiyan, azadi” (kvinna, liv, frihet) i norra Syrien. Foto: Privat.

Socialistiska Rojava är under angrepp från den syriska regeringen. Nu har vänsterpartisterna Jonas Sjöstedt och Yekbun Alp besökt området. ”Kurderna är inga duvungar heller”, säger Sjöstedt till Flamman.

Förra veckan besökte Jonas Sjöstedt Rojavaområdet i norra Syrien, tillsammans med riksdagsledamoten Yekbun Alp. Besöket sker bara veckor efter den syriska regeringens offensiv, som tryckte tillbaka de socialistiska styrkorna till en smal remsa längs den turkiska gränsen.

– Det finns en stor oro över framtiden. Vägspärrar och vapen är en del av vardagen, och varje skola har förvandlats till ett läger för de tiotusentals internflyktingarna. Staden Kobane, som belägrades av Islamiska staten 2014, är återigen isolerad mellan de syriska regeringsstyrkorna och Turkiet som stängt gränsen. För många väcker det otäcka minnen till liv.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 25 februari, 2026

Israeliska soldaterna: ”Vi använde mänskliga sköldar”

Den israeliska armén raserade ibland byggnader för att hedra fallna soldater, enligt vittnesmål från Breaking the silence. Foto: Jehad Alshrafi/AP/TT.

Genom organisationen Breaking the silence vittnar israeliska soldater om en krigföring där nästan allt kan ges militär legitimitet – från att bränna ned civila hem till att använda mänskliga sköldar. Flamman träffar fyra veteraner vars berättelser gjort dem till måltavlor i det egna landet. – Det gör ont att se den judiska identiteten kapad av det här projektet, säger Yair.

Jehuda Shaul tillhörde den mest vänsterlutande enheten i Israels armé.

Den 50:e bataljonen i Nachalbrigaden bestod främst av unga män från socialistiska kibbutzer. Deras kulturkommitté gav ut ett litterärt månadsmagasin, och på fredagens kulturkvällar läste man Karl Marx och Primo Levi.

– Jag levde i en vänsterbubbla, förklarar han när vi ses i Stockholm.

–  Och jag tänkte: bättre om människor som jag tjänar i militären, eftersom vi kommer att bete oss mer humant mot palestinierna.

2004 placerades han i Hebron, den enda platsen på Västbanken med israeliska bosättningar mitt i stadskärnan. Mitt bland 180 000 palestinier bodde några hundra bosättare som vaktades av 600 soldater.

Den israeliska armén hade en strikt policy för separation. Ju närmare bosättningen, desto större restriktioner för palestinierna.

Vittne. Yehuda Shoal var med att grunda Breaking the silence, som samlar in vittnesmål från israeliska soldater om sin tjänstgöring. Foto: Oded Balilty/AP.

De fick inte köra på vägarna, och i vissa fall inte ens gå på dem. I vad som varit palestiniernas största kommersiella centrum fick de inte längre öppna affärer.

Jehuda Shauls uppgift var att svetsa igen dörrar för palestinska familjer. Snart såg han graffitin som prydde väggarna: ”Araber till gaskamrarna.” ”Araber är råttor.” ”Araber ut med Davidsstjärnor.”

– Du vet, fina liberala idéer, säger han torrt.

Han beskriver en vardag där bosättare attackerade palestinier flera gånger per dag.

– Våra order var att försvara bosättarna. Vi skulle inte ingripa om de attackerar palestinier, det var polisens jobb.

Det här var under kulmen för den andra intifadan, ”svarta mars”, den dödligaste månaden för israeler där bland annat 23 människor dödades av en självmordsbomb på en buss.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 25 februari, 2026

Palantir tar schweizisk tidskrift till domstol

Palantirs vd Alex Karp donerade en miljon dollar till Donald Trumps installation förra året. Foto: Markus Schreiber/AP/TT, adobe stock.

Övervakningsbolaget Palantir stämmer nättidningen Republik efter en granskning av företagets lobbyism mot den schweiziska försvarsmakten. Nu tas ärendet upp i domstol – medan tidningen beskriver sitt arbete som ”centralt för demokratin”.

I december publicerade schweiziska Republik en granskning av teknikbolaget Palantir och deras försök att sälja in sin plattform till landets försvarsmakt – ett försök man i slutändan misslyckades med. 

Bland materialet man baserat granskningen på fanns en 20-sidig rapport från den schweiziska armén, som lyfte flera risker med ett eventuellt samarbete med bolaget. Rapporten tar upp farhågor om dataflöde till amerikanska myndigheter, framtida beroende av bolaget och etiska aspekter kopplat till hantering av data.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 24 februari, 2026

Leninland vandaliserat av nazistiska Aktivklubb: ”Hot mot det fria ordet”

Foto: Anders Wiklund/TT, Gustaf Erling

Leninland i Varberg vandaliserades nyligen med vitmaktbudskap från våldsamma Aktivklubb Sverige. ”Jag betraktar dem inte som farliga för mig”, säger den socialistiska hotellentreprenören Lasse Diding till Flamman.

På måndagsmorgonen möttes Gustaf Erling, föreståndare vid Leninland, av att ingången till stipendieboendet i Varberg vandaliserats. Leninland beskrivs av ägaren Lasse Diding som en ”kulturell frizon för skribenter med hjärtat till vänster”, och erbjuder stipendier för författare och journalister.

Två klistermärken med budskapet ”svenskar är vita” satt uppklistrade på informationsskylten utanför, och masker med den sovjetiska ledaren Vladimir Lenins ansikte hade rivits ut på gatan från Leninlands ”presentskåp”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)