Inrikes 30 januari, 2023

I Sverige har vi ett System

Efter avskaffandet av danstillståndet kan man vänta sig förnyade liberala attacker på det svenska alkoholmonopolet. Men deras problem med Systembolaget är inte att det fungerar dåligt – utan att det fungerar så bra.

Nu är det fritt fram att skaka rumpan på krogen. Den 12 januari meddelade regeringen att kravet på danstillstånd ska slopas. Den som vill ordna ett evenemang som kan komma att innefatta dans ska alltså inte längre behöva ansöka om särskilt polistillstånd. Tillståndet har på senare år, inte minst bland en del profilerade kultur- och nöjesjournalister, setts som en antikvarisk rest av det gamla förmyndarsverige där dans sågs som en samhällsfara.

Med den nya högerregeringen har också gamla krav på förändringar i den svenska alkoholpolitiken dammats av. Redan innan regeringen hunnit tillträda krävde Timbro ett slopande av Systembolagets monopol. Mindre dramatiska förslag handlar om utökade öppettider eller att tillåta så kallad gårdsförsäljning.

Med tanke på att Ulf Kristersson själv motionerat i riksdagen om monopolets avskaffande skulle man kunna tro att vi står inför ett paradigmskifte, men mycket tyder i nuläget på att det statliga monopolet – som varit navet i svensk alkoholpolitik och format dryckeskulturen i mer än ett sekel – kommer att överleva ännu en mandatperiod. Intressant nog utgör den allmänna opinionens stöd för Systembolaget det kanske största hindret för försök att avreglera verksamheten. De senaste decennierna har alkoholpolitiken dessutom fört en tynande tillvaro i den politiska debatten, och därmed har kraven på reformer av systemet minskat.

Så har det emellertid inte alltid sett ut. Under stora delar av 1900-talet var alkoholmissbruket ett av de mest omdebatterade samhällsproblemen. Det kan tyckas avlägset i dag, men i början av 1900-talet var förbud mot rusdrycker den viktigaste inrikespolitiska frågan efter rösträtten och orsakade rent av en partisplittring. Efter partistämman 1923 delades Liberala samlingspartiet i två falanger: det förbudsivrande Frisinnade folkpartiet och motståndarna Liberala riksdagspartiet.

Frågan om rusdrycksförbud kulminerade 1922, när den första rådgivande folkomröstningen i Sveriges historia avgjordes. Föregångslandet var USA, som år 1920 hade satt lås och bom på spritskåpen.

Efter att kvinnlig rösträtt blivit verklighet i Sverige skulle formell likhet råda mellan könen, men folkomröstningen 1922 genomfördes ändå med könsmärkta röstsedlar. Argumentet bakom det kontroversiella beslutet var att män var de i särklass största konsumenterna av alkohol och att ett förbud måste ha starkt stöd hos denna del av befolkningen om det skulle kunna genomföras i praktiken. Trots att det inte sades rakt ut vägde männens röster alltså tyngre.

Vad omröstningen beträffade gjorde nej-sidan oväntat starkt ifrån sig. Förbudsivrarna dominerade på landsbygden och i Norrland, medan nej-sidan var starkast i Skåne och storstäderna. Skillnaderna mellan män och kvinnor var påtagliga men inte avgörande. I slutändan skilde det 36 000 röster. 49 procent röstade för förbud, 51 procent emot.

Medan Norge och Finland vid denna tid införde alkoholförbud liknande det amerikanska stretade Sverige vidare med det system för att hantera supandet som utvecklats av läkaren och liberalen Ivan Bratt.

Grundpelaren var ett statligt alkoholmonopol, där sprittillverkning, distribution och import sköttes av AB Vin- och Spritcentralen medan försäljning till kund sköttes av regionala så kallade systembolag. Det mest kända – många skulle nog säga ökända – inslaget i Brattsystemet var motboken. Tanken var att alkohol skulle ransoneras med utgångspunkt i individuell behovsprövning där den som inte skötte sig blev utan. I praktiken innebar det att män fick större ransoner än kvinnor, och att tilldelningen dessutom skedde efter inkomst. Förmögna män ansågs helt enkelt berättigade till mer sprit än vanliga arbetare.

Med motboken var frågan om rusdryckerna avgjord för en tid framöver, men under andra världskriget väckte den yngre generationens alkoholkonsumtion och nöjeslystnad starka reaktioner, särskilt bland konservativa. På grund av inkallelser och andra beredskapsåtgärder minskade föräldrakontrollen samtidigt som många ungdomar fick jobb och pengar att spendera. ”Dansbaneeländet” har beskrivits som en av de främsta svenska moralpanikerna under 1900-talet. Det stack helt enkelt i ögonen på många att ungdomar festade vid folkparkernas dansbanor samtidigt som kriget och dess fasor pågick i Sveriges närhet.

När kriget tog slut 1945 hade nykteristerna sedan länge slutat hoppas på ett totalförbud. Erfarenheterna från förbudstiden i USA 1920–1933 avskräckte, och utvecklingen i Sverige visade att alkoholkulturen var djupt rotad. Om detta vittnar både den omfattande hembränningen och de olika metoder för att komma runt restriktionerna som föddes i kroglivet. För att beställa sprit måste man till exempel också beställa mat, vilket gav upphov till de beryktade ”bongrätterna”, enkla rätter som kunden inte förväntades röra utan i stället skicka tillbaka till köket för att kunna serveras till nästa gäst. Likaså kunde en kund försöka hitta ett ”matoffer”, då man bjöd någon på mat i utbyte mot att få tillgång till personens spritranson.

Inte heller nykterhetsrörelsen jublade över motboken. De menade att ransonerna skapade en indirekt förväntan om att det var dessa mängder som man borde dricka, en lockelse att kvittera ut sin fulla ranson. Författaren Mattias Svensson har beskrivit systemet som en myndighetspassage och en statussymbol, att tilldelas motbok blev ett kvitto på att ha blivit vuxen. I Danmark hade man i stället gått en annan väg: där försökte man få ned alkoholkonsumtionen genom höga skatter. Mycket tydde på att den danska modellen hade varit effektivare.

1955 avskaffades därför motboken. När butikerna slog upp dörrarna på premiärdagen den 1 oktober var spänningen påtaglig, men det mesta gick lugnt till. ”Starkölsrusch men inget kaos” meddelade Dagens Nyheter dagen därpå. Som ett led i denna tvära gir i alkoholpolitiken beslöt man att slå samman de regionala monopolen till ett enda nationellt företag: Nya Systembolaget. En än större förändring var kanske att starköl, som under flera decennier bara kunnat köpas på recept från apotek, gjorde comeback. Många fruktade att de nya reformerna skulle leda till ökat fylleri och de första siffrorna var mycket riktigt nedslående: från 1954 till 1956 ökade såväl tvångsintagning för alkoholmissbruk som dödligheten i skrumplever. Dessutom fördubblades antalet fylleriförseelser.

För att möta det ökade supandet genomförde myndigheterna därför flera åtgärder. Bland annat lagstadgades om det så kallade danstillståndet, det vill säga att alla etablissemang som ordnade dans måste ansöka om tillstånd från polisen. Bestämmelser av detta slag hade tidigare funnits i kommunala ordningsstadgor, men de skärpta kraven vittnar om att statsmakten såg med oro på kombinationen alkohol och dans.

En annan åtgärd för att minska fylleriet var att försöka styra om svenskarnas konsumtion från brännvin till svagare vin. 1957 lanserade Systembolaget kampanjen Operation Vin i detta syfte. Systembolagets vd Harry Älmeby berättade: ”Vi vill göra vinet lättillgängligt för alla och slå hål på den alltför vanliga föreställningen att det är så komplicerat att dricka vin.”

Om det berodde på kampanjen eller inte ska man kanske låta vara osagt, men mellan 1950 och 1960 tredubblades försäljningen av vin i Sverige: från 8,1 miljoner till 24,4 miljoner liter. Sverige hade tagit sina första steg på vägen mot att bli ett vinland.

Den nya dryckeskulturen krävde en ny infrastruktur. Medan huvuddelen av brännvinet tillverkades i Sverige måste vin importeras från Frankrike och andra länder, vilket Vin- & Spritcentralen löste med särskilda tankfartyg. 1959 började man lagra och buteljera vin i nya lokaler vid Årstadal i Stockholm, där fartygen kunde lägga till direkt vid fabrikens kaj.

Denna epok tog slut med det svenska inträdet i EU 1994, då Vin & Sprit förlorade monopolet på tillverkning av sprit samt import och partihandel med sprit, vin och starköl.
Sedan dess har den svenska dryckeskulturens omvandling fortsatt. Spritlandet Sverige är numera ett öl- och vinland. 2020 såldes 230 miljoner liter vin i Sverige, vilket är nästan 300 gånger mer än för hundra år sedan. Samtidigt har spritkonsumtionen minskat dramatiskt.

I dag, när järnvägar och apotek avreglerats, när vinstintresse och artificiella marknadsmekanismer skapat oreda i så många branscher, framstår Systembolaget som en udda fågel i det svenska näringslivet. Det är också det företag inom handel som får överlägset högst betyg i Medieakademins årliga förtroendebarometer: varken Ikea eller Volvo kommer i närheten. Även SOM-institutet vid Göteborgs universitet har undersökt attityden i olika alkoholpolitiska frågor under 2000-talet, och resultaten är intressanta. Samtidigt som färre oroar sig över alkoholkonsumtion som samhällsproblem har andelen som vill höja alkoholskatten ökat, liksom stödet för Systembolaget. 2016 tyckte bara tio procent att det var ett mycket bra förslag att tillåta försäljning av vin, sprit och starköl i livsmedelsbutiker.

Samtidigt som försäljningen av alkohol ökat uppfattas alkoholen inte längre som ett lika akut samhällsproblem som tidigare, vilket delvis kan förklaras med en mer kontinental dryckeskultur. Dessutom har frågan hamnat i skymundan av narkotikapolitiken. Intressant nog har Systembolaget lyfts fram som en positiv förebild bland krafter som vill legalisera cannabis eller andra droger. Nyligen berättade kristdemokraten Sara Skyttedal i en intervju med tidningen Dagens ETC att hon ville se ett systembolag för cannabis.

Systembolaget har länge varit en nagel i ögat för svenska nyliberaler – inte för att monopolet fungerar dåligt, utan tvärtom för att det fungerar så bra. Att systemet uppskattas av så stora delar av befolkningen förklaras med indoktrinering och inskränkthet: svenskarna förstår helt enkelt inte vad de egentligen vill. Att det skulle kunna ha att göra med en fråga om frihet – friheten att slippa medlemsklubbar, tröttsamma reklamkampanjer och marknadens ekorrhjul – verkar inte ha föresvävat dem. Inte heller att kunderna skulle uppskatta butikssortimentet eller det faktum att verksamheten drivs utan annat vinstintresse än intäkterna från alkoholskatten.

Den svenska vänstern har traditionellt haft en mer restriktiv syn på alkoholpolitiken än högern. Under de senaste decennierna har frågor som utökade öppettider och så kallad gårdsförsäljning setts som försök att slå in kilar i Systembolaget genom att angripa dess ömma punkter. Men att kategoriskt avvisa alla förändringsförslag är kanske en onödigt defensiv hållning. Med det gemensamma ägandet följer nämligen också ett medborgaransvar och en möjlighet att förändra Systembolaget i takt med att samhället förändras.

Detta är nämligen en unik fördel med företag som Systembolaget. Eftersom butikerna ägs av staten är det ytterst allmänheten som beslutar över viktiga principfrågor, inklusive öppettiderna. En fullständig avreglering skulle inte bara innebära att svenska folket förlorade en ekonomisk tillgång, utan också inflytande över alkoholpolitiken. Kanske är det sant att svenskarna ”älskar att äga”, som en gammal kampanj för Moderata ungdomsförbundet slog fast. Kanske älskar de helt enkelt att äga sitt Systembolag?

Björn Lundberg
Historiker vid Lunds universitet.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Google-arbetare avskedas efter protest: ”AI-drivet folkmord”

Teknikarbetare protesterar utanför Googles huvudkontor i San Francisco i december 2023. Foto: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle/AP.

28 anställda sägs upp efter att ha kritiserat teknikbolagets samarbete med israelisk militär.

Minst nio anställda på teknikjätten Google greps i tisdags under en tio timmar lång sittprotest inne på företagets kontor i New York City och Sunnyvale. Under onsdagen meddelade Google i ett internt meddelande att 28 anställda har avskedats för medverkan i protesterna, rapporterar The Verge.

– Allt fler är villiga att riskera sina jobb för att stå upp mot medverkan till folkmord, säger organisatören och Google-arbetaren Ray Westrick till Democracy Now!.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.