Vad visste Carl Bildt egentligen om de områden där Lundin borrade efter olja i södra Sudan? 12 000 civila mördades, 120 000 civila män kvinnor och barn drevs på flykt av regeringstrupper och miliser, som bombade deras hyddor och slaktade deras djur.
Många flydde självmant ut i träsken för att komma undan miliserna till häst. De föll offer för svält och sandflugor. De satte sig ned och dog, som en före detta direktör för Läkare utan gränser uttryckte det.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Carl Bildt kunde inte undgå att veta detta, tidigare styrelseledamot i Lundin Oil. Han hade träffat och varnats personligen av FN:s speciella rapportör i Sudan, Gerhart Baum, före detta inrikesministern i Tyskland.
”Ni kastar olja på elden, ni måste dra er ut! Oljeproduktionen är ett hot mot freden”, berättade Baum i en intervju som jag filmade i Köln. (Åklagaren i fallet, Magnus Elving, begärde och fick intervjun av mig). En lång, rad av rapporter från området, rapporter från FN, från Human Rights Watch, från Läkare utan gränser, från Kanadas regering bekräftar: Oljeborrningen i området har gett upphov till den förfärliga situationen i området.
Bildt påstod (inför riksdagens konstitutionsutskott) att han hade sagt till presidenten för Sudan, Omar Al Bashir; ”Ni skall inte tro att ni kan utnyttja den resurs oljan är för Sudan, om ni fortsätter med detta krig!”
Konstitutionsutskottet brast konstigt nog inte ut i gapskratt. Ingen hade tydligen tagit reda på vem Omar Al Bashir var eller hur hans utrotningskrig såg ut. Och det är mera än märkligt: I Darfur hade Bashirs etniska rensning pågått i fyra långa år när Bildt förhördes. 400 000 civila hade mördats och 2,7 miljoner människor hade jagats på flykt. ”Sudans regering dödar sitt eget folk”, sade FN-rapportören Baum i intervjun med mig.
I de sex stora rapporter till FN sedan 1993 hade tre speciella FN-rapportörer, den ene efter den andra, vittnat om tortyr, våldtäkter och tagning av slavar som den allvarligaste anklagelsen. Just Bashirs handel med slavar ledde 2004 till att folk i USA reagerade: 180 religiösa, politiska och människorättsorganisationer i USA gick samman i ”Save Darfur”-koalitionen under slagordet: ”Free the slaves”. Miljoner av amerikaner protesterade mot Bashirs utrotningskrig.
Men Carl Bildt envisades med att kalla oljeborrningarna i Sudan för ett fredsprojekt! Inte bara i konstitutionsutskottet utan i alla tidningsintervjuer som han gjorde vid en upprepade tillfällen (i DN, GP, Aftonbladet, TT). ”Inga våldsamheter förekom där vi hade ögon och öron”, påstod Bildt. Icke desto mindre byggde regeringen 34 militärposteringar längs Lundins ”allvädersväg” och Lundins materiel kunde enbart forslas fram med militär eskort. Vid tre olika tillfällen dog 260 regeringssoldater i bataljer under eskorten, vid ett tillfälle deltog 7 000 soldater i eskorten, som fick karaktär av ett reguljärt slag.
Omar al Bashir har anklagats för folkmord och kan inte lämna Sudan utan att bli arresterad. Hans krig har lett till en ny lag i USA, lagen om att företag och institutioner som avinvesterar från investeringsföretag i Sudan ska ha stöd, lagen går under benämningen SADA (The Countability and Divestment Act från 2007). Det är den största avinvesteringskampanj någonsin i USA. Institutioner, pensionsfonder och privata aktieägare har dragit bort så mycket som 8,2 miljarder dollar från de som investerar i oljan i Sudan.
I min intervju med Gerhart Baum dömer han fullständigt ut Bildts bisarra påståenden. Bildt kommer så småningom att dras in i skandalen, hans uttalanden finns kvar i tryck och på internet. I själva verket har nog ingen som Carl Bildt försökt kamouflera folkmordet i Sudan. Carl Bildt kommer i det nya läget inte att kunna fortsätta som om ingenting hänt.
