När vi möter den lillgamla jagberättaren i Mattias Timanders debutroman Din vilja sitter i skogen (Weyler, 2024) är han bofast i föräldrarnas stuga i en by utanför Kiruna. Där umgås han med änkan i storstugan, hjälper till med ströjobb – skjutsa turister, lägga makadam under en kraftledning – och funderar med tilltagande iver över sina rötter. Bofastheten varar dock inte längre än romanens första tredjedel, för det hittills obelästa jaget hittar några böcker i ett uthus, upptäcker Litteraturen med stort L och måste raskt sticka ned och pröva lyckan i Stockholms kulturvärld.
Det är lätt att förstå jagets rotlöshet. Hemstaden Kiruna är sig allt mindre lik med allt som rivs, flyttas och byggs nytt, och i byn som varit en trygg punkt håller gammfolket på att dö ut. Dessutom är den egna historien dunkel på det sätt den ofta är i det koloniserade Norrbotten, och ingen morsa eller farsa finns kvar att fråga. Klart det lockar att skaka av sig allt, gå upp i litteraturen, pröva andra sätt att höra hemma.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!