Det har varit en omtumlande höst. Jag har pendlat mellan ensamhet och nya, trevande gemenskaper, mellan tvärsäkerhet och självtvivel. Jag har fått nya vänner, eventuellt nya fiender. Ibland har vi vänsterjudar fått ta emot hårda ord från meningsmotståndare ur olika läger. Men jag har också suttit i långa telefonsamtal och haft ett konstant plingande i luren från de två gruppchattarna jag har bjudits in till.
Någonting har börjat bubbla. Finns det en svenskjudisk vänster? Kan vi förbehållslöst ansluta till våra kamrater på demonstrationerna? Hur långt måste vi distansera oss från Israel för att räknas som Palestinavänner? I och med sprickan mellan Judiska församlingens samt Judiska centralrådets officiella hållning och den nya rörelsen har det blivit allt tydligare att judar i Sverige representerar en mångfald av åsikter.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!