Efter många år av kris, fattigdom och förnedring så har man nu en regering som anser att människor har rätt till sin värdighet och till anständiga liv. En regering som har alternativ till marknadsliberalernas åtstramningspolitik.
Valsegern är viktig i politisk mening, men den är minst lika viktig i psykologisk mening. För valsegern inger just hopp. Och när man känner hopp då orkar man mer. Och när man orkar mer, så ser man framåt och vill förändra.  
Allt fler greker förstår att den långvariga förnedringen inte var ödesbunden. Den var ett resultat av politiska beslut av EU-kommissionen i Bryssel och dess marionetter i den tidigare regeringen i Aten. Nu har det grekiska folket tagit ödet i sina egna händer. Åtstramningspolitiken, vars syfte var att rädda de spekulerande europeiska storbankerna, kan få ett slut.
Därför går högern inte bara i Grekland, utan i hela Europa, nu till vildsinta angrepp mot Syriza. De påstår att den grekiska vänsterns politik var den som orsakade krisen från första början. Men när krisen bröt ut var Syriza ett parti på fyra procent utan politiskt inflytande. Finanskrisen blev så enormt stor därför att nyliberalernas partier hade avreglerat marknaden. Krisen fördjupades av den dysfunktionella eurovalutan. Och försvårades av de korrumperade tidigare regeringarna i Aten. Det vill säga just de partier som EU-kommissionen och Angela Merkel stödde i det senaste valet.

Syriza angrips också för att ha gått i regeringsallians med det högerpopulistiska partiet ”Oberoende greker”. Orsaken till den märkliga regeringsalliansen stavas KKE. Alltså kommunistpartiet i Grekland som hade kunnat välja att delta i en bred vänsterregering. Men med sin hjärndöda politiska analys valde KKE i stället sekterismens isolering.
Det enda som förenar ”Oberoende greker” och Syriza är motståndet mot åtstramningspolitiken. Syriza säger att man till varje pris var tvungna att undvika ett maktvakuum efter valet. Det hade öppnat för EU-kommissionens och Angela Merkels intriger. Därför skapades denna märkliga regeringsallians.
Notera två ting, säger mina vänner i Syriza. Ett: ”Oberoende greker” var tvungna att godkänna Syrizas hela ekonomiska program innan de fick vara med i regeringen. Två: Det första regeringssammanträdet beslöt att alla barn födda i Grekland, med utländska föräldrar, äntligen har rätt till grekiskt medborgarskap. Helt i strid med ”Oberoende grekers” program. Ett beslut som gläder så många invandrare i Grekland.
Men visst, man kan alltid hoppas att två KKE:are i parlamentet börjar tänka och väljer vänsterenhet, då får Syriza egen majoritet.

Borgerliga ledarskribenter försöker anklaga den svenska vänstern för att Syriza har en annan syn på konflikten i Ukraina. Men vi är inte Syrizas ambassadörer. Syriza har också en annan syn på EU och euron. Och Syriza bör kritiseras för den usla kvinnorepresentationen i den nya regeringen. Solidaritet innebär inte ett blint ”ja tack amen” till den man är solidarisk med.
Vi stöder Syriza för att de vill sätta stopp för den pågående humanitära katastrofen i Grekland, för att de står upp för de arbetslösa, fattiga och förnedrade, för att de visar att man kan satsa på människorna, i stället för bankerna.
Syriza har valt en annan väg än EU-kommissionens marknadsliberala egoistiska.
Syriza visar ett föredömligt exempel: Vi kan välja solidaritet och rättvisa.
Därför inger Syrizas valseger så mycket hopp.
Inte bara i Grekland, utan i hela Europa.