Journalistens, politikerns och medborgarens röst har nästan tillintetgjorts i dagens Ryssland. Endast Medvedev och Putin tycks veta i vilken riktning landet skall gå härnäst. På gator, torg och i media hörs sällan kritiska röster; istället syns alltmer samhällskritik i den ryska litteraturen.
St. Petersburg Times tio-i-topp-listor över intressanta böcker är fyllda av litteratur om politik, politiska fångar, politiskt motstånd och politiskt förtryck. Och politiska kommentarer i romanform är allt mer populära, skriver en kollega. Vladimir Sorokins roman Den Oprichnika (red. övers.: En oprichniks dag) utspelar sig i Ryssland år 2027. Landet styrs av en ledare som har likheter med både Ivan den förskräcklige och Vladimir Putin. Ledarens egen ”terrorgrupp” har likheter med Oprichnik, en organisation som Ivan den förskräcklige skapade för att tortera och döda sina motståndare.
Den Oprichnika har kommit ut på tyska och Vladimir Sorokins kommentar om bokens innehåll till Der Spiegel var: ”Vi lever än i dag i det land som grundades av Ivan den förskräcklige.”
Olga Slavnikovas roman 2017 handlar om en revolution som drar fram över landet, något som för tankarna till 1917 och det samhälle människor levde i innan revolution utbröt.
År 2006 vann Dmitrij Bikov det nationella priset för mest sålda bok, för sitt verk om Boris Pasternaks (författaren till Doktor Zjivago) svåra liv under Sovjetregimen.
I år vann Zakhar Prilepin samma pris för sin novellsamling Grekh (reds .övers.: Synd). Prilepin, som har gett ut ett flertal böcker och vars riktiga namn är Jevgenij Lavinskij, är redaktör på den oberoende tidningen Novaja Gazeta i Nisjnij Novgorod och känd veteran från de två krigen som förts i Tjetjenien.
Novellerna i Grekh handlar alla, på ett eller annat sätt, om hur man skall förbli glad och behålla sin lust till livet, trots de svåra omständigheter man lever i.
I Sankia, den av Prilepins romaner som fanns på bästsäljarlistorna 2006, finner man oförbehållsam polisbrutalitet, fattiga ryska byar och regioner tyngda av alkoholism, arbetslöshet och stagnation. Där kan man finna förklaringar till att så många unga, framför allt unga män, dras till dagens ryska radikala rörelse.
Medan rysk media lever under långtgående restriktioner och hård kontroll lever mångfalden, än så länge, i den ryska litteraturen.