Ett regeringssamarbete där väljarna har svårt att se vad partiet åstadkommit, brist på profilfrågor och en partiledare som ifrågasätts allt hårdare. Kristdemokraterna är ett parti i kris.
Skulle det vara val idag skulle Kristdemokraterna hamna utanför riksdagen. De senaste dagarna har en partiledarstrid blossat upp inom partiet där tunga namn kräver Göran Hägglunds avgång. Det är inte överdrivet att säga att Kristdemokraterna har problem.
Mycket av det som kan sägas vara Kristdemokraternas problem är också giltigt för andra partier med dalande stöd, även Vänsterpartiet. Alla bedömare som Flamman har talat med återkommer till bristen på tydlighet och profilfrågor för partiet.
– När Alf Svensson var partiledare betonades etik och moral och valfrihet för barnfamiljer. Det finns flera borgerliga och socialistiska partier, men bara ett kristdemokratiskt, konstaterar Lukas Berggren, chefredaktör för kristna Världen Idag, med starka kopplingar till Livets Ord.
Visserligen kan vårdnadsbidraget ses som en profilfråga som partiet dessutom lyckats driva igenom, men det har inte fått någon vidare luft under vingarna (knappt två procent av de berättigade nyttjade bidraget). Och som någon lakoniskt påpekade, varför ska man satsa på barnfamiljer när partiets kärnväljare snarare har barnbarn?
Det har också funnits en tendens att satsa ”på barn och ungdomar i allmänhet”, något som har gjort att det har varit svårt för partiet att nå ut. Troligen har regeringssamarbetet också bidragit till att partiet inte har kunnat föra fram sin politik på ett bra sätt. Istället har KD snarare blivit överkörda i för partiet viktiga frågor som sjukförsäkringen eller könsneutrala äktenskap.
Med ett parti som hålls över riksdagsspärren med hjälp av borgerliga stödröster – enligt vissa mätningar utgör dem så mycket som en tredjedel av KD:s röster – är det berättigat att fråga sig om det finns en framtid för partiet. Vad som händer med partiet kan bero på vem som leder partiet, men också på hur det leds.
Möjligen finns det också ett balansnummer för Kristdemokraterna att utföra när det gäller att förena de olika falangerna inom partiet. Väljare som står och väger mellan två eller flera partier kan lätt bli avskräckta av ett KD som inhyser företrädare långt ute på den kristna högerkanten. Å andra sidan finns en kärna som faktiskt kan få nog av en alltför kraftig modernisering av partiet.
– Det finns en risk för att även de som utgör kärnan och som vill att partiet ska satsa på att få ner abortsiffrorna eller tycker det är viktigt med äktenskapslagstiftningen till slut tröttnar och kanske stannar på soffan, säger Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör för kristna fristående tidningen Dagen.
Vem som kommer att leda partiet om Göran Hägglund avgår är ännu oklart. Mats Odell har sagt sig villig att kandidera. Elisabeth Sandlund lyfter även fram flera högt profilerade unga kvinnor som Emma Henriksson eller Ebba Bohlin. Men hon varnar också för att ett partiledarval kan bli negativt för KD om det inte sköts snyggt.
– När Marcus Birro går ut och säger att han kandiderar för att sedan genast dra tillbaka det, blir det nästan lite löjeväckande.