Det förblir oklart vad det var som hände i staden Andizjan i Uzbekistan för knappt två veckor sedan. Var det islamistiska ”banditer” som oskadliggjordes av den uzbekiska armén? Var det oskyldiga civila som mejades ned ”som kaniner”? Journalister rapporterade om hundratals döda, däribland även barn.
Från grannlandet Kirgizistan uppger den uzbekiska oppositionen att minst 750 människor dödades, många av dessa sägs vara flyktingar som besköts på vägen till gränsen. Den regeringskontrollerade uzbekiska nyhetsbyrån UzA meddelade i förra veckan att 169 personer hade dödats under oroligheterna. Samtliga dödsoffer var ”banditer”.
Givetvis var ”banditerna” islamister. Uzbekistan är ett viktigt fäste i USA:s globala ”krig mot terrorismen”. Islamistiska rörelser opererar onekligen i Centralasien, där en stor del av befolkningen är muslimer. I Uzbekistan är det fundamentalistpartiet Hizb-ut-Tahrir, som alltsedan 1953 kämpar för ett islamistiskt Centralasien, som vanligtvis utpekas som det största hotet. Rörelsen inrättades en gång i tiden med stöd från USA, för att destabilisera de centralasiatiska sovjetrepublikerna, men kan knappast betecknas som en massrörelse. Inte heller har man på ett övertygande sätt kunnat koppla partiet till något större terroristdåd.
Det islamistiska hotet fungerar dock utmärkt som alibi för president Islam Karimovs öppna förtryck av all politisk opposition. Till skillnad från grannlandet Kirgizistan, där den nyligen störtade presidenten Askar Akajev i alla fall var mån om ett tunt demokratiskt förkläde, bygger Karimovs styre på öppen brutalitet och förtryck. Liksom i Ryssland och andra forna sovjetrepubliker, gynnade de ekonomiska reformerna som genomfördes i början av 1990-talet i första hand en ny klass av korrupta statstjänstemän och politiker, ofta med meriter från Sovjet-eran.
Blandningen av förtryck, korruption och ökande social misär, skapar en politisk sprängdeg som mycket väl skulle kunna utnyttjas av Hizb-ut-Tahrir eller andra islamistiska rörelser. Men i kriget mot terrorismen är det repression och militära medel som prioriteras, inte välfärdspolitik och demokrati. Ironiskt nog berömde Internationella valutafondens representant i Tasjkent, John Wakeman Lynn, just i förra veckan de senaste privatiseringarna inom jordbrukssektorn och anpassningen av matpriserna till världsmarknadsnivån. Enligt IMF finns det en ”stor tillväxtpotential” i landet. Enligt andra bedömare var det just socialt elände och missnöje med de korruptionsfrämjande privatiseringarna som stod bakom protesterna i Andizjan.
Reaktionerna på massakern i Andizjan tyder på att det finns bedömare som tror att protesterna skulle kunna lett till ytterligare en ”blomsterrevolution” i en föra detta Sovjetrepublik. Men den avgörande skillnaden mellan situationen i Uzbekistan och den i Kirgizistan, Georgien och Ukraina är att Karimov varit noga med att inte alienera sig från sina tidigare medbrottslingar. Det finns ingen presumtiv utmanare som förfogar över ett nätverk inom de styrande eliterna. Därför saknas också en västvänlig ”demokratirörelse”.
Ur västländernas perspektiv är detta ett argument som klart talar för ett fortsatt samarbete med en diktatur som knappast efterlever ens de mest grundläggande kraven för att kunna klassas som demokrati. Diktatorer som Karimov – eller hans mindre beslutsamma ex-kollega Akajev – är inte älskade, men de garanterar politisk stabilitet. Störtas Karimov vet ingen vem som kommer att ta över. Det motiverar även Rysslands och Kinas fortsatta stöd till Karimov.
I förra veckan spilldes krokodiltårar över massakern i Uzbekistan. Men knappt två veckor senare vänder världen återigen blicken bort från landet. FN:s generalsekreterare Kofi Annan ringde visserligen upp landets president Islam Karimov, men lät sig avspisas med en försäkring om att incidenten skulle utredas noga. USA:s utrikesminister Condoleezza Rice uppmanade visserligen Karimov att skapa ett ”öppnare politiskt system”, men underströk genast USA:s oro över att ”islamistiska extremister” kan få mer utrymme i landet. Den ryske utrikesministern, Sergej Lavrov, beklagade att oskyldiga fått sätta livet till, men pekade på att det ju var islamister som stod bakom incidenten. Och Kinas regeringschef Hu Jintao bjöd helt enkelt in Karimov till ett toppmöte i Peking denna vecka.
