Den finlandssvenska vänstertidningen Ny tid har kommit ut med ett inspirerande Norrlandsnummer. Huvudsakligen den legendariske Peter Lodenius tillsammans med Camilla Hermansson skriver under temat Islossning i Norrland, med de flesta reportagen från Norr-botten i en tid när upp till 70-årig socialdemokratisk dominans i många kommuner brutits av brokiga koalitioner.
Det är lärorikt och spännande att få läsa om sin landsdel sett med yttre ögon.
I det inledande historiska avsnittet får Norrskensflamman en stor betydelse, samtidigt som miljöpartiets Peter Eriksson generöst får betyget att ”han är tveklöst den duktigaste politikern i Norrbotten.”
Folkbildaren Bengt Matti från Kalix berättar om den norrbottniska radikalismen, som ”i hög grad /…/ varit en protest mot herrarna i söder…” Bengt Matti försöker dra historien till nutid och säger:
”Från att ha befunnit sig på sidan och riktat en kritik från vänster mot den politik som förts sitter vänsterpartisterna nu med och delar makten på många orter. Men den ideologiska debatten har inte varit särskilt djup. Det har funnits en allmän vänsterinställning att inte släppa in privata initiativ och att slå vakt om det generella sociala systemet och därmed försvara välfärdssamhället. Men det har inte förekommit någon djup analys, den verkligt röda rösten har inte hörts.”
Ny tid belyser en stolthet både vad gäller historien om hungerkravallerna på Seskarö och den kulturella rörelse som började växa fram i slutet av 1900-talet.
Matti citerar ur Bengt Pohjanens bok På ett litet men vilar ett helt millennium. ”Mitt intresse för kommunismen i allmänhet och för kommunismen i Östra Norrbotten i synnerhet har samma rot som mitt intresse för laestadianismen: en rädsla för och en fascination av två slutna, totalitära livsåskådningar – ideologier – religioner med sina speciella ödemarkspåslag och kall-ortstillägg.”
Peter Lodenius skriver om hur den driftige företagaren ”Allan Lehto dammsuger Nordkalotten på bär”. Han öppnar marknaden österut. Han har 270 anställda varav bara 70 i Sverige. Hans företag ”Polarica har en omfattande verksamhet i Ryssland, men den har tidvis haft stora problem. Under Gorbatjov var det ännu ordning och reda, men när Boris Jeltsin började med sina snabba privatiseringar 1993 –94 bredde laglösheten ut sig.”
De som intervjuas sätter ofta in sina erfarenheter i större sammanhang, vilket gör tidningen hoppfull och lärorik.
Så till exempel blir tvåspråkigheten för Allan Lehto och andra intervjuade en tillgång istället för den belastning, som ofta genomsyrar den svenska skolan.
Rektor Alf Lahti i Pello berättar om skolsamarbetet över gränsen och projektet Vårt språk, vår kultur och våra rötter, som startade 1996 och som resulterade i Pello kultur- och språkskola – Pellon kieli- ja kultuurikoulu, med elever från både Sverige och Finland.
Med EU-bidrag pågår nu ett nytt projekt: Samma älv – samma mänskor.
Med insikt säger Alf Lahti: ” Det finns forskning kring flerspråkiga som säger att barn som lär sig flera språk blir mer kreativa. När man lärt sig sitt andra språk är det lättare att acceptera ett tredje språk och en tredje kultur.”
Denna anda genomsyrar Norrlandsnumret.
I ett reportage berättar Erik Norberg, konstnärlig ledare för teaterprojektet Framtidslandet, om hur amatörteatern tillsammans med professionella skådespelare, regissörer och producenter försöker hitta nya samarbetsformer för teatern. Han säger: ” – Jag tror att en regionteater inte bara ska handla om en produkt som görs för en publik. Jag försöker införa en medskapande kultur där regionteatern är navet i hela länets teaterverksamhet och verkar för att kvaliteten höjs. Projektet är ett laboratorium för att se hur det kan se ut i framtiden.”
Tidningen innehåller minst lika intressanta artiklar om forskare på Högskolan, Filmpool Nord, Camilla Hermansson och Magnus Laupas reportage om Nybyggarland Abisko, Kvinnokraft i Tornedalen, med blickar riktade även mot bokhandlare Johan Hammarström i Umeå och konstnären Anders Åbergs Mannaminne i Häggvik vid Höga Kusten.
I ett avslutande äreminne över En tagg som länge satt kvar kopplas Ådalen 1931 samman med Strejken i Kemi 1949, som fått samma betydelse i Finland.
Ett läsvärt nummer!
