16-åriga Kainat har bott i Sverige i tre år. Hon och hennes mamma har fått veta att de ska avvisas till Pakistan. I Pakistan har Kainats morbror hotat att gifta bort henne. Han har också sagt att hon måste könsstympas innan giftermålet.
Just nu väntar de på en omprövning av avvisningsbeslutet. Generellt är omprövningar av asylskäl, där det framkommit nya uppgifter, hårda. I andra sammanhang är det självklart att det kan ta tid och krävs att ett förtroende byggs upp innan någon vågar berätta om våld och traumatiska händelser. Men när det gäller asylsökande gäller plötsligt inte det längre. Ofta drabbas särskilt kvinnor av det.
Vågade du inte berätta för den manliga myndighetspersonen att du blivit våldtagen av polisen i ditt hemland? Rabblade du inte upp alla detaljer på en gång om exakt hur hotfull din släkt är och vad de hotat göra med dig? Det påverkar din trovärdighet negativt när din sak prövas igen.
Men i just Kainats fall finns en annan, mycket obehaglig sida. Kainat gjorde allting rätt från början. Jag pratar med Veronica Stiernborg, en av dem som engagerat sig i Kainats öde. Hon säger att 16-åringen och hennes mamma berättade om ”de nya uppgifterna” om könsstympning och tvångsäktenskap, som nu är grund för omprövningen, för sin dåvarande advokat redan inför den första prövningen. Advokaten trodde inte på dem och tog inte med det i ansökan. I stället fanns det ”bara” med uppgifter om att mamman mordhotats av släkten i Pakistan.
”Får du fel advokat är det kört”, säger Veronica Stiernborg. Om det är så att människors liv hänger på om de får en engagerad advokat eller inte är det en rättsosäkerhet utan dess like.
Ibland har Sverigedemokraternas propaganda om ”massinvandring” också fått fäste utanför rasistiska kretsar. Många tycks ha en bild av att Sverige åtminstone har en mycket generös flyktingpolitik. I själva verket har reglerna för asylsökande stramats åt steg för steg de senaste decennierna. Skäl som tidigare var tillräckliga för att få stanna i Sverige, som exempelvis krigsvägran, är inte längre det. På 1980-talet ansågs det inhumant att utvisa en barnfamilj som hunnit vistats i Sverige i något år. I dag har vi avvisningshotade tioåringar som bott i nästan hela sitt liv i Sverige.
Det är oanständigt om vi inte kan erbjuda en 16-årig tjej en fristad från tvångsäktenskap och könsstympning. Det är lika oanständigt om vi inte kan erbjuda människor en rättssäker prövning av asyl.
I dag arrangeras en manifestation för Kainat i Rinkeby. Att människor bryr sig och visar solidaritet och medmänsklighet är glädjande. De som nu på olika sätt kämpar för att Kainat ska få stanna i Sverige är hjältar som gör det enda rätta. Samtidigt knyter det sig i magen vid tanken på hur många som Kainat som redan kan ha avvisats i all tysthet.
