Det nya förslaget till V-program är i en del stycken små myrsteg i rätt riktning. Men rädslan för att överge gamla förlegade idéer leder också till obegripliga slingerbultar.
Värst är det som vanligt med inställningen till EU. I förslaget går följande att läsa: ”Ska en progressiv europeisk utveckling bli möjlig måste EU:s nuvarande fördrag ersättas av andra samarbeten eller förändras i grunden. Möjligheterna att vinna folkligt stöd för ett sådant skifte är i vissa avseenden större än på mycket länge. Det kräver ett fullständigt brott med den europeiska politik som nu förs.”
Utmärkt! En undrar bara vad som menas med ”i vissa avseenden”. Jag antar och hoppas att det handlar om den växande vänstern i länder som Grekland, Spanien och Storbritannien. Och vad innebär att fördraget förändras i grunden?

Den avgångne grekiske finansministern Yanis Varoufakis skriver i den i år utkomna The Global Minotaur i positiva ordalag om Europeiska centralbankens (förmodligen fördragsvidriga) stödköp av statspapper i krisländerna, men också om de tyska reservationerna och deras krav på att köpen ska villkoras med hård åtstramningspolitik. Han skriver också om sin förhoppning att Keynes gamla idé om tvång för länder med överskott att med hot om straffränta överföra pengar till länder med underskott skall väckas till liv.
Den feministiska ekonomen Diane Elson har liksom Paul Krugman tidigare varit inne på liknande tankegångar.
Men programförslaget tar oss snabbt ur sådana villfarelser. Där står följande: ”Men eftersom både EU och Nato i grunden är byggda för att driva politiken åt höger måste strategier för att stärka vänstern i Europa inom överskådlig framtid främst handla om att kringgå, förändra, komplettera och utträda ur EU:s strukturer, snarare än att tilldela EU mer makt i förhoppning att unionen ska kunna utgöra ett positivt redskap för förändring.
Svenskt utträde ur EU kan aktualiseras av den politiska utvecklingen eller om folkligt stöd för utträde växer.”
Jaha. Så om nu Elsons, Krugmans och Varoufakis idéer, som tveklöst innebär en hel del överstatlighet, skulle sprida sig uppburna av en växande vänsterrörelse, så ska vi stå vid sidan om, med plakat där det står: ”Glöm inte att EU är ett högerprojekt i grunden!”

Och vad ska vi säga till den växande extremhögern, som säger att EU är vänstervridet och som hoppas på växande folkligt stöd för att deras länder ska lämna EU? Att de har missuppfattat saken och att det är vi och inte de som har det korrekta kravet på utträde?
I programförslaget kan vi läsa följande: ”Möjligheterna att lämna EMU ska formaliseras och hela europrojektet bör överges eller göras om i grunden. Sverige ska förbli utanför EMU och ges ett undantag från eurosamarbetet, motarbeta cen­traliseringen av den ekonomiska politiken i EU. Överstatlig övervakning av medlemsstaternas budgetprocesser ska avvisas.”
Jodå. EMU är en felkonstruktion. Men säg nu att kraven från Elson, Krugman och Varoufakis slår igenom så att EU-budgeten blir större samt finans- och penningpolitik samordnas och inriktas mer på full sysselsättning? Hur förhåller vi oss till det?

Programförslaget avslutas med följande: ”Den fria rörligheten för kapital ska underordnas alla EU-länders rätt att värna en hållbar ekonomisk, ekologisk och social utveckling.” I detta är jag helt enig! Men om EU och EMU inom överskådlig framtid i grunden är byggda för att driva politiken åt höger är väl det en illusion?
Oj oj kamrater, hur svårt detta är. Det är nog bäst att vi spottar på fingret, sätter upp det i luften och känner av vart vinden blåser.