Som så många andra till vänster längtade jag främst efter nya dokumentären På Hvitfeldtska bodde vi för att se om jag skymtar förbi. Det gör jag mycket riktigt, i skinnpaj och lockigt hår på en stentrapp framför skolgården.
Filmen är nostalgisk kattmynta för socialister i min ålder och uppåt som var med under Göteborgsprotesterna 2001. Jag var 19 år och detta var kulmen för de sociala forumens vänsterrörelse. Kalla kriget var slut sedan länge och världen låg vidöppen. Det talades om en tredje demokratiseringsvåg där högern drömde om otyglade marknader och vänstern om ett jämlikhetsideal obesmittat av Östblockets sklerotiska statssocialism.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!