Den 14 till 16 juni 2001 skakades den svenska demokratin i grunden. Tusentals människor, de flesta med fredliga avsikter, samlades i centrala Göteborg för att demonstrera mot det pågående EU-toppmötet. Av olika anledningar urartade snart demonstrationerna i upplopp i en i Sverige aldrig tidigare skådad omfattning. Liksom många andra satt jag vid tv:n och såg hur aktivister från olika grupper löpte amok längs Avenyn. Tämligen omgående infann sig skuldfrågan. Vems fel var det att demonstrationerna urartade?
De tre omvälvande junidagarna 2001 har i Jörgen Gassilewskis nya roman – hans första efter åtta diktsamlingar – blivit dokumentär fiktion.
Gassilewski har låtit en mängd olika utsagor bilda ett mäktigt, polyfoniskt textkollage, där de flesta parter får komma till tals. Här finns polisrapporter, offentliga utredningar, artiklar ur dagspress och vittnesmål från demonstranterna. Gassilewski har till sitt dokumentära material lagt en huvudperson, den autonome aktivisten T-Gul, och flera bifigurer, varav Drakdödaren Buskage Mindre (läs: George W. Bush) och (J) (läs: polismästaren Håkan Jaldung) är två. Dock figurerar även en mängd andra personer – de flesta existerar i verkligheten – i det rätt komplicerade textkollaget.
Mångfalden av röster och åsikter gör att Göteborgshändelserna knappast tar ställning i någon skuldfråga – välja sida får läsaren göra på egen hand. Gassilewski förser oss bara med en dokumentär text, som ofta är närmast demonstrativt torr och saklig. Han tycks med sin strängt hållna form vilja undersöka gränserna mellan fiktion och journalistik, fakta och fantasi.
Finns det ens tydliga gränser? Är inte också den mest sakliga text en form av konstruktion?
Gassilewski utmanar våra invanda föreställningar om vad en roman är. Hans kollage låter sig knappast fogas samman till en lättöverskådlig, linjär historia med tydlig början och slut. Istället slänger han ner oss i ett mångtydigt poetiskt kaos, där vi får göra vad vi kan för att orientera oss.
Det är inte alldeles enkelt. Stundtals är Gassilewskis text svårtillgänglig och rentav långtråkig i sitt minutiösa detaljmyller. Men lika ofta fascineras man av mängden och mångstämmigheten; romanen är helt befriad från alla pekpinnar och förenklade sanningar. Någonstans bakom all text anar man i några svindlande ögonblick ett brus som kanske är något så svårfångat som verkligheten, det som faktiskt hände.
