… Matilda Kentää och Vilda Thulin, som startat projektet Systerskapa i Kiruna.
Är det så nordiskt macho i Kiruna?
– Den svenska gruvarbetarmannen med viss finsk påbrå, möjligtvis även samisk, det är väl en hårddragen stereotyp. Men vi båda känner att det genomsyrar den kirunianska kulturen, säger Vilda.
De går estetiska programmet på Hjalmar Lundbohmsskolan och använder treans projektarbete för att samla unga tjejer med olika bakgrunder.
– Om man är undantaget i Kiruna, vi är båda tjejer som är kulturintresserade, blir man åskådare och känner sig aldrig riktigt delaktig, säger Matilda.
– Kommunsymbolen är järnmalmstecknet, som också är tecknet för man.

I projektet samlas tjejer 15-19 år och arbetar med textilier och tygtryck.
– Vi ville vara öppna för alla, även dem som inte är så vana vid hela bildgrejen. Ett vitt blankt papper är ganska ångestframkallande, tungt att fylla, säger Vilda. Textil är mjukt, rörligt användbart.
– Det har också setts som ett feminint material, en kvinnlig syssla. Det ville vi främja.
De är sex tjejer i gruppen. Förutom Matilda och Vilda är det fyra från introduktionssvenskan i skolan.
– Vi hade ingen aning om att den kursen fanns, säger Vilda.
Hon menar att det säger mycket om hur dåligt integrationen funkat.
– De är placerade längst bort, längst ner i vår skola.
Vi har tagit upp dem ur källarplanet, skrattar båda.
I mars öppnar de en utställning på Folkets hus.
– Tavlorna är en och en halv meter stora, säger Matilda. Det är lite nervöst hur vi ska kunna fylla dem.