Mexiko är en stark upplevelse, och inte bara ifråga om den kryddade maten. Landet är ett av världens stora, lika stort som Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Spanien och Italien tillsammans. Det var ännu större i mitten av 1800-talet innan USA erövrade hela området från Texas till Kalifornien, drygt 1,6 miljoner kvkm. Los Angeles och andra städer lyckades i alla fall bevara sina spanska namn.
Landet har femdubblat sin befolkning på 65 år till 105 miljoner. Av dem är två tredjedelar under 30 år, en garanti för att den explosiva folkökningen fortsätter.
Huvudstaden Ciudad de Mexico har 22 miljoner invånare och sex miljoner i angränsande förstäder. Plus någon miljon oregistrerade. Att denna enorma stad alls fungerar beror nog främst på tunnelbanorna.
Tidigare fanns ett järnvägsnät i landet. Det fick förfalla. Nu finns praktiskt taget inga järnvägar. Trafiken på vägarna är däremot nära ett sammanbrott. Det kostar att bygga vägar i ett så stort land som dessutom har höga bergskedjor. Vulkankäglan Cicaltepetl exempelvis är 5.700 meter – 890 meter högre än Mont Blanc i Schweiz.
Inkomsterna ökar snabbt för många mexikaner. Det innebär bland annat att bilismen växer våldsamt. 2007 fanns det 19,4 miljoner personbilar i landet. En del experter beräknar antalet till 35,5 miljoner år 2016.
Miljöproblemen som trafiken föder diskuteras men den politiskt helt dominerande frågan handlar om olja. Under vänsterpresidenten Cardenas tid på 1930-talet nationaliserades den mexikanska oljeindustrin. Statliga Pemex härskar över oljefält, raffinaderier och distribution. Högern vill nu pumpa in nytt kapital via gradvis privatisering. Vänstern vill behålla det statliga monopolet. Dilemmat är att massor av miljarder behöver investeras i alla delar av oljeindustrin. Den statliga budgeten är sedan länge överansträngd, där finns inga pengar att hämta. Att låna de enorma summor som behövs blir dyrt för en stat som redan har stora låneskulder. Så president Calderóns högerregering lyckas nog förhandla fram en majoritet i parlamentet för privatiseringar.
Tusentals nya bilar säljs varje dag. De mexikanska raffinaderierna räcker inte längre till. Färdig bensin importeras till höga kostnader: 15 miljoner liter om dagen 2004 blev 49 miljoner liter om dagen 2007.
Vissa bedömare anser att distributionen av motorbränsle snart brakar ihop. Då återstår ransoneringar. I så fall kommer vänstern att få skulden och sannolikt förlora stort i kommande val. För bilen är lika helig där som här.
