Nyheter/Utrikes 02 januari, 2022

IS återuppstår i Irak

Fyra år efter att de besegrades militärt är Islamiska staten på väg att åter ta kontroll över delar av Irak. Så länge det politiska vakuumet mellan Iraks och Kurdistans regering består tycks ingen kapabel att stoppa jihadisterna.

Några kilometer från staden Kirkuk i sydvästra Irak ligger en militärbas där den federala polisens femte division är stationerad. Där står en fordonskolonn med kulsprutor riktade mot himlen. General Haider Youssef, 69 år gammal, förbereder sig för avfärd. Han sitter bekvämt tillbakalutad i en stol i trädgården nedanför sin fortbas och verkar obekymrad. Det är i alla fall intrycket han försöker ge när han stolt berättar om hans soldaters senaste framgångar mot ”rymlingarna” ur Islamiska staten (IS). Som chef för säkerhetsoperationerna i Kirkuk-provinsen är han inte lika villig att tala om förlusterna som hans enheter upplevt de senaste månaderna.

Vägen som vi ska åka är dock en av de farligaste som finns. Vi befinner oss i den västra delen av vad som i Irak än en gång kallas ”dödens triangel”. Under 00-talet var detta namnet på ett fäste för sunnitiska rebeller norr och väster om Bagdad, i synnerhet städerna Falluja, Tikrit, Ramadi och Baquba. I dag är det beteckningen på ett allt mer instabilt område som sträcker sig över tre regioner: Kirkuk i norr, Diyala i sydost och Saladin i sydväst. Inom denna zon attackerar grupper som säger sig tillhöra IS nästan varje natt den irakiska arméns positioner, civilbefolkningen eller olje- och elledningar.

Denna trakasseringsstrategi har fått en ny dimension sedan början av 2021.

– Av de 995 attacker som utfördes i Irak mellan den 1 januari och den 20 oktober 2021 ägde 665 rum i triangeln mellan Kirkuk, Saladin och Diyala. IS tycks nu kunna ta över hela städer. En ny fas håller på att inledas, från punktvisa attacker till kontroll av territorier, säger den fransk-irakiske statsvetaren Hardy Mède.

Officiellt besegrades IS i Irak 2017. Men gruppen anpassade sig direkt till den den nya situationen genom att lämna de stora städerna och dra sig tillbaka till svårtillgängliga landsbygdsområden. Denna omgruppering underlättades av det säkerhetsvakuum som fortfarande rådde i de områden där IS hade stridit mot den irakiska staten och Kurdistans regionala styre i Erbil. Denna landremsa på ungefär 40 kvadratkilometer, dit de kurdiska styrkorna hade dragit sig tillbaka i september 2017 under påtryckningar från Bagdad, har blivit hemvist för flera beväpnade irakiska grupper – inte minst de shiitiska miliserna i Folkstyrkornas enheter (Hachd Al-Chaabi). Men bristen på ett politiskt avtal mellan kurderna och den irakiska regeringen innebär att ingen av dessa styrkor är i stånd att ta kontroll över området. Förvirringen har gjort det möjligt för IS att omgruppera sig och slåta sina styrkor och medlemmar röra sig över ett bälte som sträcker sig från den syriska till den iranska gränsen.
Längs väg 24 i riktning sydväst mot Tikrit är landskapet täckt av kaserner. Det är svårt att tro att detta ultramilitariserade område är osäkert. Men det är fallet. Det var här som IS utförde en osedvanligt intensiv attack under natten mellan den 4 och 5 september och dödade 13 federala poliser i ett bakhåll.

Bergskedjan Hamrin, som utgör den södra gränsen för de omstridda områdena, löper längs horisonten.

– Härifrån kommer en stor del av våra problem, säger överste Bassam Kazem.

Han är mer frispråkig än general Youssef och synbart påverkad av den senaste tidens förluster av liv. Han talar om en ”fristad” för IS-soldater och tvekar inte inför att beskriva detta område som ”det farligaste i Irak” i dag. Det är en region som historiskt varit instabil och som Al-Qaida använde som tillflyktsort redan på 00-talet.

I de svårtillgängliga Hamrin-bergen döljer sig ett stort nätverk av tunnlar och arkader, som grävts fram ur både naturliga och artificiella grottor. Det är främst från denna bas – som enligt den irakiska armén härbärgerar flera vapenförråd – som IS styrkor utför en stor del av sina attacker i regionen.

– Vi har hittat flera gömställen. Det finns sovsäckar, matrester. Men vi vet att jihadisterna också tas emot och göms i de omkringliggande byarna. Invånarna i regionen är fientligt inställda till oss, vi måste säkra varje förflyttning vi gör, fortsätter överste Kazem.

IS-krigarna drar nytta av den sunnitiska befolkningens beskydd och har rotat sig även långt bortom Hamrin-bergen, i synnerhet söder om de omstridda territorierna. De irakiska styrkorna tvingas bränna undervegetationen på fälten som tjänar som skydd för jihadisterna. Från vägen är det ödelagda landskapet en skakande och lärorik syn. Den irakiska militären talar om ”flera hundra” soldater, men den jihadistiska organisationen tycks ha en långt större rekryteringsbas än så. Våren 2020, strax innan han mördades, lade den irakiske forskaren Hicham Al-Hachemi – en specialist på jihadistiska grupper och som var kritisk mot Irans inflytande över Irak – fram hypotesen om ”1 200 aktiva medlemmar” och mellan ”85 och 200 övergivna byar i i triangeln, som tagits över av IS och förvandlats till läger, förvar eller kommandocentraler”.(1) Ett år senare talade flera personer som vi träffade i Bagdad om att organisationen sannolikt har tusentals män som är redo att ta till vapen – ett troligt scenario, med tanke på den kraftiga intensifieringen av attackerna under de gångna månaderna.

Vid vägkontrollen mellan Kirkuk- och Saladin-provinserna inspekterar soldater bilarna som anländer bakom en tjock betongmur. Passagerarnas blickar är på en gång rädda och utmanande. Här befinner sig de irakiska säkerhetsstyrkorna på fientlig mark. Denna spärr, som ligger i en dal i Hamrin-massivet, ligger i anslutning till en frontlinje. Det är en oroshärd och vissa säkerhetsvakter har svårt att dölja sin förvirring inför det ständigt närvarande men diffusa hotet.

Vad utmärker IS-krigarna? Ibrahim Tahman, som arbetar för den federala polisens underrättelseenhet, förklarar:

– Majoriteten av de aktiva jihadisterna i regionen är över 30 år och veteraner för IS, som de stred för mellan 2014 och 2017. De har inte stoppats, men flera av dem har identifierats och vi känner till deras förflutna. Därtill kommer de yngre krigarna som inte deltog i det förra kriget.

General Youssef bekräftar att en ny generation IS-soldater håller på att träda fram och menar att de delar ”samma ideologi” som deras äldre kolleger. Det är numera uppenbart: trots att IS har besegrats och dragit sig tillbaka till oländiga områden, har organisationen inte bara återuppstått tack vare de överlevande medlemmarna – den växer också i medlemsantal. Den federala polisen påstår sig ha ”tillförlitliga källor” i regionen, men IS tycks också stödja sig på ett nätverk av lojala informanter. Resultatet är att flera polisinsatser har slutat i nederlag – en förödmjukelse, med tanke på de enorma resurser som ibland mobiliseras och som förvandlar allt till gigantiska kommunikationsoperationer som förlöjligas av lokalbefolkningen.

– IS har inga som helst problem att rekrytera bland dessa människor som är utslagna och saknar framtidsutsikter, detta så till den grad att sedan 2003 [när USA invaderade Irak] har alla haft någon form av kontakt med upproret i denna region, säger forskaren Arthur Quesnay, som skrivit en bok om konflikterna i Kirkuk-­provinsen.(2)

Civilbefolkningen står alltså inför ett dubbelt hot: från jihadisterna som utpressar, plundrar och mördar dem, och från säkerhetsstyrkorna som sprider rädsla med varje operation de utför, och som också bedriver utpressning och utför hämndaktioner när de blivit utsatta för attacker. Därtill kommer våldsamma uppgörelser och hämndaktioner mellan civila. Den 26 oktober begick IS ett massmord i en shiitisk by i Diyala-regionen, där 15 personer dödades. Dagen efter tog den attackerade stammen hämnd på en sunnitisk by som de anklagade för delaktighet i dådet. Elva personer dödades i hämndattacken.

Det växande antalet beväpnade grupper i området – poliser, militärer, specialstyrkor, shiitiska miliser – är en bidragande orsak till den allmänna bristen på säkerhet: bristen på samarbete och de återkommande dispyterna mellan dessa olika aktörer bidrar inte till att stärka förtroendet. Korruptionen och bedrägeriet som framför allt de shiitiska miliserna står för stärker bara misstroendet hos den sunnitiska majoritetsbefolkningen, som ser väldigt kritiskt på de Iran-stödda paramilitära gruppernas utbredning.

Är vi på väg mot ännu ett internationellt krig mot IS? För tillfället är Irak – som fram till 2017 stöddes av en koalition av mer än 60 länder – ensamt i denna nya kamp. Pengarna har slutat att strömma in och den amerikanska ”partnern” har börjat dra sig tillbaka. I Bagdad tycks IS återkomst paradoxalt nog inte oroa över måttan. Landet plågas nämligen av en rad problem, det ena värre än det andra: ungefär en tredjedel av de 40 miljoner irakierna lever i fattigdom, arbetslösheten är den högsta på över 20 år och rädslan för konflikter mellan – eller rentav inom – olika grupper är påtaglig. I huvudstaden är man rädd att de rivaliserande shiitiska miliserna ska ta till vapen mot varandra, medan inbördeskrigets spöke har återuppstått i Kurdistan, med en påminnelse om de blodiga striderna som pågick på 1990-talet mellan Kurdistans patriotiska union (UPK) och Kurdistans demokratiska parti (KDP).

Parlamentsvalen som hölls den 10 oktober bidrog dessutom till att öka spänningarna, då flera aktörer, inklusive de shiitiska miliserna, förkastade valresultatet. Den 7 november attackerades Iraks premiärminister Mustafa Al-Kazimis residens i Bagdad av en drönare – ett attentat som var en direkt konsekvens av turbulensen som följde på valet.

– De politiska krafterna i Irak är koncentrerade på sina egna agendor och tycks inte medvetna om vidden av den fara som IS återkomst utgör, säger den fransk­-irakiske sociologen Adel Bakwan, som just har publicerat en bok om Iraks plågsamma historia.(3)

Till skillnad från de interna grälen i Bagdad och Erbil tycks IS återkomst vara ett fullbordat faktum. Våra informanter inom den federala polisen erkänner att de ”inte gör några framsteg i kampen mot IS” sedan flera veckor och talar försiktigt om ”politiska blockeringar”. IS slagstyrka är numera så stor att jihadisterna kan utföra attacker långt ifrån sina baser. Det var fallet den 30 oktober, då två kurdiska peshmerga-soldater dödades över 50 kilometer norr om Kirkuk, vilket återupplivade debatten om huruvida de irakiska säkerhetsstyrkorna och de kurdiska styrkorna borde samarbeta.

En av flera indirekta frågor som aktualiserats av IS återuppståndelse är huruvida kurderna ska tillåtas återkomma till detta omstridda område. Men inget tyder på att det skulle förbättra säkerhetssituationen. För orsaken till att IS överlevde det militära nederlaget 2017 är att krig och antiterroroperationer inte löser några problem på egen hand. I brist på en verklig politisk vilja att ena de rivaliserande grupperna och områdena i Irak tycks historien vara dömd att upprepa sig. Inte minst med tanke på att vedergällningsprincipen som tillämpas av den irakiska säkerhetsapparaten bara förstärker hatet och misstron hos en befolkning som i snart 20 år bara har upplevt militär ockupation eller marginalisering. Det är i detta politiska, säkerhetsmässiga och socioekonomiska vakuum som IS bara fortsätter att befästa sina positioner.


Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique
Översättning: Jonas Elvander

Fotnoter


 ”ISIS thrives in Iraq’s ’money and death’ triangle”, Newlines Institute, Washington, DC, 11 augusti, 2020,
La Guerre civile irakienne. Ordres partisans et politiques identitaires à Kirkouk (2003–2020), Karthala, Paris, 2021.
L’Irak, un siècle de faillite. De 1921 à nos jours, Tallandier, Paris, 2021.

Kultur 13 september, 2025

Från sportstugor till boutiquehotell

Snart är en natts sömn i Carl Larssons säng inte omöjligt – åtminstone för den som är villig att betala. Foto: Trons/TT.

Folkhemmets enkla lantställe är inte bara alltmer avlägset för de allra flesta. Nu bjuder fiffiga entreprenörer ut dem dygnsvis med kock och märkesdesign.

”Man får inte gå in med badkläder i huset, farmor ville ha det så”, skrev Tara Moshizi om svenskars försök att bevara gamla generationers vanor i sina sommarstugor. ”Hur ska jag hantera kulturkrocken på min mans släktgård?”, undrar en ”entreprenör” i en insändare i DN, som beskriver sin familj som ”livsnjutare”. Hon vill rensa bort i förråden, han vill bara ta det lugnt – precis som på farfars och farmors tid.

Precis som Moshizi skriver är allt heligt i den svenska sommarstugan. Tapeten i vår egen sitter kvar sedan 70-talet med gröna blommor. De fysiska tillskotten kan räknas på en hand: en ny soffa, två tavlor och ännu en pinnstol. Allt annat har bevarats intakt, och ibland tycker jag mig se mormor och gå runt i sina vita kilklackar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 september, 2025

Ekonomipristagarna är för kära i sina teorier

Ekonomipristagarna Daron Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson har samlat det bästa i en ny bok som nu finns på svenska. Foto: Patrik Lundin.

Institutioner sägs förklara varför vissa samhällen blomstrar och andra faller. Men Nobelpristagarna måste till slut medge att fackföreningar är centrala för framgång. Lovisa Broström har läst ”Varför är inte hela världen rik?”

När ekonomen Daron Acemoglu tog emot nobelpriset i ekonomi 2024 sade han i sitt tacktal att ”Framtiden avgörs inte av tekniken i sig, utan av vilka institutioner vi väljer att bygga”. Den meningen belyser den motvikt som Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson vill utgöra mot den samtida teknikoptimismen. Teknisk utveckling och AI kommer inte nödvändigtvis att göra livet bättre, risken är stor att det blir tvärtom. I stället menar herrarna att det är institutionerna som kommer att avgöra om vi går mot en ljusare framtid eller inte.

Men vad är då en institution? Detta har det skrivits massor om men först nu kommer en bok på svenska med utdrag ur de mest pregnanta delarna av förra årets nobelpristagares böcker i samlingsboken Varför är inte hela världen rik?, utgiven av Volante tillsammans med Handelsbankens mediesatsning EFN. Författarna är rätt vaga på denna punkt men vi rör oss runt regler som skyddar egendomsrättigheter, uppmuntrar till brett samhällsdeltagande, ger incitament för talang och kreativitet, samt upprätthåller rättsstatsprincipen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 12 september, 2025

Avbokades från ABF – anklagas för Hamasstöd

ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson.

Organisationen Rättvisa för alla stoppas med kort varsel från att hålla evenemang i ABF:s lokaler, efter inlägg som ifrågasätter klassningen av Hamas som terrororganisation. Föreningen själva menar att ett högerdrev ligger bakom avbokningen – och beskriver beslutet som rasistiskt.

Föreningen Rättvisa för alla hade bokat en lokal i ABF-huset i Stockholm inför sin valårs-avspark den 13 september. Men under torsdagen meddelade de att evenemanget avbokats.

”Rasisterna försöker tysta oss. Etablissemanget försöker stoppa oss. Men vi växer bara starkare”, skriver organisationen på Instagram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 12 september, 2025

Sanningen om mordet på Charlie Kirk

Den högerradikala debattören Charlie Kirk sörjs i Orem, Utah. Foto: Lindsey Wasson/AP.

Den amerikanska ytterhögern fantiserar om att mata migranter till krokodiler. I Sverige jämförs människor med lupiner som ska läggas i svarta sopsäckar. Våldsretoriken känner inga nationsgränser – och allt politiskt våld måste fördömas lika hårt.

”Det borde vara offentligt. Det borde gå snabbt. Det borde sändas på tv”, sade Charlie Kirk i februari 2024 om att återinföra offentliga avrättningar. ”Man skulle kunna sälja det, finansiera staten. Det skulle kunna vara typ: ’presenteras av Coca-Cola’. Och nej, jag skojar inte. Förresten, jag skulle lätt titta in för att få se någon pedofil få huvudet avhugget.”

Mordet på Charlie Kirk är en tragedi. Ingen ska dödas eller hotas för sina politiska åsikter. Men mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Donald Trump har gjort den till sitt signum. Så här kommenterade han mordet: ”Det finns en hel del radikala vänsterdårar där ute, och vi måste bara slå skiten ur dem.” Samma man som under Black Lives Matter-protesterna framför Vita Huset efter mordet på George Floyd 2020 sade: ”Kan man inte bara skjuta dem? Bara skjuta dem i benen eller något?”

Sådana våldsfantasier återkommer ständigt i hans rörelse. Bloggaren Laura Loomer har sagt att Trump borde få ”demokrater avrättade för förräderi”, och att illegala invandrare borde ”matas till krokodilerna”. Joe Walsh, en av Charlie Kirks mentorer från Teparty-rörelsen, har sagt: ”Den 8 november röstar jag på Trump. Den 9 november, om Trump förlorar, plockar jag fram musköten. Är du med?”

Curtis Yarvin, husfilosofen i Silicon Valleys nya reaktionära höger, fantiserar öppet om att politiska motståndare ska ”skummas ihjäl” som ”kalkoner med fågelinfluensa” eller förvandlas till biodiesel.

Detta är inte anonyma nätkommentarer, utan centrala röster i den amerikanska högern. Som bara för några år sedan stormade en regeringsbyggnad med halvautomatiska vapen, för att sedan bli benådade av presidenten.

Och i Sverige?

Mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Här skriver vice statsminister Ebba Busch om en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern, som ”gläds över en meningsmotståndares död”, utan att ange en enda källa. När min kollega Jacob Lundberg hör av sig till hennes presschef Mia Widell svarar hon: ”Hon refererar till det som nu syns i olika sociala och andra medier. Se gärna kommentarsfältet på exempelvis AB på Facebook, men även Expressen och DN.” Det ser ut som mina källhänvisningar i gymnasiet.

I så fall kan jag lika gärna citera Busch egna följare, efter att hon anklagade Palestinarörelsen för att ta hit ”Mellanösterns sätt att lösa konflikter”: ”Vilka fakking djur”, ”Ta en stor kontainer och packa dom i skicka ner dom till Gaza 👍👍💪💪” och ”BLY BLY BLY”.

Men det behövs inte, för vice statsministern har själv nära till våldsam retorik. Efter påskkravallerna 2022 sade hon: ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare […] varför sköts det inte skarpt?”

Hon är inte ensam. Även Fokus-skribenten Anna Nachman fantiserar om en våldsvänster där ”piercade humanister skrattar rått och gottar sig åt hans död”, även det utan källhänvisning. Detta bara veckor efter att hon skrivit om ”invasiva arter” som förpestar det svenska samhället, och liknar människor vid lupiner som bör slängas ”i svarta sopsäckar som brännbart avfall”.

Och Svenska Dagbladets Peter Wennblad, som precis kallade hela Palestinarörelsen ”livsfarlig”, försvarade för bara ett par år sedan den sverigedemokratiska presschefen Linus Bylunds uppmaning till ”journalistrugby, att man knuffar journalister”. ”Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister”, skrev Wennblad, vilket orsakade krismöte då hans kollegor inte uppskattade att han uppmanade till våld mot dem.

Den här retoriken är inte slumpmässiga nätutbrott. Avhumaniserande kommentarer som man hittar från anonyma vänsterkonton, uttrycks på högerkanten rakt ut av ministrar, ledarskribenter och riksdagsledamöter. Inte minst hos Sverigedemokraterna, som bokstavligen drivit en trollfabrik för att sprida hat mot politiska motståndare, och vars företrädare ständigt visar sig ha samröre med nazistiska våldsgrupper. En SD-politiker i Nynäshamn har rentav skrivit att hon ville skjuta skallen av en känd kvinnlig författare.

Läs mer

Och partiet meddelar att man inte ens tänker vidta några åtgärder mot Jessica Stegrud, som precis blivit avslöjad med att förfölja och hänga ut två tonåringar tillsammans med högerextrema aktivisten Nick Alinia.

Självklart förekommer hotfulla beteenden även till vänster. Förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i kvällsmörkret, och flygbladsutdelningen i Maria Malmer Stenergards trappuppgång är två exempel på hotfulla beteenden som tydligt måste fördömas.

För som mordet på Charlie Kirk visar går det inte att ha dubbla måttstockar. Den som försvarar den egna sidans politiska våld försvarar allt politiskt våld. Är Ebba Busch redo att erkänna det?

Diskutera på forumet (0 svar)
Dikt/Kultur 12 september, 2025

Svensk kulturkanon – ytterligare ett utkast

Det tidiga universums ljusstarkaste galax, CR7. Här föddes den första generationen av stjärnor. Foto: ESA/TT.

Pruttesmällan

Rymden

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 september, 2025

Lämnar målburen för journalistiken

Svante Hildemar (i blått) slutar med fotbollen för att studera till journalist. Foto: Johan Nilsson/TT.

30-åriga målvakten Svante Hildeman är Superettans mest uttalade socialist. Nu lämnar han Landskrona Bois efter fyra år för att lägga fotbollen helt på hyllan. Nu hoppas han få mer tid över till journalistik.

Jag måste så klart ställa sportfrågan: Hur känns det?

– Det känns bra! Det har varit många olika känslor de senaste veckorna, och jag har väl inte riktigt landat i någon enhetlig känsla än. Först var det vemodigt och melankoliskt, men också väldigt vackert. Nu, när jag börjar komma in i lunken och vardagen som student igen, är jag taggad på livet som civil!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 12 september, 2025

Lorentz Tovatt: Jag börjar hoppas att Lars Beckman har rätt

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och klimat- och miljöminister och Romina Pourmokhtari (L) under budgetsamtalen på Harpsund, den 28 augusti. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kommer du ihåg när man var barn och fick plötsliga overklighetskänslor? Från ingenstans kom känslan av att allt är riggat. Att dina föräldrar, lärare och katten i smyg deltog i en gigantisk komplott. Och att de en dag skulle kliva fram och säga: ”Överraskning! Vi har bara spelat teater för din skull.”

Jag trodde att den känslan hörde barndomen till. Men i dag, som vuxen, har den återvänt. Jag går runt och väntar på att någon ska lägga handen på min axel och säga: ”Oroa dig inte, det var bara ett skämt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 11 september, 2025

Anklagar svensk vänster för mordhyllningar – refererar till Facebook

Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Foto: Lars Schröder / TT.

Ebba Busch ser en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern efter mordet på Charlie Kirk. Bedömningen baserar hon på sociala medier – och hänvisar till Aftonbladets kommentarsfält på Facebook.

I går mördades den amerikanska högerprofilen Charlie Kirk med ett skott i halsen vid ett öppet evenemang i Utah. Ännu har ingen gripits för dådet.

Nu riktar Sveriges vice statsminister Ebba Busch hårda anklagelser mot den svenska vänstern – som hon menar hyllar mordet.

”Än så länge finns ingen gärningsperson gripen och kvarhållen och vi vet ännu inte ett bekräftat motiv. Vad som dock kan bekräftas är den fasansfulla reaktion vi nu ser från amerikansk och delvis svensk vänster. Människor firar”, skriver hon på X, och frågar sig:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 september, 2025

Det är knappast Palestinarörelsen som hotar demokratin

Demonstration arrangerad av Septemberupproret och Tillsammans mot rasism vid Mynttorget på tisdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När M, SD och KD:s politiker tillsammans med de borgerliga ledarsidorna påstår att Palestinarörelsen utgör ett hot mot våra folkvalda, är det inget annat än ett desperat försök att flytta fokus från verkligheten. Det är en välkänd politisk manöver: måla ut en fredlig folkrörelse som hotfull för att slippa tala om det verkliga hotet – att svenska politiker ger sitt tysta och aktiva stöd till ett folkmord.

Låt oss vara tydliga: Palestinarörelsen i Sverige är ingen sekt, ingen svans, ingen ”mobb”. Och framför allt – inget hot. Tvärtom. Det är en bred, levande folkrörelse, demokratisk till sin kärna, där tusentals människor – unga och gamla, troende och sekulära, judar, muslimer, kristna och ateister – förenas i kravet på rättvisa för det palestinska folket. Att stämpla denna rörelse som ”antisemitisk” eller ”våldsam” är inte bara falskt. Det är fegt.

Jag har själv deltagit i över 80 demonstrationer de senaste två åren. Alla har varit fredliga. Visst händer det att någon, förtvivlad över sorgen efter de mördade i Gaza, ropar slagord i en ton som skaver i svenska öron, vana vid konsensuspolerat språk. Men helheten? Fredlig. Livskraftig. Demokratisk. En folkrörelse som förkroppsligar det som makthavare påstår sig värna – men i praktiken motarbetar.

Man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester.

När Carl-Oskar Bohlin hörde rop som ”shame on you” var det inte en ”hotfull mobb”. Det var väljare som uttryckte sitt missnöje. Är det obehagligt? Ja. Men demokrati är inte en bekvämlighetszon för makten. Demokrati är folkets röst, ibland högljudd, ibland obekväm. Att kalla detta för ett hot är att demonisera alla som någon gång vågat stå upp mot makten.

Och ja – självklart ska politiker kunna gå i fred. Ingen önskar att Bohlin eller någon annan ska känna sig personligen hotad. Men man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester. Den som kliver in i maktens rum måste också stå ut med folkets rop. Att skrika ”shame on you” till en minister som blundar för folkmordet i Gaza, den etniska rensningen på Västbanken, och samtidigt sitter i en regering som fortsätter vapenhandeln med Israel – det är inget hot. Det är ett rop av förtvivlan. Ett välförtjänt omdöme.

Läs mer

Det verkliga hotet mot demokratin kommer inte från Palestinarörelsens rop. Det kommer från dem som försöker brunsmeta, kriminalisera och misstänkliggöra en hel folkrörelse. Det kommer från makten själv, som hellre slår ner på solidaritet och civilkurage än ifrågasätter sitt eget ansvar för medlöperiet.

Så låt oss se klart: det är inte Palestinarörelsen som är farlig. De farliga sitter i regeringen, skriver på exporttillstånd för vapen till Israel, hejar på Israels krigsmaskin – som Ebba Busch gjorde – och smutskastar dem som protesterar. Det är där hotet mot demokratin finns.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 september, 2025

Avanza ger dig fyrverkerier – men huset vinner alltid

Skillnaden mellan nätkasinon och aktiesparande blir allt suddigare. Foto: Karin Wesslén/TT.

Med applådemojier och pushnotiser har aktieapparna gjort småsparandet till ett dopaminforsande mobilspel. Förlorarna är våra unga.

”Nästa lön kommer jag hit or miss”, skriver en användare. ”Hela lönen på en trade. Vinner jag, fortsätter resan. Förlorar jag stänger jag mitt Avanza.” Jublet i tråden är högt. ”Du hör hemma här! Lets fucking go”, kommenterar någon. Andra är mer återhållsamma: ”Låter som om du ska spara i fonder och hålla dig ifrån att nyttja marknaden som ett kasino 😂”.

Jag bläddrar runt på kanalen ”ISKbets”, småspararnas eget gladiatorforum på Reddit. Här samlas användarna för att posta dagens förluster och vinster – på allt mellan några hundringar till flera miljoner – och be om råd på bets, ett ord som påminner mer om kasinospel än investeringar.

Ungdomsbarometern visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet.

En användare har lagt upp Avanzas belöningsskärm för ”10K”, 10 000 sparade kronor, med applådemoji och texten: ”Den här milstolpen har 71 procent av alla avanzianer uppnått.” Gratulationerna strömmar in, och någon kommenterar: ”Minns när jag var yngre och många gick in med 500 kronor bara för att känna sig som DiCaprio i Wolf of Wall Street när man gick plus 30 kronor.”

Detta småsparande har varit argumentet när högern sålde in ISK-systemet i Sverige – och nog är många användare amatörinvesterare som riskerar allt de äger. Medan de stora pengarna håvas in av höginkomsttagare.

Vänstertidningen Jacobins sommarnummer pryddes av ett kasinobord med texten ”Huset vinner alltid”, men även finanstidningarna har börjat se mönstret. Den brittiska finanstidningen The Economist – knappast någon maoistisk kampbulletin – skriver om hur gränsen mellan spelbolag och banker luckras upp (28/8). Tidningen påminner om att ekonomer liknat börsen vid ett kasino åtminstone sedan John Maynard Keynes, men konstaterar att parallellen nu håller på att bli bokstavlig.

Amerikanska domstolar och myndigheter har öppnat för så kallade ”eventkontrakt”, där man kan satsa på allt från presidentval till idrottsresultat. Stora investeringsplattformar som Kalshi, Interactive Brokers och Robinhood erbjuder redan nu kontrakt på valutfall, sportstatistik och till och med Emmy-galan, vilket kallas ”förutsägelsemarknader”, prediction markets. Spelbolagen Fan Duel och Edge Markets har rentav gått ihop med banker för att ta fram konton och betalkort som är specialgjorda för sportspelare.

Läs mer

Gränsen mellan traditionella banker, nätmäklare och bettingjättar luckras alltså upp allt mer. I Sverige har appar som Avanza och Nordnet ”spelifierat” sparandet med jämförelser med andra användare, pushnotiser och animerade fyrverkerier. Allt för att ge samma dopaminkickar som Candy Crush eller enarmade banditer.

Systemet gör inte bara vanliga människors privatekonomier mer osäkra. Det skapar också en ny människa, som inte litar på samhället utan endast på sig själv. Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet. På fem år hade intresset för aktiesparande gått upp från 36 till 49 procent, samtidigt som var tredje ungdom uppger att de inte har råd med fritidsaktiviteter. Att man vinner val på ekonomiska frågor har alltså aldrig varit tydligare.

Vem vill egentligen ha en sådan utveckling? Svaret finns än en gång på Reddit. ”Sanningen är att huset alltid vinner”, skriver en användare. ”Den verkliga vinnaren är Kasino Avanza.”

Citaten är lätt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)