I februari höll det konservativa nätverket i riksdagen, Forum för familj och människovärde, seminarium. Inbjudna var den amerikanske homofoben och abortmotståndaren Richard Wilkens och en rad andra, som bland annat oroade sig över kvinnors tendens att så ”lättvindigt” göra abort. Katolske diakonen och psykologen Björn Håkonsson kopplade detta till kvinnors psykiska hälsa.
– Kvinnors depressioner har ökat kraftigt sedan 1970-talet, framhöll han.
Kristdemokraternas gruppledare, Stefan Atterfall, sade att det idag finns ett samtalsklimat som gör det möjligt att föra ”konstruktiva samtal” om aborter.
Enligt RFSU:s tidning Ottar Rapport kan den senaste tidens abortdebatt slå fel.
– Det kan vara lätt att de dras med i den känslomässiga retorik nätverket för ut, säger RFSU:s opinionsansvariga.

Det har startats ett upprop med rubriken ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!” Det är en reaktion mot de krafter som försöker göra äktenskapet könsneutralt. Mer allmänt är det också ett uttryck för en rädsla för att den gamla goda kärnfamiljens status urholkas. Som sig bör i konservativ argumentation refereras till hur det var förr: ”Långt innan nationalstaten uppstod fanns äktenskapet mellan man och kvinna som en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa”. Främst är det kyrkligt folk som skrivit under, men även en rad kulturpersonligheter. Sammanlagt har ungefär 16.000 svenskar skivit under uppropet.
Det verkar fullt möjligt att ifrågasätta de sexuella och reproduktiva rättigheter, som uppnåtts efter en lång politisk kamp.
De rektionära krafterna är en reaktion på feministiska landvinningar. Men vänstern måste fortsätta med att formulera alternativ till de konservativa förslagen.

Medan Fi kör på stenhårt med ett queer-inspirerat HBT-perspektiv, verkar vänsterpartiet förvirrat. Vad har bögar med kvinnokamp att göra? Problemet med den queera HBT-politiken är att den blir en fråga om individers rätt att vara som de vill. Denna rätt är fundamental, men det är inte det enda som ifrågasättandet av heteronormativiteten handlar om. Det handlar också om hur samhället organiserar reproduktionen – barnafödande, omsorg, kärlek. Detta är centralt för kvinnors underordning.

En radikal familjepolitik behöver inte förneka känslor, men måste rikta sig rätt. Att ifrågasätta att vissa sätt att leva betraktas som ”naturliga” betyder inte att man inte får leva tvåsamt med en person av motsatt kön.
Kvinnors rätt till abort är en fråga om rättigheter och frihet och ingenting annat.