HELGENS TV Jul jul strålande jul… nej, i år vill inte julstämningen infinna sig över huvudtaget. Jag slet upp plastgranen och pyntade hemmet första december, har köpt julklappar, skrivit önskelista, skickat julkort, bakat lussebullar och druckit glögg.
Men det hjälper inte. Nu är planen att julstämningen skall infinna sig när semestern väl börjar. Annars har jag ingen bra lösning. I och för sig brukar det ordna sig när det väl är jul och inte minst får man ju en hel del hjälp av tv-traditionerna. Man må tycka att det är tragiskt och patetiskt, men julen handlar faktiskt i de allra flestas liv lika mycket om klappar och Janssons frestelse, köttbullar och sill som som tv-program. Och precis som vanligt sänder SVT Kalle Anka kl 13.00, Karl Bertil Jonsson börjar kl 19.00 och Svensson Svensson börjar kl 21.00. Så nu vet man när man kan planera in glöggdrickande och julklappsutdelning. 19.30 sänder SVT2 Babe – den lilla grisen, som är en fantastisk familjefilm som är så patetisk och känslosam att man inte mer än kan älska den. 21.30 sänder SVT1 filmen Hans och hennes som är mycket sevärd.

De övriga kanalerna har svårt att konkurrera ut vår gamla statliga trotjänare denna traditionens allra mesta dag. Fyran sänder En julsaga vilket ju så klart är ett smart drag. Kl 16.00 börjar man och det är ju klokt att inte försöka sig på 15-passet. 17.40 sänder man Simpsons julspecial för alla oss Simpsonsfantaster och 22.15 sänder man mästerverket När lammen tystnar med Anthony Hopkins och Jodie Foster i huvudrollerna. Efter det att man är fullproppad med syltor och pastejer kan ju en film med en och annan påminnelse om att det kan vara lite vad som helst man blir bjuden på, passa bra.
Jag måste också passa på att tipsa om ett riktigt gammalt mästerverk. Sent på tisdagkväll sänder femman 80-talsklassikern Gremlins om de små gulliga husdjuren som förvandlas till blodtörstiga monster. Jag tror att det är en utmärkt inledning på julen när man är färdig med lackningen av paketen och har klämt på alla klapparna under granen.
Årets sista beröm går till SVT-serien Solisterna som sänds i tre avsnitt. Manus är skrivet av Åsa Lantz och i huvudrollerna syns bland andra Regina Lund. Till skillnad från kalkonserien De drabbade är Solisterna riktigt bra. Flickan som spelar Linn som serien handlar om, gör en helt lysande skådespelarinsats och det är svårt att hålla sig inför upplösningen i det sista avsnittet. Jag tror att man kommer att sitta kvar med en hel del obesvarade frågor när serien är slut, men det känns som att det inte gör någonting. Det spelar ingen roll exakt vad det är för ”fel” på Linn, det räcker med att vi har fått se världen ur hennes ögon och det blir plötsligt begripligt. Ganska ofta är världen runt omkring så förvirrad på egen hand att det inte är lätt att förstå varför allt blir fel.