För ett par år sedan fick jag ont i högra axeln och tänkte att det går väl över. Det gjorde det inte. Jag brukade somna på höger sida men fick vänja mig vid att slockna som vänstervriden. Vaknade av att jag vänt mig åt höger och nära nog hoppat ur slafen av smärta.
Insåg att en doktor var av nöden, en som kunde axlar och dylikt, en ortoped. Helvetes långa väntetider! Letade och hittade Ortopediska Huset i Stockholm, privatklinik. OK om väntetiden är kort. Tjejen i mottagningen ringde tillbaks samma dag om ett återbud: Kan du komma i morgon? Javisst!
Doktorn klämde och undersökte axeln ett par minuter, mumlade något om inflammation och gav den en spruta cortison. Jag skulle höra av mig några dagar senare och berätta om resultatet. Ingen märkbar skillnad, rapporterade jag. Då är det ingen idé att ge ytterligare cortison, sa han och något annat hade han tydligen inte på repertoaren. Han tänkte antagligen att en sån där gammal uv får väl finna sig i att ha lite ont.
Snart fick jag tag i en annan axeldoktor. Det går att operera, sa han, men det tar ett halvår att bli bra. Om det går bra! Operationen är svår och kan misslyckas. Vad händer i så fall, frågade jag. Din högra arm kan få betydligt nedsatt funktion! Aldrig i livet, sa jag.
En sjukgymnast blev nästa anhalt. Han gav axeln värmebehandling ett antal gånger och vred och vände på armen. Det hjälpte en smula ibland men ett par dagar senare var axeln lika eländig som förut och myrkrypet nedåt handleden återvände.

Jag gick på gymnastik hos Friskis & Svettis ett par gånger i veckan men avstod från vissa rörelser. Jympat tisdag och fredag har jag gjort de senaste 20 åren, med paus på sommaren.
Jag blev rekommenderad att söka hjälp hos en sjukgymnast som botat många. Hon var den första som undersökte min axel ordentligt. Jag fick pressa armen i ovanliga riktningar vilket, förmodar jag, gav henne en uppfattning om styrkan i olika muskler.
Du kan sannolikt träna din axel så att den blir bra igen men det kommer att ta tid, sa hon och förklarade att muskler, senor, nerver och så vidare låg för tätt, om jag fattade rätt. Det går att avhjälpa genom att träna upp ett antal mindre muskler och senor kring leden, sa hon. Träningen av musklerna tar åtminstone tre månader och senorna dubbelt så lång tid! Ojoj, det blir segt, tänkte jag.
En arm kan ju röras i snart sagt alla riktningar och axeln har därför en mycket komplicerad konstruktion, förklarade hon. Jag fick öva in tre olika rörelser med ett brett rött gummiband som redskap. Hon gjorde en skiss med en ritad gubbe åt mig.

Första rörelsen var 15 gånger utåt höger och sedan 15 uppåt, därefter kroppen framåtböjd med ena änden av bandet under foten och 10 utåt-uppåt. Öva en gång varje dag och kom tillbaks om en vecka, sa hon. Jag gjorde så. Efter några besök fick schemat två rörelser till med 20 gånger vardera.
Nu kan du och klarar dig själv, sa hon i juni, kom hit igen för kontroll i september. Jag hade avancerat till ett schema med träning varannan dag vilket var bästa träningsmetoden enligt henne. Jag skulle träna med gummibandet 15+15+10+20 +20 rörelser i tre omgångar, alltså 240 varannan dag.
Det kändes enformigt ibland, som att borsta tänderna i en kvart ungefär. Men jag är en envis typ och hängde i. Smärtan försvann gradvis, myrkrypet likaså. Styrkan och rörligheten ökade men var fortfarande begränsad.

Hösten gick, vintern kom och försvann, det blev vår. Reste jag bort hade jag det röda gummibandet med mig. Till slut hade jag töjt ut det så många gånger att det gick av på mitten. Jag knöt ihop det och fortsatte. En vacker dag tyckte jag att axeln var som den skulle. Det tog tretton månader.
Efteråt har jag funderat en del på hur sjukvården fungerar. Hur kompetenta är läkarna egentligen? Ortopeddoktorn som talade om operation t.ex.? Kände han till något alls om det som den skickliga sjukgymnasten visste om bot av en krånglande axel?
Var det kanske under doktorns värdighet att ordinera ett gummiband för en femtilapp, som patienten betalar själv, istället för operation för åtskilliga tusen? Och förmodligen långvarig och dyr rehabilitering efteråt (vilket höjer bnp förstås).
Som min lärofader Broby-Johansen en gång sa: Det är utmärkt att vi har tandläkare men vore enklare om vi höll oss med friska tänder.