De antimuslimska utspelen från ”liberala” politiker duggar nu så tätt att man lätt glömmer gårdagens för de senaste. Integrationsminister Nyamko Sabuni talade till exempel på Folk och Försvar och beställde en ”kartläggning av islamistiska miljöer och organisationer”. ”För vi behöver veta mer och för att få veta så måste det göras i form av en beställning till Säpo”, förklarade hon vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen den 18/1.
Både beställningen och platsen för beställningen är lika märkliga. Islamism är en ny och mycket otydlig negativ etikett. I en grumlig artikel i SvD samma dag, den 18/1, beskrevs till exempel ett bråk utanför Folkets Hus i Rinkeby, stenar mot polis i våra förorter och syra i ansiktet på kvinnor i Indonesien som exempel på ”islamism”. I vissa media har islamism börjat innefatta allt från ”talibaner” det vill säga alla som gör motstånd mot vad de uppfattar som ockupationsmakten i Afghanistan, till djupt troende muslimer som döljer ansiktet, (sällan har så många engagerat sig i hur så få ska få klä sig) till de svenska muslimer som, i likhet med flertalet svenskar, är kritiska till de krig som förs i och mot muslimska länder som Irak, Afghanistan och Palestina.
Inga terrordåd har inträffat i Sverige. Att hindra sådana är Säpos uppgift. Men är verkligen Säpo ägnat att kartlägga en viss riktning bland muslimska trosutövare? När det gäller att kartlägga åsikter om krig och konflikter i Palestina, Irak och Afghanistan så måste Säpo till och med betraktats som olämpligt för uppgiften. Jag har hört många muslimers berättelser om hundratals åsiktsförhör, där frågor om religionsutövning tycks blandas med vinklade frågor om konflikterna i Irak, Afghanistan och Palestina/Israel. De har skapat misstro mot Säpos avsikter och syften. Många uppfattar förhörarna från Säpo som parter i målet, med sympati till exempel för Israels nedlåtande syn på palestinier.
Nyamko Sabuni säger sig inte veta så mycket om vad Säpo gör. Men hon borde dock veta att Säpo var djupt inblandat i övergreppen mot de två egyptierna på Bromma den 18/12 2001 och i flera lag- och konventionsstridiga utvisningar (av muslimer) till tortyrländer. Det har gett Säpo dåligt rykte, inte bara bland muslimer utan bland många som anser rättssäkerheten viktig även i det så kallade ”kriget mot terrorismen”. Hon borde också veta att Säpo inte är experter på religioner, inte ens på islam. Därtill är åsiktsregistrering inte tillåten i Sverige.
Skillnaden mot förr är att den nu är en öppen beställning från regeringen. Även platsen för regeringens beställning är illa vald. Folk och Försvar är den årliga mötesplats där militärledning och politisk elit traditionellt diskuterat utrikes- och säkerhetspolitik i allmänhet och den militära hotbilden mot Sverige i synnerhet. Den inriktningen markeras av att organisationen startade 1940, samma år som Finland förde försvarskrig mot Sovjet och Tyskland ockuperade Danmark och Norge. Varför ska islam diskuteras på en sådan scen?
Vad är skillnaden när en främlingsfientlig partiledare skriver i Aftonbladet om muslimer som det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget och vår integrationsminister preciserar hotet på en militärkonferens (!) till ”radikala islamister” som måste stoppas. Den är hårfin och bägge smeker de en marginell, men högljudd, väljargrupp medhårs. Att kartlägga islam i Sverige är inte en fråga för Säpo eller ”terroristexperter”. Det är överhuvudtaget ingen polisiär fråga, utan en fråga främst för samhälls- och religionsforskare.
