När högerregeringen och Judiska församlingen i de större svenska städerna odelat ställde sig bakom israeliska regeringens råheter blev behovet av en samlad svenskjudisk vänster akut. Vi sågs för att sätta ord på sorgen över att som vänsterjudar varken känna oss hemma i de ofta högerlutande församlingarna, eller i en vänster som ibland viftar bort kritik om antisemitism som ett högerfenomen.
Överdrivna farhågor, tyckte vissa kamrater, och hemföll åt kampfraser med antisemitisk skorrning. Och ändå. Det är alltid lätt att hitta skäl till att avstå motstånd. Att visa förtvivlan och solidaritet vägs mot käcka paroller som rispar lite här och lite där. ”Är jag alltså en självhatande jude?”, ”Vad menar de egentligen med från floden till havet?” Men vi går med i tågen som Judar för fred och rättvisa. Med öronen på spänn tar vi trevande emot främmande personer som vill krama oss.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
