Jag har själv upplevt ganska många gånger att man har vinklat vad jag sagt. Men jag förutsätter naturligtvis att Flamman inte ägnar sig åt sådant och att du verkligen sagt det du citeras ha sagt i en intervju gjord av Dick Emanuelsson. Den handlade om ett inlägg av mig i Dagens Nyheter, där jag tyckte att den nordiska gröna vänstern skulle lämna GUE-gruppen (den förenade vänstern) och i stället söka samarbete med den gröna gruppen i EU-parlamentet.
Du säger:
Lönnroths artikel ger ett intryck av att det rör sig om någon slags gammalleninistiskt kommunistgrupp vi är medlemmar i och det är faktiskt helt fel. Det är en bred modern vänstergrupp … Inlägget är tyvärr ganska okunnigt
Och visst kan du mycket mer än jag om vad som hänt och händer i EU-parlamentet. Men jag är inte helt tappad bakom en vagn. Redan innan jag skrev i DN hade jag talat med flera insatta och läst en hel del. Nu har jag läst mera, främst underlagstexter som producerats inför danska SF:s ställningstagande till sin grupptillhörighet. Bland dem ett brev som du och Stellan Hermanson skrivit till SF:s styrelse.
Du säger att GUE är en bred och modern vänstergrupp. Bred, ja. Men modern? Jag tvivlar. Rasmus Lindblom och Pia Olsen (L&O), två kamrater i SF som jag tror att också du har stor respekt för, ger en annorlunda bild i en ganska noggrann genomgång av de berörda partierna. Enligt deras åsikt är det av partierna i GUE bara två som ligger nära SF. Sex partier med 17 ledamöter, varav två från vårt parti, har ”gemensamma drag med SF.” Övriga 20 tillhör partier som bedöms vara ”långt ifrån SF”. Motsvarande siffror för den gröna gruppen är omvända: 16 nära SF, 17 med gemensamma drag och två långt ifrån.
Nu kan man ju hävda att det faktum att vi inte tillhör de som är närmast betyder att det är helt i sin ordning att vi ska se annorlunda på denna sak än SF. Men jag blir djupt oroad. Jag tror att du liksom jag anser att vårt parti bör ligga närmare SF än exempelvis franska och italienska kommunister. Ditt främsta argument när du säger att v har mycket mer gemensamt med GUE än med de gröna, tycks vara synen på förslag till ny konstitution, där de gröna i genomsnitt är mer positiva än GUE. Med tanke på hur starkt vårt parti har fördömt det nu gällande fördraget tycker jag inte att vi skall lägga fullt så mycket tyngd i detta som du gör. Men oavsett synen på det, är avståndet mellan grupperna i denna fråga inte så stort. Bland de gröna finns det ju partier, som svenska mp, som är lika mycket emot som v. Och i GUE finns det partier som vill gå ännu längre i federalistisk riktning än vad konstitutionsutkastet gör.
I ekonomiska och sociala frågor påstår du att GUE har ”en väldigt tydlig vänsterprofil” medan de gröna ”blir alltmer liberala”. Låt mig än en gång jämföra med L&O, som anser att de största och tongivande tyska och franska gröna partierna ligger klart till vänster om socialisterna. De hävdar också att både GUE och den gröna gruppen när det gäller social- och arbetsmarknadspolitiken i alla viktiga frågor har fört en ”röd politik”, som också koordinerats med socialisterna. Vidare skriver L&O att de gröna har röstat emot alla liberaliseringar utom inom godstrafiken, där de ansåg att regleringarna hindrade överförandet av gods från väg till järnväg. Nicolaj Ting Mortensen (SF) har också intervjuat alla MEP:ar i den gröna gruppen och 90 procent placerar sig till vänster om socialdemokraterna.
Du säger vidare att GUE är lika bra som de gröna när det gäller miljöpolitiken, ett område där det väl är du själv som är det tyngsta namnet i GUE. Jag betvivlar inte att du gör allt du kan för att det skall vara så. Men L&O gör ändå också här en något annan värdering. De skriver att den gröna gruppen är ”ledande” i EU-parlamentet i miljöfrågor medan GUE-gruppen bara ”normalt röstar förnuftigt”, främst på grund av pressen från NGL. Om CAP (jordbrukspolitiken) skriver L&O att GUE är delat, några partier vill avskaffa systemet medan det råder enighet om detta inom de gröna. Mortensen påpekar också att i denna fråga röstar de grekiska kommunisterna ofta med högern.
Dick Emanuelsson tar i intervjun upp irländska Sinn Fein, som beslutat att ansluta sig till GUE, och frågar dig om inte jag nu även ska ”anklaga er för att samarbeta med terrorister?” Du svarar undvikande genom att redovisa inställningen från de irländska båda kvinnliga MEP:arna. Men mitt problem på det området gäller inte i första hand Sinn Fein, utan några GUE-partiers inställning till både våld, demokrati och mänskliga rättigheter. Av Mortensens intervjuer med tjeckiska MEP:are framgår tydligt att de inte vill kritisera Putin och kriget i Tjetjenien. Och grekiska kommunister har upprepade gånger i EU-parlamentet försvarat Milosevic och hans politik i Kosovo.
Du hänvisar i intervjun till att partierna i GUE har ”full politisk självständighet … våra uppfattningar och åsikter respekteras medan det i den gröna gruppen finns mycket mer av partipiska.”
Jo så är det nog. Men om jag förstått rätt var de gröna kanske villiga att ge den nordiska vänstern en liknande fri ställning. Denna frihet är inte heller bara något gott. Som Mortensen påpekar i en sammanställning av intervjuer han gjort innebär detta också en ”frihet att vara extrema” och att detta problem nu torde växa i och med GUE:s nya sammansättning. Jag antar att du inte gillar jämförelsen, men jag påstår ändå att du här i princip använder samma sorts försvar för att inte bryta helt med östkommunismen, som användes i VPK ända fram till 1989. Även då sa vi att utbytet av hälsningar med mera med diktaturpartierna gick bra eftersom vi var helt suveräna. Du är ju för ung för att kunna skyllas för det. Men jag känner ett medansvar. Med vår partihistoria finns helt enkelt inget utrymme för tvetydigheter i dessa frågor.
Eftersom jag vill ha kvar Dig som god vän och kamrat, borde jag kanske undvika Din rallarsving om att:
”Hade jag inte vetat att det var Johan Lönnroth som hade författat debattinlägget hade jag trott att det var en ung antikommunistisk liberal eller medlem i MUF.”
Men snälle kamrat Jonas, det vet du väl att högern gillar oss bäst när vi är, enligt deras definition, ”riktiga kommunister”.
Jag tror, Jonas, att du är minst lika olycklig som jag är över att den nordiska gröna vänstern nu har splittrats i EU-parlamentet. Nu gäller det för oss båda att trots allt gilla läget, göra vad vi kan för att det nordiska vänstersocialistiska samarbetet inte skall skadas för mycket. Din position i v är långt starkare än min. Jag har kanske några kontakter i SF som kan vara till nytta. Och eftersom jag tillåter mig att tro att du och jag i grunden har samma politiska ideal, så är jag ganska optimistisk om att vi skall kunna arbeta ihop i denna sak.
Du säger i intervjun:
Lenin sitter då inte i vår partigrupp och har aldrig gjort det.
Jag vet faktiskt det. Jag påstod heller inget annat i DN-inlägget. Lenin är död. Men några av hans sämre idéer om demokratisk centralism med mera spökar ännu i ett eller annat gammalt förstelnat kommunistparti. Om alla vi som tror på en växande bred rödgrön och feministisk vänster går samman, så kan nog spöket äntligen få ro. Då först kan vänstern på allvar bli ett hot mot den socialdemokratiska dominansen i den europeiska arbetarrörelsen.
