Det är bara bland de personer som tjänar över 400 000 kronor om året, det vill säga över 33 000 kronor i månaden, som siffran för ja- respektive nejsägare till EMU är lika. Mätningarna i den senaste Gallup-undersökningen visar att 40 procent i denna löneklass skulle rösta nej till EMU och lika många skulle välja att rösta ja.
Sebastian Navab är presschef för socialdemokraternas ja till EMU-kampanj.
Han tycker att det är farligt att ta undersökningarna på för stort allvar och menar att hur folk ställer sig i frågan även beror på var man bor, på landet eller i stan, vilket yrke man tillhör och vilken akademisk bakgrund man har.

Men trots att han anser att det är omöjligt att generalisera utifrån Gallups undersökning medger han att det är en större grupp av höginkomsttagare som är för EMU. Han påpekar att det även är större jämvikt bland socialdemokratiska väljare.
– Att vi är för EMU är ett demokratiskt beslut som inte går att köra över. Bland våra väljare är gapet mellan ja och nej mindre, säger Navab.
Hur ser skillnaden ut?
– Jag skulle chansa på att siffrorna för båda parter ligger runt 40 eller 45 procent.
Enligt Gallup-mätningen är 47 procent av de tillfrågade socialdemokraterna negativa till ett medlemskap, och 35 procent positiva. 18 procent känner sig fortfarande osäkra.
– En stor andel är fortfarande tveksamma. Många av de som svarat kan ändra sig, säger Navab.
Men det finns en andel som svarar att de är osäkra, varför skulle de som tagit ställning vara det?
– Många av de 47 procent som är emot är tveksamma. Tveksamheten beror på att frågan har inte diskuterats så länge. Många av dem är mer beroende av välfärden, än de med högre inkomst. Samma tveksamhet gäller bland de som röstat för.
Hur vet du att de är osäkra?
– Enligt andra opinionsundersökningar visar följdfrågor att det är så, menar Navab.

Det samlade resultatet för alla olika löneklasser står fast vid 50 procent för nej och 30 procent för ett ja.
Men vad händer då om vi klättrar neråt på lönestegen? Då dyker helt andra siffror upp.
Undersökningen visar att skillnaden är som störst i gruppen som tjänar under 150 000 kronor om året, eller omkring 12 500 i månaden.
Hela 58 procent skulle, om vi röstade idag, välja att inte gå med i den ekonomiska och monetära unionen. 22 procent i samma löneklass vet inte vad de skulle rösta och bara 20 procent väljer ett ja.
Hur det känns att förespråka något som folket och framförallt arbetarklassen motsätter sig?
– Frågan är hur det känns för nej-säjarna att sitta i samma båt som nationaldemokrater och sverigedemokrater, istället för att stå på demokratins sida.
Hur menar du?
– Jag menar att man kan vända på frågan. Det måste vara ett problem att arbeta för samma sak som nationaldemokrater och sverigedemokrater.
Är det ett större problem för nej-sägarna, jämfört med att ni arbetar på samma sida som näringslivet och borgarna?
– Jag tycker att det rent logiskt sett borde vara jobbigare för dom.
Moderaterna är ändå ett demokratiskt parti, säger Sebastian Navab.
För de personer som tjänar mellan 150 000–299 000 ligger siffran på 57 respektive 25 procent, till fördel för de med som ser att ett medlemskap skulle medföra negativa konsekvenser för Sverige. I gruppen 300 000– 400 000 är siffran som närmst genomsnittet, men har trots detta en större andel nej-säger. 55 procent mot 31 skulle rösta nej respektive ja.

Det finns ingen detaljerad statistik i undersökningen som visar kvinnor respektive män i de olika klasserna, men det totala resultatet ligger på 22 procent för EMU när det gäller kvinnor och 38 procent för bland männen.
– Detta är ett etablissemang där företagare och byråkrater, framförallt män, tror sig tjäna på ett medlemskap, säger Ingela Mårtensson, ordförande för folkrörelsen Nej till EMU.
– De största entusiasterna befinner sig i projektet.
– De reser kanske till Bryssel och kan se att de får bonus i form av fler egna förmåner. Detta är ju sant: högavlönade män är dom som vinner på ett EMU-medlemskap, säger hon.
Enligt SCB:s tio i topp- /tio i botten-beräkningar baserade på år 2001 tjänade Sveriges verkställande direktörer i snitt 57 000 kronor i månaden, högre ämbetsmän och politiker 44 600, läkare och tandläkare tjänade 42 000, och så vidare. Ett köks och restaurangbiträde tjänade i genomsnitt år 2001 14 300 kronor i månaden, städare hade en lön på 15 200 och djuruppfödare och djurskötare 15 900. Medelinkomsten i hela Sverige var enligt SCB 194 031 kronor om året, år 2001.