Bok

Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande
Barbara Ehrenreich.
Leopard förlag, 2010.

Det börjar med ett sjukdomsbesked. Ehrenreich får diagnosen bröstcancer och på olika stiftelsers nätforum inser hon att cancerlandet ska betraktas som rena lyckoriket. Ett välsignat tillstånd, en fantastisk chans självförverkligande. Men Ehrenrech blev varken snyggare eller gladare av sin sjukdom. Hon upptäckte istället en ideologisk kraft som genomströmmar hela den amerikanska kulturen, som påverkar både finansfurstar och fattiga som lär oss att din inställning är allt och sociala omständigheter inget. Ett magiskt tänkande som sprids från en miljardindustri av motivationstalare, managementgurus, konsulter, coacher och pastorer. Allt du vill kan du få men allt som drabbar dig är ditt eget fel. Och Ehrenreich med flera menar till och med att finanskraschen måste skrivas på den nya religionens skuldkonto.

I USA har framgångsteologin muterat och kundanpassade så kallade megakyrkor växt upp, sporrade av samma ideologi som driver näringslivet: Hur kan vi växa? Således har de hårda bänkarna, korsen, synden och barmhärtigheten rensats ut. Pastorerna i de nya kyrkorna har blivit motivationscoacher som predikar att gud är någon slags förrådsarbetare i ett oändligt lager där allt du tänker på kan bli ditt. Ehrenreich refererar mängder av bästsäljarböcker, tidningsartiklar och citerar massor av motivationsexperter för att ringa in det magiska tänkandets jättemarknad och beskriver hur dess budskap passar så väl det nybrutala kapitalistiska samhället. Mellan 1981 och 2003 förlorade 30 miljoner amerikaner sina jobb och många slungades ut i fattigdom. Till dem spred företagsbetalda motivationstalare som den kristne Zig Ziglars budskapet ”Det är ditt eget fel, skyll inte på systemet, skyll inte på chefen – arbeta hårdare, be mer” Arbetslöshet precis som cancer – ditt livs chans till framgång.
Med lavinartad kraft trängde irrationaliteten även in i styrelserummen samtidigt som företagarna öppet avsades sig allt samhällsansvar till förmån för aktieägarnas vinster. Ehrenreich beskriver en företagskultur som präglas av improvisationens godtycklighet och ögonblickets beslutsfattande grundat på magkänsla, uppenbarelser och infall. Företagsledare åker på schamankurs, sysslar med ockultism, buddism och indiansk visdom och de själva ofelbara gudomligheter. Joe Gregory före detta chef på Lehman Brothers var känd för att inte ha tid för långtråkiga riskanalyser, styrkan var hans överlägsna instinkt.

Barbara Ehrenreich förklarar det positiva tänkandet med USA:s skamfyllda, ångestladdade, kalvinistiska förflutna. Den motrörelse som växte fram under slutet av 1800-talet formade det positiva moderna USA. Man vaktar fortfarande ängsligt på sina tankar men hotet är inte synd utan negativism. Men jag tror att Ehrenreich glömmer en viktig faktor som knådat våra hjärnor till infantilism – framväxten av det superkommersiella medieklimatet. Vilka skriker, gråter och tjoar allt högre av lycka och tacksamhet i vår kultur? Det är studiopublik som får sponsrade gratisgåvor av översteprästinnan i den positiva religionen, Oprah Winfrey. Det är inte nykalvinism, det är marknadslogik. Den hysteriskt entusiastiska kulturen är ett annonsöranpassat beteende som spiller över på hela kulturen, och jublet gäller allt från människor som tagit sig i kragen och illa skrivna självhjälpsböcker till färgade tandpetare och obekväma skor.

Kapitalismen är förstås i sig en religion. Adam Smiths ursprungliga osynliga hand var, enligt honom själv, ingen mindre än guds hand. Och det är en grym troslära som inte bara gör oss ansvariga för strukturella storheter som regeringars avsaknad av arbetsmarknads– och välfärdspolitik, för företags hysteriska jakt på övervinster utan också för de pyttemå elektriska urladdningar som kallas tankar. Erenreich säger: Gnällspikar, höj volymen! Jag säger: Surkart i alla länder, förenen eder.