I staden Falluja rapporteras sexhundra personer ha dödats efter sammandrabbningar med de amerikanska styrkorna. Bland de döda finns tvåhundra kvinnor och etthundra barn. Hur kan de ha dött när motståndsmännen i Mujahedin inte accepterar kvinnor som medlemmar?
Jo, förklarar journalisten Rahul Mahajan som varit på plats: de amerikanska trupperna har dels bombat elaggregaten till sjukhusen i staden. Sedan har de skjutit folk utanför stridssituationer och prickskjutit på ambulanser (!).
Under Irakkriget var EU splittrat mellan länder som ställde sig öppet kritiska till en invasion och länder som själva deltog. Motståndet mot kriget inom EU:s toppdivision var frustrerande för dem som sett EU som en självklar USA-allierad.
Den 12 december presenterades därför ett strategidokument om EU:s framtida militära roll, ”Ett säkert Europa i en bättre värld”. Dokumentet var skrivet av EU:s utrikespolitiske talesman – vänsteraktivisten och före detta generalsekreteraren för Nato, Javier Solana – och syftade till att presentera en europeisk samsyn på unionens intressen och mål.
Syftet var att ”utveckla ett strategiskt tänkande som främjar tidiga, snabba och vid behov kraftfulla insatser”.
”Vår traditionella uppfattning om självförsvar – fram till och under det kalla kriget – grundade sig på hotet om invasion. Vad gäller de nya hoten kommer den första försvarslinjen ofta att ligga utomlands/…/ Detta innebär att vi bör vara beredda att agera innan en kris uppstår. Konfliktförebyggande och förebyggande av hot kan inte påbörjas för tidigt. /…/ Det är nödvändigt att omvandla våra militära styrkor till mer flexibla rörliga styrkor och ge dem medel att möta de nya hoten, och det behövs mer resurser för försvaret och effektiv resursanvändning.”
EU förbehåller sig alltså, precis som USA gör i Latinamerika, rätten att gripa in i utvecklingen i sitt närområde. Och konstaterar ärligt ”Integreringen av nya medlemsstater ökar vår säkerhet, men för samtidigt EU närmare oroliga områden. Vår uppgift är att verka för ett bälte av välstyrda länder öster om Europeiska unionen och runt Medelhavet med vilka vi kan åtnjuta nära och samarbetsinriktade förbindelser.”
Irak är inte längre långt bort. Irak är nära.
Gustav Hägglund, EU:s avgående militäre ”överbefälhavare”, har preciserat visionen. USA och EU är skall inte vara konkurrenter, utan partners. USA är bättre på högintensiva operationer, det vill säga invasioner och bombkampanjer. Och EU kan bidra med sin kompetens när det gäller lågintensiva operationer, det vill säga polisuppdrag och upprorsbekämpning, för att skapa demokrati. Sådant som nu pågår i Falluja.
Låt oss sammanfatta: Vid behov kraftfulla insatser öster om EU och runt Medelhavet. Eller polisuppdrag i ockuperade länder efter att USA har klarat av invasionsuppdraget. Det är till detta en femtedel av Sveriges värnpliktiga kommer att kunna användas. Det är EU:s officiella linje.
I detta läge lanseras nätverket Vänster för Europa i Dagens Nyheter. Vad finns i denna mångordiga deklaration om rättvisa och frihet? Finns det någon kritik mot EU:s nya militära doktrin? Finns det något som beskriver en annan doktrin? Nej. Däremot finns två punkter som öppnar upp för överstatlighet och militära aktioner.
Punkt 1:
”Vi vill att EU skall kunna medverka med en fredsskapande styrka i samband med militära konflikter och brott mot mänskligheten.”
Punkt 2:
”Om de mellanstatliga samarbetsformerna fortsätter att dominera EU kommer det land som vill minst att bestämma takten. Huvudregeln bör bör vara att beslut tas med kvalificerad majoritet. Det gäller exempelvis många miljöfrågor, beslut om minimiskatter, grundläggande sociala rättigheter samt vissa säkerhetsfrågor och utrikespolitiska frågor.”
Låt oss veta var vi är i tiden. Medan USA:s trupper förstärkta med legosoldater skjuter prick på ambulanser, kvinnor och barn finns några som vill att europeiska styrkor skall ta deras plats. En del av dessa kallar sig dessutom ”vänster”. De tycker att små länder som ”inte vill” inte skall kunna bestämma takten när EU går in i militära konflikter.
Vi förstår att det inte räcker med Per Ahlmark och bombhögern i Sverige. Fredsopinionen lyckades ju vinna trots att bombhögern hade var och varannan ledarsida att luta sig på. Därför måste vi erkänna: Anders Ehnmark, Nalin Pekgul, Kenneth Kvist, Per Wirtén, Lennart Värmby, Bror Perjus, Carin Högstedt, Stefan Jonsson och Magnus Linton – ni gör en viktig insats. Tack alla ni som ställt upp för att skapa en krypskyttevänster.
