Conny Karlsson Lundgren har en osviklig känsla för intimitetens bortträngda arkiv.
Strax före jul invigdes Sveriges första monument för hbtq-personer. Gläntan som den rosafärgade betongskulpturen heter, finns i Göteborg på Esperantoplatsen och konstnären bakom heter Conny Karlsson Lundgren. Med de staplade, olikformade fundamenten vill den påminna om Göteborgs hbtq-historia. ”Bottenvåningen” bildar konturerna av dansgolvet på klubben Touch som låg i RFSL:s lokaler på just den här platsen under 1980- och 90-talen. Nästa lager är det feministiska kollektivet Högst upp som fanns på Erik Dahlbergsgatan. Översta våningen utgör sovrummet hos ”Josefin”, vars hem på Södra vägen var en hemlig mötesplats för homo- och transpersoner under tiden före avkriminaliseringen 1944. Som skulptur fungerar den både som ett arkitektoniskt spöke ur det förflutna, men också som ett praktisk och inbjudande, publik plattform att slå sig ned vid.
Conny Karlsson Lundgren har varit verksam i över 20 år, men själv såg jag första gången ett av hans verk under Göteborgsbiennalen 2021 och det fastnade i minnet. Samma installation visas nu på Bonniers konsthall i konstnärens första större separatutställning. Vår resa till Frankrike (Mont des Tantes) består av en installation med en film som genom en bevarad resejournal återkallar en sommar i Frankrike 1977 dit fyra unga homosexuella män från Göteborgstrakten tog sig för att delta i ett internationellt läger för gaymän. De unga männen tillhörde den socialistiska föreningen Röda bögar, en kamporganisation för homosexuellas fri- och rättigheter. Filmen är ett återbesök till samma romantiska plats och årstid och de mjuka och sömndruckna åkningarna återkallar den erotiskt förväntansfulla hettan som också betonas av läsningen ur resejournalen.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Conny Karlsson Lundgrens främsta styrka som konstnär ligger i hur han gestaltar de fynd han gör i arkiven i sökandet efter spåren av homosexuellt liv i Sverige. Syftet är inte enbart att skapa en greppbar historieskrivning, utan att först och främst söka upprättelse i det förgångna genom att pensla fram det ömsinta, till åtrån och det som gör människor levande bakom torra domstolsprotokoll och vulgärt förtal, de gömställen där homosexuella återfinns dokumenterade. På liknande vis aktiverar Conny Karlsson Lundgren en annan smutsig Göteborgshistoria från 1920-talet, då Sverige skämdes av en flora av högerextrema tidningar vars måltavla var judar och homosexuella. I tidskriften Vidi omskrivs en fest för bögar i lustfyllda ordalag som trots onda avsikter blir till en blixtbelysning för eftervärlden av ett länge sedan bortsvept minne av glädje och skamlös njutning. I bakgrunden hörs en nyinspelad variant av Karl Gerhards slagdänga Jazzgossen.
Det äldsta verket är det som gör sig bäst. I am other (Candy and me), en film från 2008 gjord tillsammans med Andy Candy, iscensätter ett foto taget av den legendariske gayfotografen Peter Hujar (1934–1987) av en berömd transikon – associerad med och avporträtterad av Andy Warhol – vid namn Candy Darling, då hen ligger döende i sviterna av lymfom. I den rörliga, måleriskt intagande tablån har Candy Darling fått en röst. Hon säger bland annat: ”Jag vägrar att vara den ensamma, / rädda, / utsatta / och tragiska transpersonen. / Jag vägrar vara ett offer.” I dag när transidentitet är ständigt föremål för tyckeri är det lätt att glömma hur nyligen trans ens tillerkänts en existens. I litteraturen och konsten har hen förekommit som förföriska, gäckande gestalter som alltid måste dö vid sagans slut. Här bjuds i stället bilden ett värdigt motstånd.
En separatutställning är bland det mest prestigefyllda en konstnär kan erbjudas, särskilt på en statusinstitiution som Bonniers, men jag undrar om det kanske hade blivit starkare om han fått dela utrymme med minst ytterligare något konstnärskap. Om inte annat för att förstärka känslan av intimitet och gemenskap. En bonus är verket Åkes samling, som består av en privatsamlares verk av ikoner inom gaykonsten som till exempel David Hockney och hans sensuella poolserie, Matts Leiderstams vid det här laget klassiska keramikerotik eller de starka fotografierna från Act-up eran av Arthur Tress och David Wojnarowicz.
