Inrikes 28 april, 2004

Hon skrev rapporten EU inte vill se

Via skräppost eller spam, mobiltelefoner och kabelkanaler sprider sig pornografin lättare än någonsin. I sin initiativrapport uppmanade EU-parlamentrikern Marianne Eriksson (v) kommisssionen till hårdare lagstiftning på flera områden. Företag som tjänar pengar på utnyttjandet av människor kan idag börsnoteras. Eriksson menar att det bör förbjudas. Men på parlamentsnivå ville man inte veta av rapporten.

Hade Marianne Erikssons förslag gått igenom, skulle det användas som underlag i kommissionens diskussioner. Men så blev det inte.
– Sexindustin inflytande är enormt. När länder legaliserar sexhandeln, blir staten en del av hallicksystemet och tjänar således pengar på att kvinnor och barn exploateras, säger EU-parlamenatriker Marianne Eriksson (v).
Det finns ingen siffra på hur de stora ekonomiska aktörerna inom sexindustin egentligen är, eftersom mycket av verksamheten är illegal. FN konstaterade dock 1998 att handeln med kvinnor för sexuell exploatering, hade gått om världens narkotikahandel.

I sin rapport uppmanar Marianne Eriksson ”med kraft” kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning gällande reklam på internet. Medlemsstaterna i EU uppmanas att införa etiska koder för sexistisk reklam.
Det finns luckor i nationella lagen som gör det möjligt för operatörer kan sända illegala program. Eriksson uppmanar kommissionen att skyndsamt se över detta. Företag som verkar inom sexindustrin, bör förbjudas att vara börsnoterade i något EU-land. Hon beklagar att inte alla medlemsstater i EU, ratificerat och implementerat de internationella konventioner som finns för att förhindra allt sexuellt utnyttjande av människor. EU:s alla institutioner bör gå samman i en aktiv kampanj mot hotell- och restaurangbranschen, på de ställen där pornografi och prostitution främjas. Hon föreslår till exempel att det ska finnas listor på alla hotell som erbjuder pornigrafiska filmer.
En annan viktig punkt handlar om att tydligare granska vilka EU-medel som anslås till frivilligorganisationer, vars policy och inkomstkällor är oklara.
Ett exempel är kommissionens så kallade expertgrupper, där en stor del består av personer från frivilligorganisationer. Dessa expertgrupper har stort inflytande över vad som lagmässigt händer i EU, menar Marianne Eriksson.
– Rent hypotetiskt kan det vara den organiserade brottsligheten som tar fram rapporter, vilka används som underlag för kommande lagstiftning. Detta är en stor demokratifråga. Kommissionen är de enda initiativtagarna i hela lagstiftningsapparaten. De kan komma med vilka förslag som helt – men det kan alltså inte vi, folkvalda EU-parlamentariker.

”FÖRÖDANDE SYSTEM I EU”

Hennes rapport ströks från dagordningen och Marianne Eriksson (v), förlorade till slut kampen för att EU ska motverka sexindustrin i Europa.

– Vill de inte att en rapport ska behandlas, behandlas den inte, säger Marianne Eriksson, svensk EU-parlamentariker för vänsterpartiet.
Den 7 april trodde hon att hennes rapport äntligen fått gehör. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor hade, med knapp marginal – elva mot sju – röstat för att rapporten skulle upp på dagordningen för EU-parlamentets aprilsession i Strasbourg. En debatt skulle hållas och en omröstning skulle ske den 21 april.

Men två veckor senare blev rapporten återigen ratad och det blev inte ens slutvotering. Istället beslutade parlamentet med 127 mot 59 röster att avföra rapporten från dagordningen.
Formellt skickas den nu tillbaka till utskottet.
Men eftersom den redan är färdigbehandlad där, händer inget nytt.
Utskottet har dessutom haft sitt sista sammanträde för perioden. Och eftersom det är en initiativrapport, måste processen börja om från början.
– Det är ett sätt att dödförklara frågan, säger Eriksson.
Hon har suttit i EU-parlamentet för vänsterpartiet sedan 1995 och avgår i juli i år. Efter att Marianne Eriksson och hennes assistent samlat material i flera år, gav utskottet i november 2003 klartecken för att sammanställa en rapport.
I januari hade kvinnoutskottet presskonferens och hearing. Där befann sig ordföranden i kommissionens tillsatta expertgrupp, som bland annat förespråkar en legalisering av prostitution. Eriksson fick stöd från det irländska ordförandeskapet, som påpekade vikten av att belysa jämställdhetsfrågor.
– Och självfallet nappade media på min rapport. När det handlar om sex, eller som i det här fallet, kommersialiserad sex, blir det genast intressant.
Under hearingen utlystes, i sedvanlig ordning, tid för ändringsförlag. Hela 138 ändringsförslag kom in. Vid följande utskottsmöte skulle rapporten bahandlas. Men det motsatte sig den socialdemokratiska gruppen (PES), och behandlingen blev framskjuten.
– Det är motsägelsefullt att först komma in med ändringsförlag, och sedan påstå att man inte hunnit kolla innehållet, säger Eriksson.
Nästa möte hade socialdemokraterna fortfarande inte bestämt sig. Allt sköts fram. Nästa gång gick utskottet igenom alla ändringsförlag, och resultatet blev aningen urvattnat, menar Eriksson.
– Då krävde man att slutvoteringen skulle tas på nästa kommande möte…
I slutet på förra veckan, fick Marianne Eriksson veta att socialdemokraterna och kristdemokraterna begärt att rapporten skulle ”återvisas till utskottet”.
– Och med det så var den borta.

Marianne Eriksson vädjade till utskottet flera gånger att inte hänga upp sig på prostitution.
– När jag försökte ta upp frågan ”Vad är sexuell exploatering?” var det som att dra ner rullgardinen. I rapporten har jag inte sagt något om att förbjuda, väl medveten om att på EU-nivå finns ingen acceptans för det. Men det gick inte ändå.
Hon menar att när ”de två stora elefanterna”, socialdemokraterna och kristdemokraterna, är överens behöver de inte ens motivera sig.
– Det är förödande. Det är lika med ett tvåpartisystem, eller nästan ett enpartisystem. I många frågor är de nästan helt överens.

BAKGRUND: Vad är ett initiativbetänkande?

Varje ledamot i något av EU-parlamentets utskott får lämna ett resolutionsförslag i ett ämne som faller inom EU:s verksamhetsområde. Om frågan faller inom utskottets behörighetsområde kan utskottet besluta att ett initiativbetänkande ska utarbetas. Först måste dock utskottet vända sig till EU-parlamentets talmanskonferens för att få tillstånd till detta. Om tillstånd beviljas utser utskottet en föredragande, som kan vara förslagsställaren. Betänkandet ska innehålla resolutionsförslagets text, som får omfatta högst 200 ord. EU-kommissionen är inte skyldig att fästa något avseende vid ett initiativbetänkande.

LAGAR: Prostitution i EU-länderna

Lagar Prostitution i EU-länderna

Belgien Koppleri förbjudet. Sedan 1995 tillåtet hyra ut lokaler för prostitution, om de prostituerade inte gör ”abnorma vinster”. Prostitution legalt så länge det inte stör ordningen genom att erbjuda sexuella tjänster öppet. Det har lagts flera förslag som förändrar den nuvarande lagstiftningen, varav flera som liknar den svenska och den holländska modellen. Det är för närvarande svårt att förutse vilket förslag som kommer att antas, men att lagen kommer att ändras snart är klart.

Danmark Sedan juli 1999 vare sig straffbart att köpa eller sälja sex, förutom för barn under 18 år. Tidigare var det lagligt bara att ha prostitution som sidoinkomst, men 1998 kom en lag som tillät att ha hela sin inkomst av att sälja sex. Prostituerade kan registrera sig som ”frilansande yrken” och är då skattepliktiga. Koppleri är förbjudet. Annonseringen av sexuella tjänster förekommer mycket öppet.

Finland Prostitution inte straffbart, men kommuner kan förbjuda gatuprostitution. Prostitution förbjudet sedan december 1999 på allmän plats. Men att köpa sex är inte brottsligt, förutsatt att den man köper sex av fyllt 18 år. Ett förslag liknande den svenska sexköpslagen håller på att förberedas just nu.

Frankrike ”Aktiv prostitution” straffbart. Lagen skärptes 2003, men inriktar sig enbart på säljarna. Prostitution tolereras så länge den inte stör den ordningen och ska därför begränsas till vissa områden. En lag efter svensk modell har diskuterats men fallit med hänsyn till den allmänna opinionen. Det har dock blivit kriminellt att köpa sex av personer under 18 år och dem som bedöms som särskilt ”svaga”.

Grekland Prostitution lagligt och starkt reglerad. Bordeller kan bedrivas enbart med statligt tillstånd. Ett lagförslag finns som skulle att underlätta för bordellägare att operera närmare offentliga institutioner som skolor, kyrkor och daghem, har diskuteras i samband med de olympiska spelen i Aten 2004, men den grekiska regeringen beslöt i december 2003 att inte fullfölja förändringen. Idag krävs ett avstånd på 200 meter från ovan nämnda institutioner och det kommer att så förbli.

Holland Den 1 oktober 2000 löstes ett bann från 1911 över holländska bordeller. I januari 2001 blev prostitution likställd med annan yrkesutövning. Prostituerade har rätt att kräva hygieniska arbetsförhållanden, viloutrymmen och säkerhetsanordningar. De ska ha arbetstillstånd och betala skatt. Exploatering av frivilliga prostituerade inget brott. Bara ”påtvingad” prostitution och koppleri olagligt. Efter ett fall där arbetsförmedling erbjöd en arbetssökande kvinna jobb i prostitution har socialministeriet uttalat att annonsering av prostitutionsarbete får förekomma på arbetsförmedlingarna, men att arbetsförmedlarna inte aktivt får förmedla dessa.

Irland All slags prostitution är olaglig: koppleri, bordeller, försäljning av sexuella tjänster samt att köpa sex av minderåriga.

Italien I den nuvarande lagen från 1958 är bordeller och koppleri olagligt, men inte prostitution. Prostitution anses störa den allmänna ordningen och det har följaktligen nyligen föreslagits att man ska tillåta bordeller men inte gatuprostitution.

Luxemburg Koppleri förbjudet, liksom att inneha bordeller. Det är olagligt att köpa sex av minderåriga under 18 år, men prostitution i sig är inte straffbart.

Portugal Att utöva prostitution är inte straffbart, endast att exploatera för eller underlätta prostitution. Trots att det anses vara ett brott mot tukt och sedlighet, tolereras prostitution. Men lagen omfattar bara kvinnlig prostitution. Manlig prostitution räknas inte, och exploatering av män är inte straffbart.

Spanien Vare sig koppleri eller prostitution är olagligt, men det är olagligt att tvinga någon att arbeta som prostituerad, att förhindra någon att sluta arbeta som prostituerad eller att utnyttja någons ”svaga” ställning för att få dem att prostituera sig. Olagligt inneha bordeller i några regioner, som Baskien och Katalonien.

Storbritannien Prostitution i sig är inte olagligt, om den prostituerade arbetar självständigt utan att störa den allmänna ordningen. Det är ett brott att värva någon för prostitution, att annonsera och att driva bordell. Män som befinns i prostitutionsområden upprepade gånger där de försöker köpa sex kan bötfällas.
Parlamentsledamöter har föreslagit ”toleranszoner” i Skottland.

Sverige Sedan januari 1999 olagligt att köpa eller försöka köpa sexuella tjänster. Prostitution en del av det könsrelaterade våldet och ett uttryck för de ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män. Det är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Sexköpslagen ingår i kvinnofridslagstiftningen tillsammans med lag mot våld mot kvinnor, sexuella trakasserier, könsstympning och så vidare.

Tyskland Prostitution legalt men alla förbundsländer utom Berlin har vissa områden där prostitution inte får utövas, i närheten av skolor och daghem till exempel. Lagen från 2002 gör det möjligt att ansluta sig till socialförsäkringssystemet, få sjukersättning och arbetslöshetsersättning och pension som anställd på bordell eller som egen företagare. Få blir egenföretagare, ingen har anställts ännu (september 2003). Förtjänsten blir för liten för den som inte vill arbeta svart. Utlänningar omfattas inte av lagen. Öppna annonser på arbetsförmedlingar förekommer.

Österrike Prostitution lagligt, personer som yrkesmässigt låter sin kropp utsättas för sexuella handlingar eller utsätter andra för sådana ska låta sig registreras och läkarundersökas en gång per vecka. Koppleri förbjudet.

Källa: Marie Fredriksson, assistent EU-parlamentet.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Kultur 14 juli, 2024

Bladvändare om Walter Benjamins badsemester

Enstöringen Ludwig Wittgenstein, doldisen Ernst Cassirer, slarvern Walter Benjamin och nazisten Martin Heidegger. Foto: Wikimedia, AP (montage).

Wolfram Eilenbergers gruppbiografi över 20-talets filosofer sätter det personliga i förgrunden, men fastnar ibland i sina egna arketyper.

I Wolfram Eilenbergers Trollkarlarnas tid: Filosofins stora årtionde 1919-1929, tecknas ett fängslande grupporträtt av fyra förgrundsgestalter inom den tyskspråkiga filosofin. Den bortglömda Ernst Cassirer, den ångestfyllda, rebelliska Martin Heidegger, den frisinnade men enstöriga Ludwig Wittgenstein, och det vilsna geniet Walter Benjamin.

Det är en brokig skara – på många vis. Men de är sammanbundna av tiden, närmare bestämt efterkrigsåren och Weimarrepublikens politiska och sociala flux. Med undantag för Heiddegger och Cassirer stötte de aldrig in i varann, men om de hade gjort det så hade det garanterat lett till hätska diskussioner. Eilenbergs metod – att väva samman vitt skilda tänkare, aktiva under samma period, känns igen från den tidigare på svenska utgivna Frihetens lågor: Filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943, som skildrade Simone de Beauvoir, Simone Weil, Hannah Arendt och Ayn Rand.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 13 juli, 2024

I vår tids politik har det mänskliga blivit en bugg

Att politikerna låter som papegojor har lämnat plats för falukorvspopulisterna Jan Emanuel Johansson och Sara Skyttedal. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Sociala medier har fått politiker att välja korta, förutbestämda budskap framför att svara på journalisternas frågor. Inte konstigt att så många föredrar roliga frifräsare som verkar äkta – som Donald Trump och Sara Skyttedal.

Inför det amerikanska presidentvalet 1908 kom en ny teknologi att sprida kandidaternas budskap när William Taft och William Jennings Bryan spelade in sammanlagt 22 fonografcylindrar, en primitiv uppfinning som möjliggjorde inspelningar som varade två minuter per cylinder. Rösten separerades från människan, partiernas budskap kokades ned till ”ljudsnuttar” (sound bites), minnesvärda korta kommentarer.

Trots att reklamen i tidskriften Edison Phonograph Monthly försökte påvisa vilket radikalt teknologiskt skifte det innebar att kunna höra ”presidentkandidater i ens eget hem och lyssna till deras politiska åsikter uttryckta i deras verkliga röster” sågs inte inspelningarna som mer än kuriosa: en entreprenör i New York tog till och med betalt för ”debatten” han skapade i en spelhall, när han spelade upp cylindrarna bakom pappfigurer på Taft och Bryan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Agri Ismaïl
Författare.
Ledare 12 juli, 2024

Underskatta inte hotet från LO

LO:s nya ordförande Johan Lindholm vill se en mer offensiv socialdemokrati. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Den nytillträdda LO-ordföranden Johan Lindholm hotar att dra in pengarna till Socialdemokraterna. Vi har hört det förr, men denna gång kan det vara på allvar.

Plötsligt skakar marken i arbetarrörelsen. De sex miljoner kronor LO ger årligen till partiet kan komma att dras in om inte Socialdemokraterna levererar arbetarpolitik, sade LO:s nyvalde, beryktat bråkige ordförande Johan Lindholm till Expressen härom veckan (25/6).

Framför allt handlar det om karensavdraget, som Lindholm, med rätta, kallar ”orättvis klasslagstiftning”. De som drabbas hårdast är de som tjänar sämst. Som kör bussen, tar hand om barnen och de gamla, lagar maten, håller rent, bygger landet. LO:s medlemmar, som inte kan arbeta från soffan när de blir sjuka.

Attityden är främmande. LO har nämligen länge fungerat som Socialdemokraternas fackliga utskott. Den del av organisationen som ansvarat för klassfrågorna, men som framför allt följer partilinjen och ordnar fram arbetarröster i valet.

Företrädare för både Socialdemokraterna och facken ska ha blivit nervösa. Men menar Lindholm verkligen allvar?

Hade någon frågat mig för några år sedan hade jag fnyst åt frågan. Min fackliga erfarenhet består nämligen, tyvärr, av en rad besvikelser. Över att sjunkande medlemstal möts med klagosång och passivitet. Att de reformistiska rötterna sitter så djupt att man går med på att sälja ut både strejkrätten och lagen om anställningsskydd. Att inte kunna försäkra kollegan som funderar på att gå med i facket, att ja, 500 kronor är mycket på en städlön, men den dagen du behöver hjälp kommer facket att finnas där. Trakasserier, uppdrivet tempo och utslitna axlar väger många gånger nämligen lätt, när det i andra vågskålen finns samförstånd och fred.

Med ett LO som vågar stå mer självständigt mot socialdemokratin finns goda chanser att skjuta det politiska landskapet åt vänster.

År 1995 var 85 procent av arbetarna anslutna till ett fackförbund. 2023 hade siffran sjunkit till 59 procent. En förklaring till det stadiga tappet, som fackligt engagerade gärna för fram, är nyliberalismens intåg i Sverige och i människors medvetanden. Kollektivism blev omodernt. Klasskampen hamnade i skuggan av kulturkrig.

Det ligger mycket i det. Men lika mycket handlar tappet om att medlemmarna tagit sin hand från en organisation som inte längre håller vad den lovar. Som levererar just besvikelser.

Visst hade Johan Lindholm kunnat varit en fortsättning på den utvecklingen. En frasradikal som sluter upp i ledet när det gäller. Men mycket talar faktiskt för motsatsen. Som ordförande för Byggnads var han en av dem som vägrade skriva under las-överenskommelsen. Han representerade ett av de förbund som slutade ge pengar till Socialdemokraterna, och i sitt installationstal på LO-kongressen lyfte han vikten av organisatorisk självförbättring för att stärka medlemssiffrorna.

Men viktigare än Johan Lindholm som person är faktiskt tiden. Mitt i all rasistisk smörja drar nämligen en vänstervind genom landet. Främst tar den sig uttryck i att Socialdemokraterna för första gången verkar mena allvar med att vilja driva en så radikal fråga som arbetstidsförkortning – som till och med spås bli valfråga 2026.

Läs mer

Låt oss inte vara naiva. LO kommer aldrig att hejda sig själv från en god, klassöverskridande kompromiss, oavsett vem som styr. Men med ett LO som vågar stå mer självständigt mot socialdemokratin, ställa krav och sätta klassfrågorna i centrum, finns goda chanser att skjuta det politiska landskapet åt vänster. Det är en utveckling att möta med så öppna armar det bara går.

Melinda Kandel
Tjänstledig städare och tidigare aktiv i Fastighetsanställdas förbund.
Kultur 11 juli, 2024

Isande precision om Chiles klassamhälle

Hanna Nordenhöks översättning av Zeráns språk är precist. Meningarna är korta, något som passar det svenska språket. Foto: Lorena Palavecino.

Likt ett klassiskt drama med subtila lager vecklas hembiträdet Estelas tragedi ut. Det motstånd som kokat i henne sedan länge ekar även på Santiagos gator. Allt är på väg att brista.

När romanen börjar har tragedin redan inträffat. Hembiträdet Estela García är inlåst, häktad? Flickan är död. Från sin cell talar Estela, hon vill bli utsläppt, hon ska berätta för oss vad som har hänt. Är det mord och var det Estela som begick det?

Med det till synes enkla greppet, blir jag fångad av den chilenska författaren Alia Trabucco Zeráns senaste roman Rent hus. Men det handlar inte bara om mordmysteriet eller den olycksbådande profetian, uttalad av Estelas mor och som tagen ur en grekisk tragedi, om att döden alltid kommer i par om tre. Trabucco Zerán har strukturerat romanen i korta kapitel som blir till lagom stora munsbitar, skrivna med ett rakt och direkt språk. På så sätt bryter hon med den spanskspråkiga litterära traditionen av långa meningar med satser som avlöser varandra. Resultatet ser enkelt ut, men det kräver stor precision och skicklighet. Estela talar direkt till mig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Adriana Aires Rastén
Översättare och poet
Rörelsen 11 juli, 2024

Drömmen om jämlikhet har ersatt socialistiska ambitioner

Tygpåse i tunnelbanan med ett jämlikhetsbudskap. Foto: Helena Landstedt/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

I en artikel i Flamman #24 hävdar Carl Cederström att giljotinen skrämde Marx från att använda ordet jämlikhet. Tanken som han hämtat från den amerikanske historikern Darrin McMahon är att maskinen blev en symbol för upplysningen och dess jämlikhetstanke. Med ”skräckväldets” massavrättningar skulle en motvilja ha uppstått mot att använda ordet jämlikhet.

Stämmer detta? Jag har inte läst McMahon men är tveksam till tesen. I artikeln lämnas inte heller några belägg för att Marx på grund av giljotinen skulle ha skrämts från att använda ordet jämlikhet. I stället hänvisas till att det bland de utopiska socialisterna fanns en motvilja och att den skulle ha delats av Marx.

Jag är övertygad om att helt andra skäl är anledningen till att Marx inte använde ordet jämlikhet i Kommunistiska manifestet. Cederström berör också i förbigående dessa skäl. Jämlikhet var för Marx en ”illusion” som distraherade folk från den verkliga kampen som gick ut på att störta kapitalismen.

I Manifestet slås tydligt fast att kommunisternas läror ingalunda vilar på ”idéer och principer”. Jämlikhet är en sådan idé. Idéer är ju i grunden bara ett uttryck för rådande maktförhållanden och den klasskamp som pågår enligt Marx. Under kapitalistiska förhållanden är jämlikhet därför en omöjlighet.

Uppgiften är att få ett slut på utsugningen, på löneslaveriet, att ersätta kapitalismen med en ny produktionsordning. Detta innebär inte att Marx var motståndare till social och ekonomisk jämlikhet, men så som verkligheten såg ut var andra uppgifter viktigare. Marx’ uppfattning delades av den socialdemokratiska arbetarrörelse som växte fram under slutet på 1800-talet. Programmatiskt talades inte om jämlikhet utan uppgiften var att ersätta kapitalismen med en ny produktionsordning.

Marx var inte motståndare till social och ekonomisk jämlikhet, men så som verkligheten såg ut då var andra uppgifter viktigare.

Detta är slående om vi går till den svenska socialdemokratins partiprogram. Jämlikhetstanken finns i programmen från första början men den är inte central. Det första partiprogrammet från 1897 skrevs av Axel Danielsson efter mönster från den tyska socialdemokratins Erfurtprogram. Uppgiften är arbetarklassens befrielse genom avskaffandet av det privata ägandet av produktionsmedel. Så länge detta är huvuduppgiften finns ingen anledning att lägga stor energi på att åstadkomma den jämlikhet som ändå med automatik skulle komma med det socialistiska samhället.

Inte förrän med det partiprogram som antas 1944 och som är skrivet av Ernst Wigforss dyker ordet jämlikhet upp tre gånger. Perspektivet och inriktningen är inte längre ett avskaffande av den privata äganderätten till produktionsmedlen. Nu ska det borgerliga samhället omdanas så att ”bestämmanderätten över produktionen lägges i hela folkets händer”. Då blir jämlikhetsfrågan central och ordet relevant. Det är ett samhälle på ”frihetens och likställighetens grund” som ska ersätta kapitalismen.

Läs mer

I takt med att de socialistiska ambitionerna sedan bli mindre framträdande i partiprogrammen under slutet av 1900-talet ökar frekvensen av ordet jämlikhet. Jämlikhet blir under 1960- och 1970-talet den centrala politiska frågan samtidigt som ägandefrågan tonas ned programmatiskt till förmån för ett individperspektiv som tar sig uttryck i formuleringar om människors lika värde och krav på lika chanser.

Per Sundgren
Författare och tidigare politiker.
Kultur 10 juli, 2024

Konstfest med något för alla i Örebro

”El Rey gick ovan el Rainbow blev en vacker Rosa, festmåltid på Ekekas Mantel” av Valeria Montti Colque. Foto: Ricard Estay/Statens konstråd.

Konst för vem som helst blir ofta lite hur som helst. Men Jonatan Habib Engqvist låter sig till sist förföras av rituell tårtparad med andinska gudar.

Jag har sett ett par upplagor av Open art Örebros återkommande konstbiennal, i år precis som tidigare är det ett sammelsurium av huvudsakligen föreställande skulpturer och arkitektoniska ingripanden av varierande verkshöjd runtom i Örebros stadskärna.

Rätt lyckad är Waldemart Klyuzkos röd-vita spärrband på Rådhusets samtliga fönster och på en byggnadsställning runt den gamla Engelbrektsstatyn på Stortorget. Avspärrningens funktion – av att både varna och skydda – fungerar alldeles utmärkt som hänvisning till det pågående kriget i Ukraina, utan medföljande historielektion.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonatan Habib Engqvist
Författare och kurator.
Inrikes 09 juli, 2024

Hyresgästföreningen vill se mer trädgårdsstad: ”Villor kan behöva rivas”

Gamla Enskede är ett exempel på en trädgårdsstad. Foto: Pär Fredin/TT.

Ett nytt S-förslag vill se mer blandad bebyggelse i utanförskapsområden. Enligt en ny rapport från Hyresgästföreningen behövs det även mer hyreslägenheter i villaområden.

Fler villor i utsatta områden. Det var en av punkterna när Lawen Redar i juni presenterade Socialdemokraternas integrationspolitiska program. Syftet är att främja integrationen genom att få folk att leva mer blandat.

Att bebyggelse behöver blandas är också en av slutsatserna i rapporten Den verkliga trädgårdsstaden, som nyligen presenterades av Hyresgästföreningen. Enligt Martin Hofverberg, chefsekonom på HGF, är ett av syftena att ta tillbaka ett ord vars betydelse kapats.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Kommentar/Utrikes 08 juli, 2024

Med sin karaktäristiska gröna kostym har Marine Tondelier visat upp ett resolut motstånd mot extremhögern. Foto: Louise Delmotte/AP.

Det klimatpolitiska stjärnskottet Marine Tondelier lyckades förena den grälsjuka vänstern med mittenväljarna i en republikansk allians mot extremhögern. Kan hon visa vägen framåt i ett splittrat land?

När Emmanuel Macron chockartat kallade till nyval 9 juni efter att högerextrema Nationell samling segrat Europavalet, ringde Ekologisternas ledare Marine Tondelier omedelbart upp sina kollegor hos Socialistpartiet och Det okuvade Frankrike.

Hon förklarade att fältet låg öppet för extremhögern, och att det nu var dags att släppa käbblandet. Efter en sömnlös natt i ständiga telefonmöten lyckades Tondelier med bedriften att sy ihop en ny allians mellan de bittra vänsterrivalerna. Dagen därpå kunde hon meddela att en principöverenskommelse nåtts om att bilda Nya Folkfronten.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Halil Karaveli
Senior forskare vid Institute for security and development policy (ISDP) i Stockholm, och författare till ”Fransk klasskamp och demokratins framtid” (Verbal förlag).
Utrikes 08 juli, 2024

Chiquita-domen stoppar inte bananjättarnas brutalitet: ”Ond frukt”

Enligt Fredrik Gertten bör man inte lita på bananbolagens egna certifieringar eftersom de bara innebär löften om att inte avverka urskog. Foto: Keith Srakocic/AP.

En dom mot Chiquita har gett hopp om förändring i den smutsiga fruktindustri. Men enligt regissören Fredrik Gertten är den enda lösningen att helt sluta köpa bananer.

”De måste ha varit tretusen.”

Det säger den enda överlevande efter en massaker på arbetare vid en bananplantage i delstaten Magdalena vid Colombias nordkust i Gabriel Garcia Marquez klassiska roman Hundra år av ensamhet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Kommentar/Utrikes 07 juli, 2024

I sydfranska Sète kan extremhögern vara på väg att bryta den röda dominansen. Foto: wikimedia commons.

I sydfranska Sète är det tydligt att vänsterns folkfront är den enda kraft som kan hindra Le Pen. Nu har Macrons anhängare ett val: demokrati eller främlingsfientlighet?

I sydfranska Sète märks det knappt att högerextrema Nationell samling just fått 33,5 procent av rösterna i parlamentsvalets första omgång. På Kommunistpartiets fasad vid en central genomfartsgata hänger valaffischerna med kandidaten Gabriel Blascos ansikte och slagord om den nya folkfront som samlar större delen av den breda franska vänstern.

Socialistpartiets lokaler på ett torg jag passerar vid hamnen är också stängda och ser sömnigare ut. Men intrycket är detsamma: här är vänstern på hemmaplan. Det är inte mycket som tyder på att staden dagen före gav Nationell samling en stor majoritet av sina röster.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]