Det irakiska motståndet växer lavinartat. Samtidigt som den sittande marionettregimen och USA bävar för vad som kan komma att hända i de planerade valen. I en intervju i den brittiska kommunistiska dagstidningen Morning Star, lördagen den 11 december, går den irakiska kommunisten Salam Ali till hårt angrepp mot dem som kritiserat kommunistpartiets linje. Linjen, som gick ut på att först samarbeta militärt med angriparen USA och sedan sittta med i de båda marionettregimerna som ockupanten tillsatt. Efter att jag kallat denna linje för ”Quisling-kommunistisk” i denna spalt fick jag en hel del skäll. Jag hävdar dock fortfarande att det är en korrekt beskrivning av regimer som efter ockupation är tillsatta av främmande makt, oavsett om angriparen och regimen är nazistisk eller ej. I Svensk ordbok betyder Quisling landsförrädare, inte nazist.
I Morning Star försöker Ali förklara de nyliga attentat som där två av partiets ledare dödats. ”Några i väst kanske tror att detta är priset som dessa partier betalar för sin kollaboration, men folket ser inte vårt parti eller de politiska partier som bar repressionens börda under diktaturen på något vis som kollaboratörer. Det finns massor av respekt för dessa politiska partier. Folk vet hur man skiljer på dessa och andra grupper som kämpar för pengar och maktpositioner i regeringen och staten och kollaborerar med amerikanarna”, säger han.
Efter att ha ha svajat rejält och sagt att attackerna mot amerikaner förvisso är legitima men en felaktig strategi, ”för de politiska vägarna är inte uttömda än” och ännu en gång sagt att ”den vägen är öppen” om amerikanerna inte ger över makten (det har partiet hotat med tidigare men i stället öppet samarbetat med samma ockupationsmakt de hotat), avslutar han med att slå fast att partiet INTE vill att USA-trupperna ska lämna landet nu. ”Vad ska hända om ockupationstrupperna bara drog sig tillbaka? Det är verkligen en fråga om liv eller död för oss.”
Efter det uttalandet är det svårt att ta den första luddiga paragrafen om att ”göra det möjligt för irakier att uppnå slut på ockupationen och uppnå fullt oberoende” i den irakiska vänsterfrontens valprogram, på allvar. Jag är övertygad om att det irakiska folkets dom mot alla kollaboratörer kommer bli hård, oavsett eventuella skillnader i bevekelsegrunder. Ett valalternativ med en tydlig paroll om att alla ockupationstrupperna måste lämna landet nu och att ockupationen genast måste upphöra, verkar inte finnas i Irak.
