Anat Matar är en ödmjuk israelisk kvinna och en av de ledande inom den israeliska fredsrörelsen. Hon har sett orättvisorna mot palestinierna sedan hon var ung.
Vi sitter och pratar hemma hos arrangören till det seminarium som Anat Matar nyss talat på. Hennes arbetsplats är annars universitetet i Tel Aviv där hon har en tjänst som filosofilärare.
Hon växte upp i ett kommunistiskt hem där det diskuterades en hel del politik, något som påverkat hennes engagemang mot orättvisor.
Hon har pratat länge på seminariet och vilar ut, det här var första gången hon lämnat Israel för att prata om fredsarbete. Hennes organisation Ta Ayush är en samexistensorganisation med mellan 3 000 och 4 000 aktivister spridda över Israel, främst i storstäderna. Organisationen skickar också pengar till den palestinska fredsrörelsen och har tidigare farit i konvojer om 60 privatbilar rakt in i de palestinska områdena med målet att bli sedda.
– Vi är emot ockupationen. Men vi tycker inte bara synd om palestinierna, vi samarbetar med dem. Konvojen är en politisk solidarisk handling, säger Anat Matar.
Armén försvårade för dem, civila poliser saboterade och de förhandlade i 40 graders värme. När de kom fram till byarna sade armén att det var förbjudet att vara där.
– CNN filmade allt. Vi fyllde vattenpumpar och hjälpte till med olivskörden, berättar hon.
Mer än 300 byar har utplånats av israeliska bulldozers. Palestinierna där har inga rättigheter. De saknar skolor och rent vatten.
– Många av oss chockades när vi skulle försvara 42 hus mot bulldozers. Vi fick se hur det egentligen går till. Så där har vi hållit på med olika typer av fredsaktioner men det har blivit svårare och svårare att ta sig in på de ockuperade områdena, säger Anat Matar som tycker att det är en oroväckande utveckling.
– Brutaliseringen av det israeliska våldet har ökat markant sista tiden. Idag är det stört omöjligt för mig som israel att ta mig in på Gazaremsan. Man ska ha mycket starka skäl. Alla som korsar gränsen tar en risk, berättar hon.
Anat Matar uppmanar alla fredssträvande krafter i Sverige att fokusera sin kraft mot muren som håller på att byggas. Mängder av organisationer och politiska partier i Israel protesterar mot muren som påminner om Berlinmuren. En 100 meter bred gräns som är tänkt ska byggas runt hela Västbanken.
– Det är ett miljarddollarprojekt som är rena vansinnet. Judar och palestinier måste hitta en fredlig väg där båda grupperna kan samexistera, inte bygga upp murar. 40 000 människor kommer att bli hemlösa med detta murbygge som bara tar palestinsk mark i anspråk.
För Anat Matar själv var det lätt att få utresetillstånd men för de inbjudna palestinierna till den konferens hon talat på var det betydligt svårare. De fastnar i gränsen och blir tagna till jobbiga förhör. Oftast får de nej. Flera inbjudna palestinier från Gazaremsan som arbetar med freds- och demokratifrågor kom aldrig.
– Detta måste ni protestera mot! Skriv till den israeliska ambassaden, uppmanar hon.
Matar menar att Israel stegvis förlorar demokratin, den är idag kraftigt begränsad. Bara humanitär hjälp är inte nog. En internationell närvaro är viktig, den israeliska militären måste ha världens ögon på sig.
Vid senaste intifadan hände nåt nytt. Ett antal unga män vägrar göra värnplikt. De tillhörde radikala rörelser och började protestera mot att göra militärtjänstgöring på grund av den brutala ockupationen och skrev ett brev i september 2001 till bland andra Sharon, försvarsmakten och labourpartiet. 62 män och kvinnor skrev under första året, året därpå 300.
Ett antal av dessa sitter nu i militärfängelse. Varje månad kommer en militär och frågar om de har ångrat sig. I april i år hårdnade reglerna och domarna förlängdes.
De riskerar ett års fängelse och två av dem ska ställas inför krigsrätt. Den ena är hennes son.
– Israelerna stjäl land och vatten från palestinierna. När ockupation upphör kan vi mötas igen, säger hon om framtiden.
Den israeliska fredsrörelsen har uttalat sig klart för en tvåstatslösning. Det finns inga andra alternativ i nuläget. Hur kan man då få världens ögon på denna svåra konflikt? Anat svarar genom upplysning, utbildning och till exempel att viktiga personer tar ställning, även om det kostar. Anat ger ett exempel. José Saramago sålde fantastiskt bra i Israel tills han kom dit och sade att ”detta är ju Apartheid!”. Då blev israeliska bokhandlare förargade och satte upp skyltar där de skrev att de inte sålde hans böcker.
– Ert stöd från Sverige är fantastiskt. När jag öppnade mejlen och läste stödet för min son som sitter i fängelse blev jag så glad. Jag tog med mig brev till fängelset och visade honom detta så att han skulle härda ut, säger hon.
Klockan fem på morgonen går Anat Matars flyg tillbaka till landet som skakas av ett allt brutalare våld mot civila. Vi hinner prata om vad hon tror är orsaken till att judarna som själv blev så förtryckta under andra världskriget nu är de nya förtryckarna. Har de glömt bort hur det är att vara förtryckt? Anat har själv släktingar som försvann i Förintelsen. Hon tror på den psykologiska förklaringen som psykologer använder sig av när de förklarar varför ett misshandlat barn i vuxen ålder ofta i sin tur misshandlar sina barn. De har aldrig gått i terapi för att bearbeta sina upplevelser. Det kan i alla fall vara en del av förklaringen till de ledande israelernas brutala våld mot en alltmer förtvivlad och desperat palestinsk befolkning.
