Det årliga firandet av befrielsen från fascismen präglades av kontrovers efter att en statlig tv-kanal avbokat en antifascistisk talare. Kritiker menar att Giorgia Melonis regering försöker kväsa oppositionen. Men Florens invånare lät sig inte tystas.
Italiens årliga firande av befrielsen från fascismen, Festa della liberazione, den 25 april skedde under mer kontroversiella omständigheter än på länge.
Veckan inleddes med beskedet att författaren Antonio Scuratis monolog om antifascismens arv i Italien hade ställts in av den vänsterlutande tv-kanalen Rai 3 under lördagen. För Scurati, som är specialist på Italiens fascistiska period och har skrivit en bästsäljare om Benito Mussolini, var det ett ”definitivt exempel” på Georgia Melonis högerextrema regerings försök att censurera misshagliga röster. Det faktum att texten, som fokuserade på händelser under Mussolinis regeringstid, kritiserade Melonis postfascistiska parti Italiens bröder för att aldrig ha tagit avstånd från sina rötter i Mussolinis diktatur gör att en sådan tolkning ligger nära till hands.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Enligt tv-kanalen berodde avbokningen på att Scurati krävt ett för högt arvode jämfört med vad som är praxis – något som dementerats av författaren, som påpekat att summan var den vanliga och redan överenskommen. En troligare orsak, som många kommentatorer har framhållit, är att kanalen inte vill stöta sig med regeringen och därför valde att censurera sig själv.
Reaktionen lät inte vänta på sig.
För partier som Italiens bröder är det inte fascismen utan antifascismen som utgör en destruktiv och polariserande kraft i Italiens politiska liv.
Journalister och programledare på tv-kanalen gick ut i protest och läste upp monologen i Scuratis ställe. I vänsterfästet Florens började festdagen med att den kände skådespelaren Stefano Massini inlevelsefullt läste upp talet för de tusentals personer som samlats utanför Palazzo Vecchio. I publikhavet vajade alltifrån palestinska till ukrainska och EU-flaggor – ett tecken på hur bred den antifascistiska ideologin ännu är i Italien.
Liksom förra året hade Meloni försökt göra dagen till en manifestation mot alla totalitära ideologier, i stället för en rent antifascistisk sådan. På sin Instagramsida hade hon skrivit:
”På dagen då Italien firar befrielsen, som med fascismens slut lade grunden för demokratins återkomst, upprepar vi vår motvilja mot alla totalitära och auktoritära regimer.”
När Massimi läste upp de avslutande raderna i Scuratis monolog utbröt vilda applåder på Piazza della Signoria:
– Nej, kära Giorgia, kristna mor och kvinna: fascismens slut lade tack vare antifascisterna grunden för demokratin!
Strategiskt nog hade Meloni publicerat talet på sin Facebooksida inför festdagen, för att undkomma anklagelserna om censur. Sådana gester lär dock inte vara effektiva eftersom premiärministern samtidigt har dragit en debattör inför rätta för att ha kallat henne ”nynazist”.
Episoden vittnar om hur känslig den politiska historien och det fascistiska arvet fortfarande är i Italien. Som den brittiske historikern och Europaredaktören för vänstertidningen Jacobin, David Broder, har visat i sin senaste bok Mussolini’s grandchildren har Italiens postfascistiska höger länge försökt utmåla sig som offer för den antifascistiska statsideologin som har präglat Italien sedan 1950-talet. För partier som Italiens bröder är det inte fascismen utan antifascismen som utgör en destruktiv och polariserande kraft i Italiens politiska liv. Det är de postfascistiska patrioterna som är offer och vänstern och liberaler som är förövare.
När festdagen i Florens avslutades med folkorkestrar och skapunk-konserter på torsdagskvällen var stämningen knappast sämre på grund av kontroversen. Slaget om fascismen, antifascismen och historien har uppenbarligen bara börjat i Italien.
