Komikern och poddaren Felicia Jackson beskriver sig själv som ”svensk stand up original bad gyal” och ”osympatisk – för å va tjej”. Flamman har träffat henne för ett samtal om hur man undviker att bygga karriär.
Felicia Jackson har varit verksam som komiker sedan 2013 och kan bland annat höras i podcasten Ja, jaja. Podcast tillsammans med vännen och kollegan Ellinor Svensson, men ses även rasa mot liberalfeminism och branschkollegor på Twitter och Instagram. När vi ses är det en timme tills hon ska upp på scen på klubben C.B. Comedy som håller till i källaren på No Name Bar på Södermalm i Stockholm, och hon skickar med en brasklapp inför vår intervju.
– Få mig bara inte att framstå som Özz [Nûjen]! Att jag fifflar lite med min ekonomi ska inte folk ha med att göra!
Får jag citera dig på det?
– Det får du gärna göra. Det är inte som om min karriär kommer ta stopp där och om den gör det, då hade jag ingen karriär till att börja med.
”Jag är inte hans typ, jag är immun mot rohypnol”, skev du apropå en manlig, (metoo-anklagad), kollega och häromdagen att en annan komiker ”ska dö vid min yxa”. Om jag skulle uttrycka mig så på mitt jobb skulle det bli ett personalärende, hur fungerar det inom stand up-branschen?
– Här finns ingen chef! Det här med att böla, det hör inte hemma i stand up. Kom inte hit om du är känslig.
Det kanske inte finns chefer men bygger inte hela kulturvärlden på informella makthavare man bör hålla sig väl med?
– Ska jag gå runt och fjäska för folk? Nej, om du har en klubb ska du inte kunna låta bli att boka mig även om du avskyr mig. Du ska tänka ”shit, jag hatar verkligen Felicia men alla vill ju se henne så…” Jag kommer aldrig kunna fjäska för den längst upp, så jag håller mig kvar längst härnere, även om jag är för bra för det.
Varför började du med stand up?
– Mitt ex sa att jag behövde något att göra, det är den sanna historien. Jag är en osäker person egentligen som inte tycker om att vara rolig. Det bara blir så.
Det finns ögonblick då jag tänker: ’fan att jag sa till de där att de kunde köra upp sitt jävla kontrakt i röven’, men sen går det några månader och jag märker att det var ingen dödsstöt. Jag fick ha kvar mig själv, jag fick ha kvar min integritet och det blev något av det
När och var är du född?
– 1990 i Lund. Men mamma är från Hörby, det är därför jag har så grov skånska. Jag är inte ”pudel-Lund”, jag är från Gunnesbo!
Gick du på Spykens gymnasium som alla andra kulturmänniskor från Lund (Nour El-Refai, David Batra, Jesper Rönndahl med flera)?
– Nej! Vinnare Väljer Vipan! Vår årgång var den sämsta någonsin. Alla bönderna från närkommunerna och så vi från Lund som hade riktigt questionable betyg. Det var det enda jag kom in på, men jag lärde mycket om mig själv. En gång när vi skulle ha redovisning var det några i klassen som sa att de inte ville redovisa om Felicia skulle vara med. Min lärare Jörgen som var rätt alkad och tilltufsad – riktig Michael Nyqvist-aura – ställer sig bredvid mig i sin vinröda skjorta och säger ”hälften av rummet kommer alltid hata dig Felicia och andra hälften kommer alltid att älska dig, och så kommer det vara i resten av ditt liv så det är bara att vänja dig”.
Vart vill du komma med din humor?
– Jag har inga drömmar. Det finns ögonblick då jag tänker: ”fan att jag sa till de där att de kunde köra upp sitt jävla kontrakt i röven”, men sen går det några månader och jag märker att det var ingen dödsstöt. Jag fick ha kvar mig själv, jag fick ha kvar min integritet och det blev något av det. Det är då jag vet att det är värt det, även om jag kommer dö fattig. Som Bellman.
Som Bellman?
– Titta på historien! Varenda person som gått till historien inom kulturen är ju suput och missbrukare. Trasiga, jävla pissmänniskor som levde på ingenting i slutet av dagen. Det är ju för att det är vi som är de roliga. De bästa komikerna har arbetarklassbakgrund eller blattebakgrund. Du kan inte skapa när du har, du kan bara skapa när du inte har något. Jag kan inte skriva ett skämt när jag är lycklig för då är jag glad och har inte tid. Allt det som driver oss är att vi kommer möta döden i fattigstugan.
Men du har väl något sorts genombrott nu?
– Ja, jag har väl något sorts konstigt genombrott men jag har inte riktigt fattat vad det består av. Det enda som finns är frågan hur jag kan göra skämtet så roligt som möjligt. I början är det alltid uselt för då finns det bara i mitt huvud. Då suger det! Och sedan när jag lyckats, när jag märker att varje gång jag drar det här skämtet så river det stället, då är jag klar. Då slänger jag det skämtet och går vidare.
