Snart kan Sveriges cyklande pizzabud räknas som anställda. Åtminstone de som arbetar för gigföretaget Wolt, som i dag förlorade mot Arbetsmiljöverket i Kammarrätten. Enligt domen ska bolagets matbud i vissa fall ”betraktas som arbetstagare hos bolaget”.

– I tidigare fall har man ansett att de här arbetarna varit så pass självständiga så att de inte var arbetstagare. I vart fall har Arbetsmiljöverket inte ansetts ha ansvar, säger Annamaria Westregård (bilden), docent i handelsrätt vid Lunds universitet.

– Här anser de uppenbarligen att f-skattarna ska ses som arbetstagare enligt arbetsrätten, fortsätter hon.

För ett år sedan pågick hårda tvister mellan Arbetsmiljöverket och flera budbolag inom gigekonomin. Företagen, vars arbetskraft anlitas via app-plattformar som Wolt, Bolt och Foodora, ansåg inte att de skulle räknas som arbetsgivare. Därmed skulle arbetarna inte heller ses som anställda, utan som självständiga underleverantörer. 

Arbetsmiljöverket höll inte med, och hotade bolagen med böter om de inte förbättrade gigarbetarnas arbetsmiljö. 2023 dömde förvaltningsrätten i Göteborg till gigbolaget Wolts fördel – företaget ansågs inte styra och ansvara för arbetarna ”annat än i begränsad omfattning”, och ”kan därmed inte åläggas ett arbetsmiljöansvar som arbetsgivare”. 

Den nya domen kan ses som en helomvändning, där Arbetsmiljöverket får rätt. Richard Lindeen (bilden), vice vd för Wolt Sverige, beskriver domslutet som överraskande.

”Det här var ett väldigt oväntat besked som dessutom går emot vad samma domstol beslutat i tidigare fall, senast för några veckor sedan gällande Bolt”, skriver han i ett mejl till Flamman.

”Vi behöver därför noggrant analysera domen innan vi fattar beslut om nästa steg”, fortsätter han.

Även Pontus Blüme (bilden), som forskar om plattformsföretag och är medlem i organisationen Gigwatch, säger att han blev förvånad över domen.

– De som berörs motsvarar ungefär 40 procent av Wolts arbetskraft. Resterande del är placerade under bulvanföretaget Invoicery Business. Även där påverkar domen, genom att indirekt omklassificera Invoicery Business till ett bemanningsföretag, säger han till Flamman.

– Därmed anser de att Wolt har ett arbetsmiljöansvar för personalen i egenskap av inhyrare, konstaterar han, och jämför med hur en fabrik ansvarar för även den inhyrda personalens arbetsmiljö.

Kammarrätten menar visserligen att vissa saker pekar på att de egna företagarna faktiskt är självständiga, så som Wolt menar. De använder sina egna fordon och utrustning, får utföra uppdrag åt konkurrerande gigbolag, och kan jobba åt Wolt i exempelvis Foodoras arbetskläder. 

Samtidigt erbjuder företaget utbildning, och att arbetarna hela tiden måste jobba efter instruktioner från bolagets egna algoritmer ”innebär att Wolt utövar ledning och kontroll över kurirerna”. Detta gör att kammarrätten, tvärtemot tidigare dom, anser ”att de kurirer som har F-skattsedel är så osjälvständiga i förhållande till Wolt att de ska betraktas som arbetstagare hos bolaget.” De som är anställda av personalbolaget ska i stället betraktas som inhyrd personal.

Enligt Annamaria Westregård stärker domen positionen för de gigarbetare som vill ses som anställda.

– Det gör det i arbetsmiljölagens mening. Och nu när plattformsdirektivet kommer tror jag att fler gigarbetare kommer betraktas som arbetstagare. Samtidigt kan plattformarna ändra sin modell, så att buden faller tillbaka till att räknas som egenföretagare. Det är ett svårfångat begrepp. Det rör sig hela tiden, säger hon.

Essä • 29 augusti, 2024

Människa, maskin – eller mittemellan?

Richard Lindeen menar att det är för tidigt att spekulera i vilken betydelse domen kan ha för bolagets konkurrenter, eller för branschen i stort. Senast den 3 mars 2025 ska dock Wolt ha vidtagit de åtgärder som myndigheten föreslagit. Det handlar bland annat om att undersöka de ”fysiska, organisatoriska och sociala” arbetsvillkoren, och utvärdera riskerna för ohälsa och olycksfall på jobbet. 

– Troligtvis kommer Wolt nu att flytta alla till Invoicery Business, säger Pontus Blüme.

– Det förändrar ingenting för företaget egentligen. Det är varken billigare eller dyrare.

Annamaria Westregård säger att hon inte blir överraskad om frågan återvänder till domstolen igen.

– Nu kommer de säkert överklaga domen, det skulle inte förvåna mig. Och det är bra, för man vill veta från högsta förvaltningsdomstolen hur de egentligen ska se på det här.

Liz Fällman

Reporter på Flamman.

Jacob Lundberg

Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).

– Det känns skönt, säger Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis efter att en 55-årig man dömts för olaga hot mot honom och Andreas Gustavsson, chefredaktör på Dagens ETC.

– Domen visar att det faktiskt finns en bortre gräns för vad man kan skriva till varandra på nätet. Syftet var uppenbarligen inte bara att hota oss fysiskt, utan att tysta ned vår journalistik. Därför välkomnar jag domstolens beslut.

Det var i oktober förra året som de två chefredaktörerna valde att lämna in en anmälan om olaga hot. Den i dag dömde mannen hade skrivit ett inlägg på X där han menade att de båda borde ”hängas i enlighet med Nürnbergprinciperna”, precis som ”alla som varit inblandade i Israelkramandet och attackerna mot Gaza”.

– Man ska givetvis tåla mycket som publicist, och jag är rätt härdad av den brutala tonen i sociala medier. Men det här är faktiskt det grövsta jag har läst, då det både var så våldsamt, och så direkt riktat till oss personligen, säger Leonidas Aretakis.

Inlägget hänvisar till att även ”en journalist” avrättades under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget. Enligt mannens offentliga försvarare Linus Gardell är den som åsyftas Julius Streicher, grundare och utgivare av den antisemitiska tidningen Der Stürmer, som var ett viktigt propagandaorgan för den tyska nazistregimen. Streicher dömdes till döden för brott mot mänskligheten, och hängdes natten till den 16 oktober 1946.

Det här är faktiskt det grövsta jag har läst, då det både var så våldsamt.

I dag dömdes den anmälde mannen till skadestånd för olaga hot vid Södertörns tingsrätt, och ska nu betala ett skadestånd på 8 000 kronor till vardera av redaktörerna. Då hotet riktar sig mot journalister med hänvisning till deras yrkesutövning ligger straffet på fängelseskalan, men den anklagade är sedan tidigare ostraffad, och döms därför till en villkorlig dom och 40 dagsböter på sammanlagt 7 600 kronor.

Den dömde menade själv att inlägget inte var personligt riktat mot de båda chefredaktörerna, utan att det snarare var en allmän kommentar om mediernas ansvar.  Att han taggat både Leonidas Aretakis och Andreas Gustavssons konton i inlägget ses dock som ett tydligt tecken på att det rört sig om ett riktat meddelande. Tingsrätten anser att hotet var tillräckligt för att männen ska ha kunnat uppleva ”allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet.”

Inrikes/Nyheter • 03 juni, 2022

Hård kritik mot polisen efter ingripande mot Flamman-reporter: ”hot mot pressfriheten”

Under rättegången uppgav mannen att hänvisningen till Nürnbergrättegångarna visar att han syftar på en fredlig rättsprocess, och att han inte förstått att taggningarna innebar att chefredaktörerna skulle få en notis om inlägget, då ”han inte är så bra på X”.

Innan inlägget hade chefredaktörerna skrivit två ledare var om kriget, ”Det finns inga ursäkter för våld mot civila” och ”Regeringen blundar för fördrivningen i Gaza” i Flamman, och ”Hamas terror är palestiniernas värsta fiende” samt ”Är jag sionist för att jag kallar terror för terror” i Dagens ETC.

– Med tanke på Israels grova krigsförbrytelser hoppas jag att vi till vänster kan fokusera energin mot våra motståndare, i stället för mot varandra, säger Leonidas Aretakis.

Flamman har sökt Andreas Gustavsson.

Liz Fällman

Reporter på Flamman.

– En del av er kanske kom hit för att ni hörde att jag skulle prata om strejk. Kul! Nu är vi här, efter 65 minuters historielektion.

Marcus Larsson (bilden), lärare och debattör på tankesmedjan Balans, står framför projektorduken i den fullsatta matsalen på Enskedefältets skola. Publiken har utbildats i de senaste decenniernas skolpolitik, från avregleringen av undervisningstid till friskolereformen. New Public Management sammanfattas som ”kommunalisering, kvartalsstyrning, konkurrensutsättning”, bildsatt med en giftflaska.

Han påpekar skämtsamt att svenska lärare under de senaste 30 åren strejkat lika ofta som Timbro – noll gånger. Under samma tid har det strejkats i minst 25 länder, däribland Norge, Finland, Indien och USA.

I publiken sitter gymnasielärarna Erik Löfgren och Sara Engström. De stod bakom debattartikeln ”Knyt näven, Sveriges Lärare!”, som för ett år sedan undertecknades av 400 lärare. I artikeln uppmanas lärarfacket att vidta ”alla tänkbara stridsåtgärder” i avtalsrörelsen 2024.

– Vi fick ett icke-svar på 500 tecken från de två dåvarande ordförandena, och sedan kom det ett nytt avtal på det som var helt tomt på både siffror och regleringar, berättar Erik Löfgren.

Facket måste vara ett starkt och stridbart kollektiv för alla medlemmar, annars tycker jag inte man är värdig benämningen fack.

– Jag blev förvånad att de ens tyckte det var värdigt att ge oss ett svar, när det var så innehållslöst. De tog inte alls fasta på vad vi skrev i artikeln, det var närmast ett försök att lägga locket på kampandan, instämmer Sara Engström.

Förra året skyllde Sveriges Lärare på att de var ”sent ute” i förhandlingarna, menar Erik Löfgren, då mycket tid och resurser gått till sammanslagningen av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Med en ny ordförande och fler medlemmar under samma tak vill han hålla hoppet uppe, även när det tar emot.

– Jag tror att många håller på att tappa hoppet för det svenska lärarfacket. Jag hoppas Sveriges Lärare förstår att de fortfarande är ett fackförbund, och inte någon privat försäkring för om jag får problem med min specifika chef. Nu har det nästan varit lika mycket snack om 50 procents rabatt på Carglass som kollektiv strävan för en hållbar arbetsmiljö. Det är många lite less på.

Sara Engström beskriver förbundet som ”toppstyrt”, och tycker de emellanåt ”beter sig närmast anti-fackligt”.

– Man har bidragit till individualisering och karriärism inom läraryrket på ett sätt som är ganska giftigt i allmänhet, men särskilt i en verksamhet som går på knäna. Facket måste vara ett starkt och stridbart kollektiv för alla medlemmar, annars tycker jag inte man är värdig benämningen fack.

I ett mejl till Flamman skriver Mathias Åström, förhandlingschef på Sveriges Lärare, att förbundet ”är berett att ta till alla medel inom ramen för lag och avtal för att stärka våra medlemmars förutsättningar och villkor.” Medlen man nämner sträcker sig dock till ”dialog och opinionsbildning för att få allmänheten och politiken att inse behovet av resurser och lagstiftning som stödjer lärare och elever, liksom påverkan och förhandling”.

– Det finns ju andra stridsåtgärder och metoder också, men det känns som att de inte ens diskuteras. Vårt förbund fokuserar på dialog och samarbete, men vi har nått vägs ände, säger Sara Engström.

Precis som Marcus Larsson lyfter hon strejk som ett sätt att mobilisera, organisera och väcka liv i medlemmar på lokal nivå. Inte heller Erik Löfgren är övertygad om att en strejk kommer lösa grundproblemen med oseriös vinstjakt och överfulla klassrum, men att det inte heller nödvändigtvis är målet.

Inrikes • 28 augusti, 2024

Marknadsskolan utmanas från två håll

– Ska Sveriges Lärare fortsätta vara en trovärdig organisation och motpart är det centralt att man tar till de medel som finns.

När det efterlängtade S-ordet väl kommer på tal låter Marcus Larsson mer pessimistisk än väntat. Det är ”väldigt svårt”, säger han, att strejka sig till systemförändringarna han menar behövs.

– Men vad sitter ni här för, om jag säger att strejk är svårt och kortsiktigt? För att jag tycker att lärare ska strejka ändå. Dels är det ett utmärkt tillfälle att utbilda medborgare, medlemmar och journalister om lärares omöjliga situation. Det kommer också att vara en kamp framöver, och det är bra att vi börjar träna på att organisera strejker.

Liz Fällman

Reporter på Flamman.