Sedan övergavs de.

Varför skulle de offra sig för en makt som gång på gång sviker dem?

USA lät en försvagad Saddam Hussein sitta kvar vid makten. Tusentals kurder fick betala priset för presidentens oansvariga uppmaning.

I mars 2003 invaderade väst Irak igen. Kurderna tvekade inte att delta i kampen mot Saddam Husseins regim. Återigen fick jag frågan av svenska journalister: Vad ska hända med kurderna?

Jag berättade i långa haranger att det kurdiska självstyret skulle få officiell status i den nya irakiska författningen. Och jag fick rätt den gången. Men när nästan 93 procent av kurderna i Irak i en folkomröstning 2017 röstade för ett självständigt Kurdistan ignorerade USA kurdernas önskemål och blundade för Bagdadregimens attacker på kurder.

Kurderna är inte bara ett irakiskt fenomen. De är ett statslöst folk, utspritt över Irak, Syrien, Turkiet och Iran.

När inbördeskriget i Syrien bröt ut upprepades samma fråga. Många trodde att demokratiska krafter skulle störta Bashar al-Assad. I stället tog jihadistiska grupper över, slog ut oppositionella och förföljde minoriteter. Sommaren 2014 kontrollerade Islamiska staten stora territorier och utgjorde ett globalt hot.

Då valde väst att samarbeta med kurderna. 11 000 unga kurdiska kvinnor och män i Syrien offrade sina liv i kampen mot IS. Samtidigt byggde de upp ett demokratiskt, mångetniskt och jämställt självstyre i norra Syrien.

De fick inget tack.

När HTS-ledaren Ahmed al-Sharaa tog makten i Damaskus i december 2024 valde omvärlden att samarbeta med honom, liksom med Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. I januari i år övergav USA återigen kurderna. De riskerar nu etnisk rensning och en osäker framtid.

Och nu, när Israel och USA bombar Iran, får jag frågan igen: Vad ska hända med kurderna i Iran?

Svaret är obekvämt men enkelt. Det beror på vad USA:s oberäknelige president Donald Trump vill, och på om Iran kastas in i ett inbördeskrig.

I Iran lever omkring tolv miljoner kurder. De förnekas språk, identitet och politiska rättigheter. Självklart vill de kämpa för sin frihet. Men de vill inte vara amerikanska proxysoldater. USA:s vana att ersätta en diktator med en annan stärker inte direkt viljan att samarbeta. Kurderna litar inte på USA.

Varför skulle de offra sig för en makt som gång på gång sviker dem?

Och vad finns det för garantier för att en efterträdare till ayatollorna vid ett eventuellt regimskifte skulle ge kurderna det de kräver: verklig demokrati i Iran och verklig autonomi för Kurdistan?

I en rimligare värld hade världens över 40 miljoner kurder, fler än alla skandinaver tillsammans, haft en egen stat. En sådan stat skulle sannolikt bidra till större stabilitet i en av världens mest konfliktfyllda regioner.

Men vi lever inte i en sådan värld. Och därför återkommer frågan. Vad ska hända med kurderna?

Jag hoppas att jag slipper svara på den fler gånger innan jag går i pension.