Det är genom det udda och avvikande som vi kan förstå de rådande normerna i samhället. Jag vet inte hur mycket Foucault Henrik Bromander har läst (han är faktiskt utbildad filosofilärare, även om han aldrig har utövat yrket) men det mesta av hans skapande ligger just i linje med den franske idéhistorikerns tankar.
Henrik själv uppger andra inspirationskällor:
– Min pappa har arbetat som mentalskötare, och jag har säkert påverkats av hans berättelser. Och så gjorde filmen Gökboet ett starkt och bestående intryck på mig.
Alldeles oavsett varifrån ingivelserna kommer är det ett faktum att Henrik Bromanders böcker befolkas av aparta typer, avvikande i alla väsentliga avseenden, socialt, sexuellt, politiskt.
Genombrottet kom med serieromanen Smålands mörker som handlar om en homosexuell fascist från Nässjö, ett inte alldeles självklart ämnesval av en författare som definierar sig själv som vänster. Och den osympatiska personen är inte tecknad som en löjeväckande karikatyr utan som en komplex människa av kött och blod.
Skildringen var tydligen så stark och levande att många har uppfattat den som självupplevd, rent av självbiografisk.
– Det är ett vanligt missförstånd att jag är en före detta nazist och skinhead, en gång blev jag till och med presenterad som en avhoppad högerextremist, säger Henrik Bromander.
För Henrik är det viktigt att bygga upp en trovärdig historia, och därför bedriver han alltid inför sina bokprojekt ett mycket omfattande researcharbete, något som han tycker många andra författare slarvar med.
När han skulle skriva romanen Vän av ordning, som handlar om Joel från skånska Skurup, en näthatande Flashbackmissbrukare som skickar anonyma hotbrev till kvinnliga bloggare och sympatiserar med Sverigedemokraterna tills de blir alldeles för mesiga och ”vänster”, besökte Henrik massor av internetsidor som han beskriver som ”hemska”.
Har han skrivit det själv eller har han hittat det på internet?
Han sticker inte under stol med att han – mot sin vilja givetvis – blev påverkad av all denna hatkonsumtion.
– Vi är nog mer lättpåverkade än vi tror, otäcka tankar finns hos alla, och det gäller att våga se mörkret hos oss själva, säger Henrik Bromander.
Inte utan stolthet berättar Henrik att någon kommenterade ett stycke i boken med frågan ”Har han skrivit det själv eller har han hittat det på internet?”, något som han betraktade som en komplimang.
Vän av ordning är andra delen i en pågående trilogi vars övergripande tema är urspårad manlighet. Den första boken var Riv alla tempel som handlar om bodybuilding och missbruk av anabola steroider.
Den tredje delen som utkommer i höst tar sig an Kulturmannen i ett porträtt som av Henrik beskrivs som ”Kapten Klänning i kulturmanskläder”, en genusmedveten vänsterman som begår övergrepp och ägnar sig åt olika andra former av maktutövning mot kvinnor.
Med uppenbar självironi berättar Henrik Bromander att han för den boken inte behövde bedriva lika mycket research som vanligt. Handlingen utspelar sig i för honom välkända miljöer bland välbekanta karaktärer. Han har förlitat sig på historier som kvinnor inom kultursfären har berättat för honom, och inte minst egna erfarenheter och iakttagelser.
Än en gång handlar det om att skåda in i sitt eget mörker. Henrik Bromander är noga med att han inte vill vara tvärsäker och komma med pekpinnar.
– Jag påstår inte att jag är bättre än dem jag skriver om.
Det hindrar inte honom från att ha mycket bestämda åsikter om ”skitsamhället” vi lever i. Han betecknar sig som autonom kommunist och han säger sig dela den utomparlamentariska vänsterns mål och metoder. Västerpartiet avfärdar han som ”urvattnade socialdemokrater” och hävdar kategoriskt – fast på sitt lite försynta sätt – att den parlamentariska demokratin inte är bästa vägen för förändring.
Att skildra politiska motståndare komplext och inkännande gör det mycket svårare att avfärda hans böcker som simpel vänsterpropaganda, anser han, och det gynnar inte fienden, tvärtom. Distans är enbart kontraproduktivt, att bara nedlåtande beskriva sina motståndare som vedervärdiga dårfinkar leder ingen vart. Genom att se människan tror vi också att de är föränderliga, åtminstone de flesta.
– Vi måste förstå vår fiende, och kanske framför allt se oss själva i honom, säger Henrik Bromander.
