”Det måste för Europa bli en lag, en domstol och ett gemensamt mynt. Europas stater måste förenas”, sa Napoleon. Men hans nutida landsmän vill något annat.
Det blev storseger för folket när fransyskor och fransmän i söndags röstade om förslaget till ny konstitution för EU. EU-elitens projekt förkastades med stor majoritet. Vänstern och löntagarna segrade över makteliten. Debatten i Frankrike har haft en tydlig höger–vänsterprägel, där EU:s krav på liberaliseringar och privatiseringar av offentlig verksamhet har varit i centrum.
Federalisternas nya, stora steg mot Europas förenta stater avvisades. Och inte av vilket land som helst. Utan av Frankrike, detta land som tillhör ”de stora”. Ett av ”grundarländerna”.
Vi har vant oss vid att små länders befolkningar kan köras över. Irland och Danmark är exempel. De kan ställa till med lite tillfälliga bekymmer för EU-makten, men då går det alltid att hitta lösningar. Till exempel ett undantag. Eller så röstar man en gång till.
Men nu är det något annat när Frankrike sagt nej. Nej till den nyliberala ekonomiska politiken. Nej till att ytterligare förstärka kapitalets makt på löntagarnas bekostnad. Nej till ökande arbetslöshet. Nej till den ständiga maktförskjutningen till EU:s institutioner från de folkvalda parlamenten. Det är pinsamt och patetiskt när konstitutionsförespråkarna försöker bortförklara resultatet med att valet handlade om annat än om EU och EU:s utveckling. Under kampanjen har rapporterats om att debattens vågor har gått höga, människorna har varit engagerade och böcker om konstitutionen har toppat bokhandlarnas bästsäljarlistor. Så visst var nejet ett klart nej till konstitutionen. Folket visste vad det gjorde – och vad det tog ställning för eller emot.
Förslaget till konstitution för EU är därmed förvisat till papperskorgen. Det är som vanligt EU-motståndarna som har koll på vad gällande fördrag föreskriver. (Ibland när jag lyssnar till ja-partiernas företrädare blir jag mycket tveksam till om de överhuvud taget läst konstitutionsförslaget).
Det står utom allt tvivel att samtliga medlemsländer måste godkänna ett nytt fördrag för att det ska kunna antas. Regelverket lämnar inget utrymme för någon annan tolkning. Det måste naturligtvis innebära att godkännandeprocessen nu avbryts. Förslaget till konstitution har ju fallit. Göran Persson och hans kolleger bör på toppmötet den 16 juni förklara konstitutionsförslaget förkastat. Ett klokt råd till honom och hans kolleger är att lära sig av misstagen och istället börja lyssna på folken. Ta chansen att diskutera hur ett demokratiskt samarbete i framtiden ska utformas. Återför makt till de nationella parlamenten och därmed till folket.
Den svenska riksdagens planer på att godkänna konstitutionsförslaget redan i höst måste självfallet avbrytas. Riksdagen kan inte ta ställning till något som inte längre existerar. Det vore en parodi som inte kan vara värdigt ett demokratiskt land. Konstitutionsförslaget måste omarbetas och omförhandlas.
När det sedan finns ett nytt förslag så är det också lika självklart att det är genom en folkomröstning frågan ska avgöras – även i Sverige.
Folkomröstningen i Frankrike visade att alla argument mot en folkomröstning kom på skam. Högt valdeltagande, en beundransvärd insats i folkbildning och politiska diskussioner, ett stort engagemang bland väljarna visade att om folket får vara med och besluta så finns engagemanget. Ta lärdom av den franska debatten och anordna en folkomröstning – när det finns ett förslag att rösta om.