Hans Arvidsson (HA) och Marianne Eriksson (ME) funderar över varför undertecknad satt citationstecken kring orden ”väljarna”, ”svenska folket” och ”medborgarna”.
Jo därför att; när jag lånar citat eller ord ur någon annan persons text, använder jag citationstecken, i motsats till HA/ME som sätter citationstecken kring något som jag inte skrivit i min första replik.
När HA/ME dessutom skriver att undertecknad ”glömmer dock att det är de hårt arbetande partimedlemmarna som faktiskt nominerat våra ledamöter” kan jag konstatera att man far med osanning, och här tvingas jag citera mig själv: ”Min medverkan som partimedlem genom fastställande av riksdagslista….” skrev jag i min första replik”. Läs om och läs rätt HA/ME. HA/ME har i sina inlägg utnämnt ”väljarna”, ”svenska folket” och ”medborgarna” till uppdragsgivare för Vänsterpartiets riksdagsledamöter och att partistyrelsen minsann inte sitter på mandat utfärdade av detta ”svenska folk”. Anser HA/ME att även partistyrelsen borde utses av ”svenska folket” i allmänna val för att anses som representativa företrädare för ”medborgarna”?
Vore intressant att höra hur Vänsterpartiets riksdagsledamöter, som enligt HA/ME hukar under partistyrelsens ok och piska, upplever sin situation.
Jag kan också fundera över vad HA/ME antyder med sina parenteser ”(Die Partei hat immer recht, som det hette till exempel i DDR.)” och ”(es hat immer recht)”.
Sven Nordmark
Jag har inte glömt partikamraterna!
Replik till Arvidsson/Eriksson, Flamman nr 41.