Ett strejkvapen som inte används rostar och för att lyckas krävs ett väloljat konfliktmaskineri. Svenska fackförbund med strejkar ovanligt lite, både internationellt och historiskt. Därmed har själva strejkerfarenheten också blivit mer sällsynt, och något de flesta av oss bara kommer nära genom skildringar i filmer och historieböcker.
När IF Metall lade varsel om stridsåtgärder mot Tesla, hade förbundet inte strejkat på 15 år. Motparten var notoriskt antifacklig och ledd av världens rikaste man, Elon Musk. Som en av de strejkande, Olof Sjöström, säger till Dagens Arbete: ”I början handlade det om att vi ville ha kollektivavtal på Tesla, nu handlar det om mycket mer än så. Det handlar om hela svenska modellen.”
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
I klarspråk: om ett företag av Teslas kaliber kan köra på utan kollektivavtal, finns risken att fler företag duckar förhandlingar och avtal. Uppslutningen från den svenska fackföreningsrörelsen har varit stor: Hamnarbetarförbundet, Fastighetsförbundet och Målareförbundet, lade in blockader mot lossning och last i hamnar, städning av verkstäder och lackning av bilar.
På strejkens tvåårsdag i slutet av oktober kom Frontalkrock: Teslastrejken och kampen om framtiden av German Bender, utredningschef på den fackliga tankesmedjan Arena. Här varvas beskrivningar av strejkens händelseförlopp med mer analytiska kapitel som tar sig an den svenska modellens funktionssätt. Insprängt finns också Benders många möten och samtal med en av de strejkande mekanikerna, Janis Kuzma.
Bokens rafflande beskrivningar av det fackliga strategiarbetet bakom strejken är njutbara. Det krävs en del detektivarbete för att fackens pilar ska träffa rätt. Bland de cirka 60 sympativarslen var Sekos och ST-fackets blockader mot Postnord de mest effektiva – leveransen av registreringsskyltar måste enligt Transportstyrelsens regelverk gå just via Postnord.
Men knappt något verkar bita på Tesla. Bender skriver att kostnaderna för att kringgå blockaderna sannolikt är långt dyrare för bolaget än att faktiskt teckna ett kollektivavtal som bara rör ett hundratal mekaniker. Teslas ovilja att teckna kollektivavtal handlar om ett ideologiskt motstånd mot fackförbund.
Mellan raderna framstår ideologin den svagaste länken i fackens konfliktorganisation. Bender skriver att de svenska facken har starka organisatoriska maktresurser, med en fackanslutning på runt 70 procent. IF Metall har en närmast oändlig strejkkassa och kan inte svältas ut av bolaget i första taget. Företrädare från IF Metall som Bender intervjuat menar att facket prioriterat värvning över organisering och utbildningar, och att många medlemmar ser medlemskapet som en slags försäkring av ens arbetskraft. Mot bakgrund av detta kanske inte så förvånande att många mekaniker på Tesla inte ansluter sig till strejken. Även om gruppen strejkande har vuxit, från 60 till 65 procent, hade facket räknat med en större uppslutning.
Därtill verkar det samhälleliga tabut kring strejkbryteri ha luckrats upp. Trots att allmänhetens stöd för strejken varit stort (6 av 10 svenskar stöttade den) var Tesla mitt under brinnande konflikt Sverige mest sålda bil 2023 och 2024. Först när Musk gjorde sin berömda handrörelse minskade försäljningen. Jānis efterlyser en mer konfrontativ strategi från facket, och frågar sig: ”Men varför kräver inte IF Metall offentligt att Teslas ledning kommer på möten? Varför startar inte facket bojkotter? Varför får vi inte blockera ingången till verkstäder och konfrontera kunderna med information? Varför demonstrerar vi inte och kräver allmänhetens stöd?”
Mot slutet beskriver Bender den svenska modellen som en gemensam, ”intersubjektiv” myt, som vittrar sönder om tillräckligt många börjar tvivla på den. Jag bekänner mig till skaran tvivlande, och har ibland tvivlat på om facken har initiativkraft nog att lappa igen de hålen i nätet som uppstått på arbetsmarknaden, där framför allt rasifierade arbetare står skyddslösa. De som arbetar för underleverantörer inom byggindustrin och städbranschen, gigekonomins matbud och lastmile-branschens kurirer, saknar ofta både kollektivavtal och facklig representation. Argumenten mot lagstiftning på arbetsmarknaden är välgrundade, men utan lagstadgade minimilöner eller allmängiltigförklarade kollektivavtal krävs en organiseringsoffensiv som hittills saknats. Detta är ingen lätt uppgift, men nödvändigt om modellen ska överleva.
Bender påminner om strejkens folkbildande funktion, som kanske till och med är viktigare än fackens kommunikationsarbete. Teslastrejken har inneburit ett kunskapshöjande om strejkens betydelse och hans bok är en del av det arbetet. Frontalkrock är nödvändig läsning för den som vill förstå maktrelationerna på dagens arbetsmarknad.
