Efter katastrofen i Asien har Lotta Wiberg bland annat varit stationerad ute på Arlanda för att ta emot de familjer som kommer hem från de katastrofdrabbade områdena. I vanliga fall är hon enhetschef för BUP:s flyktingenhet i Stockholm.
Wiberg är upprörd över hur massmedia rapporterar om katastrofen, framför allt med tanke på barns välmående.
– Att media hela tiden visar hemvideor på hur vågen vällde in riskerar att ytterligare traumatisera dem som varit med om händelsen i verkligheten, och då framför allt barn. Och även de barn som inte själva upplevt katastrofen kan bli rädda och oroliga av nyhetsrapporteringen, i och med att dess information är så massiv. Visst är det viktigt att barnen får svar på sina frågor, men som det ser ut nu så står informationsmassan inte i paritet till de frågor som barnen har. Då kan barnen inte sortera alla intryck, säger Wiberg.
Hon lyfter också fram det problematiska i att intervjua nyligen hemkomna, starkt traumatiserade människor.
– När man är i chocktillstånd är det svårt att sätta gränser, framför allt för barn, vilket kan göra att man ställer upp på en intervju fastän det i längden gör att man får svårare att bearbeta sina upplevelser. Man blir så styrd av vad massmedia vill ha att ens egna sammanhang blir otydligt.
Lotta Wiberg tror att vi har mycket att lära av erfarenheterna både från Göteborgsbranden och Estoniakatastrofen,
– Men det är viktigt att vara medveten om att den här katastrofens effekter på barn och vuxna är mycket mer mångskiftande, framhåller hon.
– Innan vi behandlar de personer som drabbades av flodvågen måste vi därför ta reda på vad det var de faktiskt var med om.
Hon betonar att några personers trauman är begränsade till att de upplevde när flodvågen vällde in och i detta ögonblick förmodligen fruktade för sina liv. Andra människor är inte bara traumatiserade av denna händelse, utan har även förlorat sina anhöriga.
– Man kan därför inte sätta in samma typ av åtgärder för alla som kommer hem från katastrofområdena, säger Wiberg.
– Och det är inte alls säkert att alla personer som kommer hem från katastrofområdet behöver konventionell behandling, betonar Lotta Wiberg. Om de behöver psykologisk vård beror på vad de har varit med om i samband med katastrofen, vad de har för tidigare erfarenheter i livet och hur deras nuvarande sociala nätverk ser ut.