Reza Chitsaz kritiserar hårt Peter Kadhammars krönika i Aftonbladet, om Vänsterpartiets valupptakt i stadsdelen Majorna i Göteborg den 23 augusti, men litar tydligen blint på hans referat av vad jag sa när han intervjuade mig. Först vill jag påpeka ett lite smålöjligt sakfel: Jag har en gammal Monark herrcykel, inte damcykel som Kadhammar skrev, antagligen av samma skäl som Göran Persson i intervjuboken med Erik Fichtelius felaktigt kallar mig tedrickare: Jag ska utmålas som världsfrånvänd akademiker.
När det gäller klassanalysen är den Kadhammars, inte min. Jag sa att lärare, vårdbiträden och bibliotekarier troligen är överrepresenterade i V och Majorna, men jag sa också att bristen på industriarbetare är ett generellt fenomen i alla partier, och trodde också att exempelvis FP, MP och Fi har ännu färre än oss. Självklart är vårdbiträden lika mycket arbetare som de som jobbar på Volvo eller SKF och självklart är alla medlemmar och sympatisörer till V lika mycket värda oavsett klassbakgrund.

Men i motsats till Reza tror jag inte att medelklassen – särskilt inte den som tillhör vänstern – präglas av arbetarförakt. Snarare odlar många en slags proletärromantik. Värst grasserade den inom före detta KFML – där Kadhammar själv lär ha varit medlem – och i dag finns den främst i KPML(r) (numera KP).
Enligt Reza kan jag inget om arbetarrörelsens historia. Tillsammans med socialdemokraten Jimmy Sand har jag nyligen fått publicerat Den Svenska Vänsterns Historia (av Tankeverksamheten i Göteborg). Min Albin Ström och det frihetliga spåret i svensk arbetarrörelse har också nyligen publicerats (Korpens förlag). Kan Reza tänka sig att kasta ett öga på dem och sedan upprepa påståendet?