Den förfärande katastrof som USA:s krig och ockupation är för det irakiska folket visar Laura Macdissi i sin bok. Hon är en libanesisk-svensk journalist som arbetade i två år för FN i Bagdad med information och PR-frågor.
Här får vi en detaljerad rapport från Gröna zonen om FN:s försök att skapa någon reda i det kaos som har uppstått efter invasionen. Macdissi själv döljer inte hur illa hon tycker om USA:s maktanspråk, men hon reder inte ut hur FN, efter att en gång ha förklarat invasionen som ett brott mot folkrätten, kan låta Bush själv delvis styra FN:s stab.
Däremot beskriver Macdissi noggrant det sorglustiga spelet kring konstitutionens tillkomst och hur USA:s inblandning tvingar fram oräkneliga ändringar, uppskjutna och ogiltigförklarade folkomröstningar och ständiga klagomål från olika etniska grupper som inte får sina krav uppfyllda.
Hon skildrar hur Paul Bremer, utan någon som helst kännedom om Mellanöstern, diktatoriskt privatiserar Iraks egendom, och hon pekar på ett problem som inget land i väst har ifrågasatt, nämligen att val som äger rum under ockupation är helt illegitima.
Allmänt hävdas i media att det är de olika religiösa och etniska milisgrupperna som är problemet, eftersom de bara bråkar med varandra och att ett bortdragande av koalitionstrupperna skulle innebära inbördeskrig, menar man. Det viktigaste problemet är väl i så fall skuldfrågan. Macdissi är tydlig på den punkten. Hon beskriver hur mängder av exilirakier med olika religiösa bakgrunder strömmade in i Irak efter Saddams fall och med USA:s stöd krävde förmåner för dem som de representerade: ”En ny politisk islam hade intagit den politiska scenen /…/ Demokrati, kommunism och socialism sågs som importerade företeelser vars syfte var att sprida kaos och förvirring.”
Det grymma våldet är ständigt närvarande, men de amerikanska soldaternas våld mot civila och det legitima motståndet mot ockupanterna får vi inte veta så mycket om. Däremot får vi mycket okänt avslöjat och mycket känt bekräftat.
