Några av oss jobbar så mycket att vi går in i väggen. Andra av oss har inte ett jobb att gå till. Det är alliansens Sverige 2013. Och det är sjukt. En av de bästa kurerna mot detta är vänsterns vision om arbetstidsförkortning. Det skulle på ett strukturellt sätt fördela arbetet mer rättvist mellan människor. Några av oss skulle få jobba mer. Några av oss skulle få jobba mindre. Vi skulle få mer tid att vara mer människor på. Ha friheten att göra det vi vill med vår tid. Till exempel att utforska och utveckla olika delar av oss själva på.
För vad är det för identiteter det här samhället uppmuntrar oss att utveckla? Det är till stor del identiteter som är starkt sammanknutna till det kapitalistiska samhälle vi verkar i. Det är dels identiteten som konsument. Vi ska konsumera en massa prylar och en massa kläder. Numera förväntas vi också konsumera saker som utbildning och sjukvård. Det är dels identiteten som lönearbetare. Vi är lärare. Vi är sjuksköterskor. Vi är forskningsassistenter. Våra jobb är inte bara källa till inkomst, det är också en stor del av vad vi är.
Med kortare arbetstid kan vi frigöra en del av vår tid för att utveckla identiteter utanför våra roller som konsumenter och lönearbetare. Jag skulle till exempel vilja ha mer tid till att skriva dikter och lyssna på estradpoesi. Eller varför inte mer tid till att dansa. För fem år sedan drömde jag om att vara cool och dansa street dance i stora örhängen. Nu är jag mer inne på salsa. Och så det här med livspusslet, ett ord jag älskar att hata men som egentligen är väldigt bra. Stressen över att få tillvaron att gå runt. Ungefär såhär: vakna för tidigt, lämna barn på förskolan, jobba, hämta barnen på förskolan, laga mat, lägga barn, däcka framför TV:n. Att minska stressen är nog en våt dröm för många av oss småbarnsföräldrar.
Men kortare arbetstid är inte automatiskt en feministisk mirakelkur. Enligt en studie från Stockholms universitet om försök med sextimmarsdag inom hemtjänsten i Hägersten i Stockholm, gav arbetstidsförkortningen inga positiva effekter på stress och hälsa. Petra Lindfors, som är en av forskarna bakom studien, menar att det kan bero på att kortare arbetstid för kvinnor i praktiken innebär två timmars extra arbete i hemmet. Det där känns bekant. När jag gick ner till 80 procent förra terminen (och därmed bekostade min egen arbetstidsförkortning) ledde det ofta till ökad stress. Det berodde både på att jag utförde samma mängd arbete på kortare tid och att kravet på att vara en god mamma ökade.
Arbetstidsförkortningen är viktig frihetsreform som ger oss mer tid att vara människor på. Men det får inte bara handla om att utveckla våra identiteter som mammor. Vi måste också få tid att utveckla sidor hos oss själva som ligger utanför samhällets krav på att vara goda konsumenter och lönearbetare, och utanför familjens krav att vara goda småbarnsföräldrar.
