Inrikes 28 april, 2004

Hon skrev rapporten EU inte vill se

Via skräppost eller spam, mobiltelefoner och kabelkanaler sprider sig pornografin lättare än någonsin. I sin initiativrapport uppmanade EU-parlamentrikern Marianne Eriksson (v) kommisssionen till hårdare lagstiftning på flera områden. Företag som tjänar pengar på utnyttjandet av människor kan idag börsnoteras. Eriksson menar att det bör förbjudas. Men på parlamentsnivå ville man inte veta av rapporten.

Hade Marianne Erikssons förslag gått igenom, skulle det användas som underlag i kommissionens diskussioner. Men så blev det inte.
– Sexindustin inflytande är enormt. När länder legaliserar sexhandeln, blir staten en del av hallicksystemet och tjänar således pengar på att kvinnor och barn exploateras, säger EU-parlamenatriker Marianne Eriksson (v).
Det finns ingen siffra på hur de stora ekonomiska aktörerna inom sexindustin egentligen är, eftersom mycket av verksamheten är illegal. FN konstaterade dock 1998 att handeln med kvinnor för sexuell exploatering, hade gått om världens narkotikahandel.

I sin rapport uppmanar Marianne Eriksson ”med kraft” kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning gällande reklam på internet. Medlemsstaterna i EU uppmanas att införa etiska koder för sexistisk reklam.
Det finns luckor i nationella lagen som gör det möjligt för operatörer kan sända illegala program. Eriksson uppmanar kommissionen att skyndsamt se över detta. Företag som verkar inom sexindustrin, bör förbjudas att vara börsnoterade i något EU-land. Hon beklagar att inte alla medlemsstater i EU, ratificerat och implementerat de internationella konventioner som finns för att förhindra allt sexuellt utnyttjande av människor. EU:s alla institutioner bör gå samman i en aktiv kampanj mot hotell- och restaurangbranschen, på de ställen där pornografi och prostitution främjas. Hon föreslår till exempel att det ska finnas listor på alla hotell som erbjuder pornigrafiska filmer.
En annan viktig punkt handlar om att tydligare granska vilka EU-medel som anslås till frivilligorganisationer, vars policy och inkomstkällor är oklara.
Ett exempel är kommissionens så kallade expertgrupper, där en stor del består av personer från frivilligorganisationer. Dessa expertgrupper har stort inflytande över vad som lagmässigt händer i EU, menar Marianne Eriksson.
– Rent hypotetiskt kan det vara den organiserade brottsligheten som tar fram rapporter, vilka används som underlag för kommande lagstiftning. Detta är en stor demokratifråga. Kommissionen är de enda initiativtagarna i hela lagstiftningsapparaten. De kan komma med vilka förslag som helt – men det kan alltså inte vi, folkvalda EU-parlamentariker.

”FÖRÖDANDE SYSTEM I EU”

Hennes rapport ströks från dagordningen och Marianne Eriksson (v), förlorade till slut kampen för att EU ska motverka sexindustrin i Europa.

– Vill de inte att en rapport ska behandlas, behandlas den inte, säger Marianne Eriksson, svensk EU-parlamentariker för vänsterpartiet.
Den 7 april trodde hon att hennes rapport äntligen fått gehör. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor hade, med knapp marginal – elva mot sju – röstat för att rapporten skulle upp på dagordningen för EU-parlamentets aprilsession i Strasbourg. En debatt skulle hållas och en omröstning skulle ske den 21 april.

Men två veckor senare blev rapporten återigen ratad och det blev inte ens slutvotering. Istället beslutade parlamentet med 127 mot 59 röster att avföra rapporten från dagordningen.
Formellt skickas den nu tillbaka till utskottet.
Men eftersom den redan är färdigbehandlad där, händer inget nytt.
Utskottet har dessutom haft sitt sista sammanträde för perioden. Och eftersom det är en initiativrapport, måste processen börja om från början.
– Det är ett sätt att dödförklara frågan, säger Eriksson.
Hon har suttit i EU-parlamentet för vänsterpartiet sedan 1995 och avgår i juli i år. Efter att Marianne Eriksson och hennes assistent samlat material i flera år, gav utskottet i november 2003 klartecken för att sammanställa en rapport.
I januari hade kvinnoutskottet presskonferens och hearing. Där befann sig ordföranden i kommissionens tillsatta expertgrupp, som bland annat förespråkar en legalisering av prostitution. Eriksson fick stöd från det irländska ordförandeskapet, som påpekade vikten av att belysa jämställdhetsfrågor.
– Och självfallet nappade media på min rapport. När det handlar om sex, eller som i det här fallet, kommersialiserad sex, blir det genast intressant.
Under hearingen utlystes, i sedvanlig ordning, tid för ändringsförlag. Hela 138 ändringsförslag kom in. Vid följande utskottsmöte skulle rapporten bahandlas. Men det motsatte sig den socialdemokratiska gruppen (PES), och behandlingen blev framskjuten.
– Det är motsägelsefullt att först komma in med ändringsförlag, och sedan påstå att man inte hunnit kolla innehållet, säger Eriksson.
Nästa möte hade socialdemokraterna fortfarande inte bestämt sig. Allt sköts fram. Nästa gång gick utskottet igenom alla ändringsförlag, och resultatet blev aningen urvattnat, menar Eriksson.
– Då krävde man att slutvoteringen skulle tas på nästa kommande möte…
I slutet på förra veckan, fick Marianne Eriksson veta att socialdemokraterna och kristdemokraterna begärt att rapporten skulle ”återvisas till utskottet”.
– Och med det så var den borta.

Marianne Eriksson vädjade till utskottet flera gånger att inte hänga upp sig på prostitution.
– När jag försökte ta upp frågan ”Vad är sexuell exploatering?” var det som att dra ner rullgardinen. I rapporten har jag inte sagt något om att förbjuda, väl medveten om att på EU-nivå finns ingen acceptans för det. Men det gick inte ändå.
Hon menar att när ”de två stora elefanterna”, socialdemokraterna och kristdemokraterna, är överens behöver de inte ens motivera sig.
– Det är förödande. Det är lika med ett tvåpartisystem, eller nästan ett enpartisystem. I många frågor är de nästan helt överens.

BAKGRUND: Vad är ett initiativbetänkande?

Varje ledamot i något av EU-parlamentets utskott får lämna ett resolutionsförslag i ett ämne som faller inom EU:s verksamhetsområde. Om frågan faller inom utskottets behörighetsområde kan utskottet besluta att ett initiativbetänkande ska utarbetas. Först måste dock utskottet vända sig till EU-parlamentets talmanskonferens för att få tillstånd till detta. Om tillstånd beviljas utser utskottet en föredragande, som kan vara förslagsställaren. Betänkandet ska innehålla resolutionsförslagets text, som får omfatta högst 200 ord. EU-kommissionen är inte skyldig att fästa något avseende vid ett initiativbetänkande.

LAGAR: Prostitution i EU-länderna

Lagar Prostitution i EU-länderna

Belgien Koppleri förbjudet. Sedan 1995 tillåtet hyra ut lokaler för prostitution, om de prostituerade inte gör ”abnorma vinster”. Prostitution legalt så länge det inte stör ordningen genom att erbjuda sexuella tjänster öppet. Det har lagts flera förslag som förändrar den nuvarande lagstiftningen, varav flera som liknar den svenska och den holländska modellen. Det är för närvarande svårt att förutse vilket förslag som kommer att antas, men att lagen kommer att ändras snart är klart.

Danmark Sedan juli 1999 vare sig straffbart att köpa eller sälja sex, förutom för barn under 18 år. Tidigare var det lagligt bara att ha prostitution som sidoinkomst, men 1998 kom en lag som tillät att ha hela sin inkomst av att sälja sex. Prostituerade kan registrera sig som ”frilansande yrken” och är då skattepliktiga. Koppleri är förbjudet. Annonseringen av sexuella tjänster förekommer mycket öppet.

Finland Prostitution inte straffbart, men kommuner kan förbjuda gatuprostitution. Prostitution förbjudet sedan december 1999 på allmän plats. Men att köpa sex är inte brottsligt, förutsatt att den man köper sex av fyllt 18 år. Ett förslag liknande den svenska sexköpslagen håller på att förberedas just nu.

Frankrike ”Aktiv prostitution” straffbart. Lagen skärptes 2003, men inriktar sig enbart på säljarna. Prostitution tolereras så länge den inte stör den ordningen och ska därför begränsas till vissa områden. En lag efter svensk modell har diskuterats men fallit med hänsyn till den allmänna opinionen. Det har dock blivit kriminellt att köpa sex av personer under 18 år och dem som bedöms som särskilt ”svaga”.

Grekland Prostitution lagligt och starkt reglerad. Bordeller kan bedrivas enbart med statligt tillstånd. Ett lagförslag finns som skulle att underlätta för bordellägare att operera närmare offentliga institutioner som skolor, kyrkor och daghem, har diskuteras i samband med de olympiska spelen i Aten 2004, men den grekiska regeringen beslöt i december 2003 att inte fullfölja förändringen. Idag krävs ett avstånd på 200 meter från ovan nämnda institutioner och det kommer att så förbli.

Holland Den 1 oktober 2000 löstes ett bann från 1911 över holländska bordeller. I januari 2001 blev prostitution likställd med annan yrkesutövning. Prostituerade har rätt att kräva hygieniska arbetsförhållanden, viloutrymmen och säkerhetsanordningar. De ska ha arbetstillstånd och betala skatt. Exploatering av frivilliga prostituerade inget brott. Bara ”påtvingad” prostitution och koppleri olagligt. Efter ett fall där arbetsförmedling erbjöd en arbetssökande kvinna jobb i prostitution har socialministeriet uttalat att annonsering av prostitutionsarbete får förekomma på arbetsförmedlingarna, men att arbetsförmedlarna inte aktivt får förmedla dessa.

Irland All slags prostitution är olaglig: koppleri, bordeller, försäljning av sexuella tjänster samt att köpa sex av minderåriga.

Italien I den nuvarande lagen från 1958 är bordeller och koppleri olagligt, men inte prostitution. Prostitution anses störa den allmänna ordningen och det har följaktligen nyligen föreslagits att man ska tillåta bordeller men inte gatuprostitution.

Luxemburg Koppleri förbjudet, liksom att inneha bordeller. Det är olagligt att köpa sex av minderåriga under 18 år, men prostitution i sig är inte straffbart.

Portugal Att utöva prostitution är inte straffbart, endast att exploatera för eller underlätta prostitution. Trots att det anses vara ett brott mot tukt och sedlighet, tolereras prostitution. Men lagen omfattar bara kvinnlig prostitution. Manlig prostitution räknas inte, och exploatering av män är inte straffbart.

Spanien Vare sig koppleri eller prostitution är olagligt, men det är olagligt att tvinga någon att arbeta som prostituerad, att förhindra någon att sluta arbeta som prostituerad eller att utnyttja någons ”svaga” ställning för att få dem att prostituera sig. Olagligt inneha bordeller i några regioner, som Baskien och Katalonien.

Storbritannien Prostitution i sig är inte olagligt, om den prostituerade arbetar självständigt utan att störa den allmänna ordningen. Det är ett brott att värva någon för prostitution, att annonsera och att driva bordell. Män som befinns i prostitutionsområden upprepade gånger där de försöker köpa sex kan bötfällas.
Parlamentsledamöter har föreslagit ”toleranszoner” i Skottland.

Sverige Sedan januari 1999 olagligt att köpa eller försöka köpa sexuella tjänster. Prostitution en del av det könsrelaterade våldet och ett uttryck för de ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män. Det är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Sexköpslagen ingår i kvinnofridslagstiftningen tillsammans med lag mot våld mot kvinnor, sexuella trakasserier, könsstympning och så vidare.

Tyskland Prostitution legalt men alla förbundsländer utom Berlin har vissa områden där prostitution inte får utövas, i närheten av skolor och daghem till exempel. Lagen från 2002 gör det möjligt att ansluta sig till socialförsäkringssystemet, få sjukersättning och arbetslöshetsersättning och pension som anställd på bordell eller som egen företagare. Få blir egenföretagare, ingen har anställts ännu (september 2003). Förtjänsten blir för liten för den som inte vill arbeta svart. Utlänningar omfattas inte av lagen. Öppna annonser på arbetsförmedlingar förekommer.

Österrike Prostitution lagligt, personer som yrkesmässigt låter sin kropp utsättas för sexuella handlingar eller utsätter andra för sådana ska låta sig registreras och läkarundersökas en gång per vecka. Koppleri förbjudet.

Källa: Marie Fredriksson, assistent EU-parlamentet.

Ledare 28 september, 2023

Riksbanken måste underställas folkviljan igen

Riksbankschef Erik Thedéen föreläser på Ekonomiska museet i Stockholm – där hans typ av institution hör hemma. Foto: Anders Wiklund/TT.

Sveriges ekonomiska politik hålls gisslan av en odemokratisk centralbank som bara har ett verktyg i lådan – räntehammaren. Det är dags att återta kontrollen.

Häromveckan var det dags igen, Riksbanken höjde räntan med 0,25 procentenheter till 4 procent och flaggade för att fler höjningar var på gång. Sveriges många hushåll med stora lån känner hur snaran börjar dras åt. Kritiken lät inte vänta på sig. Det är som måndag hela veckan vid varje ny räntehöjning.

Näringslivstoppar vars branscher drabbas hårt är som vanligt ute och klagar. LO-ekonomer tycker att Riksbanken bör utnyttja utrymmet att föra en självständig räntepolitik som är anpassad till den svenska ekonomins och arbetsmarknadens förhållanden, och inte bara blint följa andra stora centralbankers räntehöjningar.

Det hörs till och med kritik från bankekonomer som tycker att det är fel att penningpolitiken styr medan finanspolitiken är förvisad till baksätet, det vill säga att förändringar i styrräntan premieras medan skattepolitik och investeringar hålls tillbaka. Hedrande med tanke på de gigantiska vinster som bankerna gör i detta läge. Men de oroar sig väl för att fastighetsbranschen kan kollapsa om räntan fortsätter uppåt.

Argast av alla är Andreas Cervenka som i Aftonbladet (21/9) förklarade att i princip allt Riksbanken gjort det senaste decenniet har varit fel. Misstag efter misstag har gett oss 15 förlorande år, argumenterar han. ”Med sådana vänner behöver svensk ekonomi inga fiender.”

Men tänk om människorna på Riksbanken inte är dumma i huvudet? Tänk om institutionen bara är riggad på fel sätt. Det formella beslutet om centralbankens självständighet trädde i kraft 1999, delvis eftersom det var ett kriterium för EU-inträdet. Det är ingen naturlag att den måste vara självständig.

Tyvärr har centralbankernas oberoende blivit ett sätt för politikerna att svära sig fria från ansvar, menar Monnet.

Den bakomliggande idén är att det skulle vara farligt att låta folket och de folkvalda ha direkt inflytande över penningpolitiken. I stället överlåter man ansvaret på en teknokratisk ekonomisk elit. Med detta oberoende skapades också en striktare separation mellan finanspolitiken och penningpolitiken, två politikområden som egentligen hänger tätt samman.

Trots penningpolitikens komplexitet så har Riksbanken bara fått ett övergripande mål, att hålla inflationen på två procent per år, och ett trubbigt verktyg för att nå målet, att höja och sänka räntan. Något motsvarande mål om att hålla arbetslösheten låg finns inte. Det behöver kanske inte påpekas att man för det mesta också misslyckas att nå inflationsmålet.

Men nu börjar den här nyliberala uppdelningen äntligen att ifrågasättas. Nyligen var den franska ekonomiprofessorn Eric Monnet i Stockholm och talade vid Arena Idés konferens New economic order om behovet av att demokratisera penningpolitiken.

Monnet menar att de senaste 15 åren har retoriken inte visat sig stämma med verkligheten. Centralbanker har fokuserat mer på att stabilisera finansmarknader än på att nå inflationsmål. Man har också använt sig av många fler verktyg än räntan, som exempelvis stödköp av värdepapper (så kallade kvantitativa lättnader), valutaswapar och riktade lån.

Dessutom har den förda penningpolitiken lett till en stigande ojämlikhet, skyhöga bankvinster och en dysfunktionell bostadsmarknad. Områden som borde ligga på de folkvaldas bord. Tyvärr har centralbankernas oberoende blivit ett sätt för politikerna att svära sig fria från ansvar, menar Monnet.

I Sverige ifrågasatte nyligen professor Bo Rothstein Riksbankens självständighet i DN-Debatt (4/9). Han möttes av tystnad, inte en enda replik. Här är frågan belagd med tabu – det är hög tid att det krossas.

Enna Gerin
är biträdande chef på den fackliga tankesmedjan Katalys.
Inrikes 27 september, 2023

”Idéer från vänster kan bli mainstream”

Elinor Odeberg och Philippa Sigl-Glöckner samtalar med Silvia Kakembo på Södra teaterns scen. Foto: Jacob Lundberg.

Stämningen var hoppfull när internationella vänsterekonomer samlades på Södra teatern i Stockholm för att diskutera hur ekonomin kan underställas demokratiskt inflytande.

Glöm snacket om löneprisspiraler och omättliga arbetare som driver på inflationen genom orimliga lönekrav. Mitt under polykrisens perfekta storm av krig och pandemi dök den upp: vinstpristornadon. Vad som ursprungligen avfärdades som en absurd idé är i dag en allmänt accepterad sanning om ekonomin. Och den har kraften att vända hela den ekonomiska spelplanen över ända.

Ingen vet det bättre än Isabella Weber (bilden).

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Utrikes 27 september, 2023

Etnisk rensning framför omvärldens ögon

Anhöriga till soldater som dog förra veckan begraver sina söner innan de lämnar. Foto: Marut Vanyan.

Efter månaders blockad av enklaven Nagorno-Karabach gav Armenien i förra veckan till slut upp: svält, sjukdomar och bombardemang har fått en stadig ström armenier att lämna området. Forskare talar nu om folkmord.

För två veckor sedan stod jag vid blockaden av enklaven Nagorno-Karabach mellan Armenien och Azerbajdzjan. Ingen humanitär hjälp hade kommit in på flera månader och människor som jag talade med inne i den armeniska regionen i Azerbajdzjan berättade om hunger, sjukdomar och desperation. Detta trots att Internationella domstolen i Haag vid två tillfällen beordrat landet att öppna den.

Blockaden framför var stillsam. Ett par azerbajdzjanska lastbilar körde fram och tillbaka med byggmateriel nedanför kullen där landets flagga hängde högt. Bakom låg den ryska militärbasen där de fredsbevarande styrkorna skulle finnas.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Canbäck
Frilansjournalist och författare med fokus på den postsovjetiska världen.[email protected]
Nyheter 26 september, 2023

Veckan som gått

Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Per Gahrton (bilden) avlider vid 80 års ålder.

Gahrton började som riksdagsledamot för Folkpartiet, där han företrädde partiets vänsterfalang och bland annat förespråkade vapenleveranser till Nordvietnam. 1969 utsågs han av Veckojournalen till ”årets argaste unga man”.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 26 september, 2023

Stefanos Kasselakis vill förvandla Syriza till de amerikanska Demokraterna. Foto: Yorgos Karahalis/AP.

Efter att ha öppnat partiledarvalet har Greklands största vänsterparti tagits över av en okänd affärsmagnat som vill förvandla partiet till de amerikanska Demokraterna. Vänsterpopulismens flaggskepp ser därmed ut att förlisa på egen hand.

I söndags kväll kom den kalldusch som medlemmarna i det grekiska vänsterpartiet Syriza anat skulle välla över dem.

I andra omgången av partiets ledarval vann den unge affärsmannen Stefanos Kasselakis mot den tidigare arbetsmarknadsministern Effie Achtsioglou med över 56 procent av rösterna.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Inrikes 24 september, 2023

Liberalerna förstår inte pacifismens kärna

På årsdagen av den ryska invasionen medverkade Greta Thunberg i en demonstration arrangerad av pacifistiska organisationer som Svenska freds. Foto: Fredrik Persson/TT.

Ledarskribenter förlöjligar utan att begripa dess kärna – som är att ifrågasätta militarismen, en ideologi som ständigt har dragit in världen i krig.

Under sommaren har Jesper Ahlin Marceta på DN Ledare skrivit en del om pacifismen, ofta på tidningens sedvanliga mästrande sätt. Jag tror att det är svårt att förstå vad det innebär att vara pacifist utan att först förstå att pacifismen, likt antifascism och antikommunism, främst är en reaktiv ideologi. Pacifismen är antimilitaristisk. För att förstå den bör vi därför förstå den ideologi som den motsätter sig.

Den klassiska militarismen, som var mainstream bland eliten under början av 1900-talet, ser krig som är en naturlig och viktig del av den mänskliga tillvaron: nationer som inte befinner sig i krig riskerar att förlora sina dygder och bli dekadenta. Den klassiska militarismen är i stort sett död som ideologi i Sverige och västvärlden.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Karim Jebari
Filosof och forskare vid Institutet för framtidsstudier.
Kultur 24 september, 2023

Hur Naomi blev den andra Naomi

Trots att ”Doppelgänger”, Naomi Kleins sjätte bok, är hennes mest personliga, är hon fortfarande lika vass och relevant. Foto: Dan Hansson/SvD/TT.

Konspirationsteoretiker, säger Klein, ”har fel om fakta, men prickar rätt på känslorna”. Myra Åhbäck Öhrman har läst Naomi Kleins nya ”Doppelgänger”.

”Till mitt försvar var det aldrig min avsikt att skriva den här boken”.

Så inleder Naomi Klein Doppelganger: A trip into the mirror world, och jag är benägen att tro henne. I jämförelse med hennes tidigare verk, som No logo (1999), en kritik av varumärkefieringen hos okontrollerad global kapitalism och The Shock doctrine (2007), om hur nationella kriser utnyttjas för att minska motståndet mot kontroversiella politiska förändringar, känns premissen okaraktäristiskt privat. Klein tar nämligen avstamp i något så vardagligt som irritationen över att ständigt förväxlas med ”Den andra Naomi” – Naomi Wolf.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 23 september, 2023

Att komma fram till Samarkand

Positionen i gränslandet mellan de historiska civilisationerna har gjort Samarkand till en unik plats. Foto: Jonas Sjöstedt.

På resa mellan Uzbekistans mytomspunna städer upptäcker Jonas Sjöstedt ett land inklämt mellan två världsdelar och i skärningspunkten mellan storstadens modernitet och glesbygdens tradition – där arvet från Sovjet är lika närvarande som det från de islamiska och centralasiatiska civilisationerna.

Det är fantastiskt vackert, ändå är nästan inga turister på plats när jag och tonårsbarnen vandrar runt Registan, det gamla torget i Samarkand med byggnader som en gång i tiden var skolor. Här studerades filosofi, astrologi, matematik och teologi redan för 500 år sedan. Kanske beror frånvaron av människor på att det är så varmt, nästan 40 grader. Vi sätter oss på en bänk i skuggan under ett par träd på en innergård och bara tar in skönheten och atmosfären. Det är som att kliva in i en saga.

Samarkand, Bukhara och Khiva. Namnen på de uråldriga städerna längs Sidenvägen har något lockande och sagolikt över sig. Det är historiska städer med fantastiska gamla moskéer, uråldriga koranskolor, gränder och myllrande marknader där det säljs frukt, nötter och textilier. Det är vackra innergårdar där folk dricker te i skuggan under mullbärsträden. För äldre svenskar har säkert Thorstein Bergmans vemodiga visa ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, som sjungits in av såväl Lena Andersson som Lill Lindfors, bidragit till denna längtan.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Sjöstedt
Frilansjournalist och tidigare partiledare för Vänsterpartiet.
Utrikes 23 september, 2023

Bland sanddyner och teknikpionjärer formas framtidens bosättare

Med modeord som ”uppstartsnation” kombineras territoriell nybyggaranda med högteknologiskt entreprenörskap. Så hoppas Israel skapa en sionism för nästa generation.

Dagens Israel är ett splittrat land. Mängder med människor har tagit till gatorna i Tel Aviv sedan regeringen i våras föreslog en kontroversiell lag som fråntar Högsta domstolen rätt att påverka regeringens beslut. Eftersom Israel saknar en grundlag har Högsta domstolen spelat en viktig roll för landets demokrati, och den har fungerat som en garant för sekulär politik i ett land som präglas av allt mer extrema värderingar.

Samtidigt är frågan om ockupationen frånvarande och den minoritet som vill blanda in Palestinafrågan anklagas för att riskera att skada den unika enigheten i demonstrationstågen. Protesterna handlar om Israels demokrati, och därmed även om något så existentiellt som landets identitet och fortlevnad.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Johanna Adolfsson
Kulturgeograf och forskare.
Ledare 22 september, 2023

Det judiska är större än Israel

Israel blir allt smärtsammare att förhålla sig till för sekulära judar. Foto: Kristopher Radder/AP.

Öknens planterade träd ger inte längre skugga åt övergreppen.

I helgen har många judar firat in det nya året. Trots att jag är judinna har ingen i min familj iakttagit högtider, men för ett par år sedan blev jag bjuden till en trevlig rosh hashana-middag hos en vän. Vi åt gratinerad blomkål och challebröd, och vid bordet satt två familjer med barn i lågstadieåldern. Framåt slutet av måltiden plockades traditionens symboliska höjdpunkt fram, äpplet (året som runt och rikt) och honungen (förhoppningen om ett sött år). Jag noterade att det var ett rosigt, svenskt äpple som en gäst kanske plockat med sig från sin tomt och som nu låg uppskuret på min assiett. ”Åh, så här fina äpplen har de nog inte i Israel!”, utbrast jag, varpå en av de större pojkarna svarade: ”Det bor faktiskt judar över hela världen, inte bara i Israel!”

Jag blev mållös. Den brådmogne unge mannen hade redan dragit samma slutsats som jag själv gjort först sent i livet, nämligen att den judiska världen är större än Israel. Och att för att landa i min identitet och lära mig något av den judiska historien, så behöver jag frigöra mig från en självförståelse som är kopplad till Israel. Jag behöver varken reflexmässigt springa till landets försvar, eller ha mindervärdeskomplex för att ha tappat kontakten med sederna. Det judiska är så rikt att den lilla bit som intresserar mig räcker gott och väl – drivkraften att ifrågasätta, kollektivt analysera texter, göra uppror, hålla fast vid idén om en gränslös värld, som sammanfattas i en av de äldsta skrifternas vackraste sats: tiqqun olam, förpliktelsen att laga världen.

Ändå förstår jag precis vad Israel representerar när jag tänker tillbaka på 1945, när en värld reser sig ur en katastrof för att bygga något nytt. Då står spillran av ett folk och undrar vad som finns kvar att leva för efter att inget land, inte ens det egna, erbjudit skydd mot nazisternas skoningslösa jakt på judar. När ens mamma, pappa, make eller barn i bästa fall återfinns som ett av tusentals namn i en loggbok, med stämpeln Vernichtet (förintad) i maginalen. Då är drömmen om ett eget land lätt att identifiera sig med. Som den israeliske författaren Amos Oz har sagt: ”Den värsta tragedin jag kan tänka mig är kollisionen mellan det rätta och det rätta.” Det rätta att bereda judar en egen plätt jord efter det stora sveket, och det rätta i att inte mörda palestinier och jaga dem ur deras hem.

Rörelsen själv talar om ‘savannisering’, men själv skulle jag kalla det för ekologiskt förpackad apartheid.

Mina föräldrar var aldrig religiösa. Så även om de aldrig övervägde att emigrera till Israel, så tjusades de ändå av landet som byggts upp av raska socialistiska kibbutzniks i en Medelhavsversion av Unga örnar, med småsamhällen byggda kring kollektivjordbruk och jätteförskolor. Att donera pengar till Keren Kajemet, den israeliska markägande stiftelsen som planterar träd i Negev, blev den perfekta kompromissen. Vem älskar inte träd som växer i öknen? I veckans nummer visar Johanna Adolfsson hur något så oskuldsfullt tjänar som vapen för en ockupation. Rörelsen själv talar om ”savannisering”, men själv skulle jag kalla det för ekologiskt förpackad apartheid.

Hon visar också hur landet, genom att klä nybyggandet i företagslingo, hoppas nå ut till en ny generation. Hittills har de massiva demonstrationerna mot detroniseringen av landets högsta domstol engagerat teknikentreprenörerna, som sett affärerna äventyras när landet faller i internationell onåd. Men kanske går det ändå att fresta några Silicon valley-hipsters att bosätta sig i öknen och skapa lagligt muslimfria zoner. Blir det till slut visionen om nya kapitalflöden som lättar högerregeringens huvudvärk och splittrar protestvågen?

Om några dagar infaller Yom Kippur och efter det kommer en högtid av ett helt annat slag: Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I år är det Judisk Kultur i Sverige som är hedersgäst och det blir gott om tid för samtal om vad det innebär att vara jude i dag. Några israeler är bjudna, men precis som den unge mannen vid bordet sade: Det bor faktiskt judar över världen, inte bara i Israel.

Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]