”Fienden måste vara där för att det ska bli kul.” Jag och tre vänner byter lumparminnen. Inte om vår tid i det militära, utan om det som hette Twitter när vi registrerade oss men som blev uppköpt av världens rikaste grinolle och bytte namn till det vagt olycksbådande ”X”. Majoriteten av oss var regelbundna postare (alltså aktiva användare) fram tills dess. Vi diskuterar dess potentiella ersättare, appen Bluesky. Vännen ringar in varför det inte riktigt funkat för någon av oss att gå över dit.
Boomers måste få ha en plats där de kan informera om att de tagit fram vårjackan eller med hjälp av en vansinnig gif med typ en pruttande minion meddela att deras gamla katt gått bort, och den platsen är Facebook. På X var vi millennials som använde plattformen mer som ett nätforum än ett traditionellt socialt medium. Flödet var till för att vara roligt och humorn uppstod ofta i relation till andra, korkade, användare. De kunde vara politiker, ledarskribenter eller helt vanliga högerdårar. Att håna sina fiender till vansinne var halva grejen. I klassisk vänsteranda var det även många som delade ens övertygelser, men på fel sätt, som fick sig en del rättmätiga hån. Typ sossar. Om man själv råkade posta lite för självmedvetet, lite för poserande, kunde man också snabbt förödmjukas öppet av sina vänner. Bara att jag skriver den här texten gör mig till en måltavla för den gamla X-humorn.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Inget av det där finns på Bluesky. Stämningen är beskedlig, medelåldern äldre. Framför allt saknar jag idioterna. Någon kanske invänder att Bluesky inte ska bli ett nytt X och visst, det märks. Jag vill inte vara elak på Bluesky eftersom alla är så himla vänliga. Man kan inte skriva en enda småtaskig sak utan akut dåligt samvete. Känslan är att man sårar sina kompisars föräldrar som bjudit hem en på middag genom att säga att maten var äcklig. Därför uppstår inte heller den knäpproliga stämning som kännetecknade Twitters storhetstid på 2010-talet. Vi behöver fiender att studsa mot. Jag är matadoren i Tjuren Ferdinand: stånga mig! Gör någonting! Bluesky känns bitvis som ett Goodbye Lenin för millennials, alltså en nostalgivärld där man fortfarande använder lolcats och där ”manbun” är en aktuell frisyr att störa sig på. En trygg plats där vi kan somna in, omgivna av sådant som kännetecknade vår ungdom.
Att gnälla på Bluesky känns som att försöka förändra en partner som det egentligen inte är något fel på. Det är inte du, det är jag.
Elon Musk köpte X i oktober 2023 för att han försökte vara en rolig postare men misslyckades i den miljö som rådde under Twitters glansdagar. Att skriva bra tweets, som det hette då, är en konst och han var för töntig för det. Så han köpte plattformen och förstörde den, för att äga alla som mobbade honom. Och se på oss nu, vi är plattformslösa medan han härskar över ruinerna.
Jag slutade gradvis att hänga på X när Musk lade labbarna på det. Inte av ideologiska skäl, utan för att det blev kasst. Han hade uppenbarligen dragit i spakarna så att alla roliga hatare till vänster man följde inte syntes. Intrycket blev att antalet nassar på appen ökade lavinartat och efter det kom nådastöten: man kunde inte längre se vad andra gillat. Det var som att ta bort ett språk från plattformen. Gillningar användes inte bara för att hitta roliga inlägg och välja sida i bråk, man kunde utläsa någons hela personlighet genom att se vad de gillat.
X blev tråkigt. Men behovet att skriva korta inlägg inför tusentals främlingar försvann inte för det. Jag vet, det här är inte ett problem i den riktiga världen. Att gnälla på Bluesky känns som att försöka förändra en partner som det egentligen inte är något fel på. Det är inte du, det är jag. Det är jag som har en osund relation till onlinemiljöer på grund av mitt jätteroliga men också toxiska ex X, och nu vill jag starta onödiga gräl med min nya partner för att känna mig levande igen.
Tänk om Musk skulle ge upp X och ge tillbaka det till dess rättmätiga kungar? Eller om jag vaknar i morgon och året är 2020. Jag postar om hur sjukt det är att man betalar 274 kronor för en bulle på Espressohouse, men grämer sig över att hosta upp 50 spänn i förseningsavgift till biblioteket. Någon skriver att allt den vill ha av livet är en puss på pannan och därefter en medicinsk lobotomi. En annan twittrar att Lars Beckman spenderar tusentals kronor i månaden på coca cola. Ingen vet vem Elon Musk är. Har han någonsin funnits eller är han bara en incels febriga fantasifoster? Vem vet.
