I samband med pensionsuppgörelsen och ”världens mest stabila pensionssystem” upptäckte politikerna att det behövdes någon mekanism för att uppfylla ett av systemets grundmål: att systemet ska vara självreglerande och alltid överleva.
Därför infördes den så kallade bromsen.

Om balanstalet, alltså kvoten mellan systemets teoretiska tillgångar (avgifter och buffertfonder) och dess teoretiska skulder (pensionsskulder), understiger 1,00 träder den automatiska balanseringen, bromsen, in och sänker pensionsutbetalningarna tillfälligt, eller räknar inte upp dem lika mycket som de borde tills balanstalet är över 1,00 igen.
Eftersom förslaget mötte kritik sockrade de fem partierna med att även en ”gas” skulle införas; om systemets tillgångar blir exceptionellt goda ska pensionerna kunna höjas.

Det tog fem år, och nu har utredningen om Utdelning av överskott i pensionssystemet, UTÖ-utredningen kallad, presenterat sitt betänkande för socialminister Andnor.
Och utredningen föreslår visserligen att samma automatik ska kunna gälla för att höja som att sänka pensionerna.
Den centrala frågan är dock vid vilken gräns detta ska ske. Enligt utredningen måste den beräkningen ”kännetecknas av försiktighet” och att chansen, eller risken, för överskottsutbetalning ska vara ”försumbar”. Således föreslås att balanstalsgränsen ska vara 1,10 – vilket är en nivå som i praktiken aldrig kommer att inträffa.
Årets balanstal är 1,0105; att jämföra med 1,04 vid systemets start.