Rasistiska glåpord är det första som möter de syriska flyktingar som anvisats boende i en sliten gruvort i nordöstra England. Den unga amatörfotografen Yara (Ebla Mari) får sin kamera förstörd när hon dokumenterar det som sker, och skamsen över de andra bybornas uppträdande erbjuder sig den före detta gruvarbetaren TJ Ballantyne (Dave Turner) att få kameran lagad. Det är början till den vänskap som utgör kittet i en berättelse om rasism och solidaritet i ett hårdnande klassamhälle.
County Durham är en passande miljö för det regissören Ken Loach beskrivit som sin sista film. Här finns den utsatthet som präglat nordöstra England sedan gruvnedläggningarna och den nyliberala strukturomvandlingen, och som även skildrats i Jag, Daniel Blake (2016) och Sorry we missed you (2019). Men i området finns också den årliga gruvarbetargalan; en materialisering av det hopp som Loach och manusförfattaren Paul Laverty vill förmedla en strimma av i den löst sammansatta trilogins avslutande del.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!