69 procent tycker det vore mycket eller ganska bra att stoppa vinstuttagen i välfärden. Dessutom finns en stor majoritet som motsätter sig nedskärningar i offentliga sektorn. Bara 19 procent vill att den offentliga sektorn ska minska. Faktum är att skepsismen mot nedskärningar i den offentliga sektorn knappt varit större de senaste 27 åren. Det visar SOM-institutets senaste undersökning. Institutet, som är en del av Göteborgs universitet, kallar siffrorna för ”rekordstarkt stöd för välfärdsstaten”.
Det är glädjande för alla som vill ha en stark välfärd. Det är också framför allt glädjande för Vänsterpartiet, som gjort vinststopp i välfärden till sin fråga. Undersökningen visar, föga oväntat, att de flesta människor tycker det är vansinne att det går att berika sig på att driva skattefinansierade skolor, sjukhus eller äldreboenden.
Vänsterpartiet har också tagit fasta på opinionsundersökningar när det gäller attityder till vinster i välfärden och gjort en reklamposter med den kaxiga slogan ”Statistiskt sett är du vänsterpartist”. Men mitt i alla positiva nyheter vill jag ändå vara den lite tråkiga glädjedödaren och peka på några saker som kan vara värt att tänka på för vänsterpartister.
Det är bra för ett parti att koncentrera sig på ett fåtal viktiga frågor och driva dem hårt. Det har gjort att väljare har gått från att inte förknippa Vänsterpartiet med någon särskild fråga, till att numera förknippa partiet med en väldigt populär fråga. Men man kan fråga sig vad som händer om Socialdemokraterna faktiskt svänger i fråga om vinsterna. Eller i alla fall presenterar en så pass trovärdig vinstkritisk hållning att de lyckas triangulera V i frågan. Samtidigt som det självklart vore en stor seger för V och alla andra vinstkritiker om S verkligen ändrade hållning, skulle det bli betydligt svårare att driva frågan som sin egen.
Det hänger också ihop med V:s väljarstöd. Vänsterpartiets siffror är bra nu. Det är inte tal om något annat. Under vårvintern har partiet legat närmare tio procent i vissa undersökningar.
Men vinstfrågan är uppenbarligen inte den enda fråga som avgör när människor väljer vilket parti de vill rösta på.
Det skulle vara intressant att veta vad som gör att dessa ”statistiskt troliga” vänsterpartister röstar på S, MP, eller kanske till och med ett borgerligt parti. Är det andra politiska frågor som de bedömer som viktigare? Eller är de tveksamma till vad V kan skapa någon förändring när det kommer till kritan?
En annan detalj i SOM-undersökningen är att stödet för att kunna välja till exempel skola eller vårdplats är betydligt starkare än stödet för vinstuttag eller för nedskärningar i offentlig sektor. Det är något som vinstförespråkare ivrigt brukar framhålla. Samtidigt kanske det inte är valfriheten mellan Vardaga och någon annan vårdkapitalist som lockar när människor säger att de vill kunna välja. Snarare är det nog så att många i brist på bättre åtminstone vill kunna välja bort de allra sämst fungerande skolorna eller äldreboendena.
Därför är det viktigt att, parallellt med vinstkritiken driva krav på en likvärdig skola och vård, oavsett var i landet man bor. Dessutom har exempelvis Vänsterpartiet i Norrköping kunnat visa på valfrihet i vänstertappning, genom att införa ”mina timmar” inom den kommunala hemtjänsten, där brukare får styra mer över den hjälp de får. Sådana initiativ är väl värda att lyfta fram när någon påstår att valfriheten hotas av vinstkritiker.
