Under söndagen meddelade SAC:s centralkommitté, som är fackföreningens högsta beslutade organ, att beslutet att anställa Kajsa Ekis Ekman som chefredaktör på Arbetaren skulle rivas upp. Dessutom skrev de att Thomas Karlsson, vd på Federativs förlagshus AB, ska befrias från sina arbetsuppgifter, och att de ska agera tillfällig styrelse på det extrainsatta styrelsemötet kommande tisdag.
Men enligt Kajsa Ekis Ekman kommer hon att stanna kvar på tidningen.
– Det finns ju arbetsrätt i Sverige och det borde en fackförening känna till. Jag har ingen provanställning som går att fula bort. Ska man bryta mot avtalet så måste man ha en anledning, och jag har inte gjort något fel, säger hon på telefon till Flamman.
Hur ser du på SAC:s påstående att anställningsförfarandet bröt mot stadgarna?
– Det är irrelevant. Den diskussionen kunde de ha haft tidigare. Centralkommittén var informerad om vad som var på gång. Jag blev erbjuden ett vikariat på ett år och nu kommer jag att jobba.
Vissa medlemmar har dessutom lyft dina ställningstaganden i transfrågan och om den ryska invasionen. Där har ju Arbetaren traditionellt haft en annan linje än du.
– De vet inte vilka frågor jag kommer att driva. Det är en sak att vara skribent och en annan att vara chefredaktör. Då får de väl ta upp det till diskussion med mig. De enda riktlinjer som jag har fått är att driva arbetarklassens frågor. Det står ingenting om att jag måste ha en viss hållning i tusen frågor.
Hur ser du på att SAC vill riva upp anställningen?
– Det här är inte rätt sätt. Om du ska bryta ett kontrakt så måste du kontakta personen och se om det går att förhandla. De gick ut med det här innan de ens hörde av sig. En fackförening som tror att en arbetare är något man kan kasta i papperskorgen hur de vill – vad har de för kompetens?
Arbetaren är ju en medlemsägd tidning. Hur känns det att ha så många medlemmar emot dig?
– Det spelar ingen roll hur det känns. Jag vet att jag kommer att göra en skitbra tidning, jag har redan kontaktat 100 skribenter och har många planer. Jag tycker att de ska coola ner och se hur det blir. Sen om ett år kan de säga att tidningen blev inte bra.
Borde inte Arbetaren ledas av en syndikalist?
– Vad tror du att jag är då?
Jag vet inte, är du det?
– Jag har varit en del av den här rörelsen när jag var 14. Jag kommer från den autonoma vänstern, det var där jag började, och jag har drivit syndikalisternas frågor jättelänge.
Vad har du för planer?
– Jag tror att tidningen behöver ett lyft. De har inte många prenumeranter, inte många som engagerar sig, de har typ fyra likes när de lägger ut någonting. Det finns verkligen en potential att göra en större tidning. Tidningen når inte heller alltid till den breda arbetarklass som egentligen är målgrupp från början.
Så du planerar att komma in på jobbet i morgon?
– Jag har fått ett jobb och jag tänker jobba. Det är allt. Om SAC vill diskutera anställningen så får de höra av sig till mitt fackliga ombud. Man kan ju förhandla, men det kan de fetglömma för jag kommer inte gå med på en uppgörelse.