Skillnaderna mellan fattiga och rika ökar, enligt en ny LO-rapport. Sedan 1980 har inkomstklyftorna succesivt ökat. Mellan 2002 och 2007 steg de med nästan 20 procent.
– Det finns framförallt två skäl till den allt större spridningen av inkomster. Det första är att skillnaden har ökat mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete. Det är delvis en följd av reallöneökningar, men också av försämringar i trygghetssystemen och sänkta skatter för dem som arbetar. Det andra är att kapitalinkomsterna har ökat kraftigt bland de rikaste, säger Anna Fransson, utredare på LO:s arbetslivsenhet och författare till rapporten.

Att skillnaderna har ökat mellan de som har arbete och de som inte har arbete syns tydligt i statistiken för sjuka, arbetslösa och pensionärer. 2002 hade omkring åtta procent i den gruppen en låg inkomst, det vill säga en inkomst som understeg 60 procent av medianinkomsten. 2007 hade den gruppen fördubblats. Fattigdomen bland sjuka, pensionärer och arbetslösa är fyra gånger så hög som i resten av befolkningen.
En avgörande skillnad bland dem som har ett arbete är anställningsformen. Den som har en fast anställning tjänar betydligt mer än den som har någon form av tillfällig anställning. Något som slår allra hårdast mot kvinnor i LO-kollektivet, där mindre än hälften har heltidsarbete hela året. Bland manliga tjänstemän är motsvarande siffra runt 10 procent.

– Att ha en fast förankring på arbetsmarknaden har blivit oerhört viktigt. Perioder med arbetslöshet mellan olika anställningar slår stenhårt mot privatekonomin, säger Irene Wennemo, chef för LO:s arbetslivsenhet.